Eftersom jag är en obotlig optimist, måste jag ägna mitt enda, korta liv, åt Pessimismen.

Masha Gessen skriver, ett citat, om Totalitarismen, att Totalitarismen består av två ingredienser:

Njutning

plus

Kollektivism

Till det bör man nog lägga begreppet:

Lidande

Lyssnar man mycket på människor idag, så är det lätt att tro att vissa, ett fåtal, en elit, har det bättre än de flesta vanliga människor, som lever i tristess, monotoni och uppgivenhet.

Grundtanken är att:

Pengar ger Frihet.

Masha Gessen igen:

Frihet från.

Frihet till.

När Vaclav Havel valdes till president, blev han mycket glad när rockartisten Lou Reed kom dit på besök.

Det var många fler som ville se Lou Reeds konsert, än det var möjligt att ge utrymme till.

Varför just Lou Reed, när det finns så många andra kända, berömda, begåvade och tilltalande kompositörer och artister?

Varför valde Metallica, ett av världens mest kända rockgrupper, att uppträda tillsammans med Lou Reed?

Vad står Lou Reed för?

Vad står Andy Warhol för?

Vad står Velvet Underground för?

Varför har New Yorks Lower East Side fått sådan stor betydelse i kulturlivet?

Max’s Kansas City?

CBGB?

The Mudd Club?

Chelsea Hôtel?

etc.

Ett bejakande av individens frihet?

Frihet innebär inte bara att anse att man är fri, utan också att utnyttja ens möjligheter till att vara och förbli fri.

Frihetens gränser, om man så vill.

Det Förflutna är redan gjort. Det Förflutna är, per definition, imperfekt och passé.

Det Förflutna går inte att upprepa, eftersom just själva upprepningen medför att det redan har hänt minst en gång tidigare.

Nuet är redan förbi.

Det går inte ens att säga ”NU!” en hundradels sekund innan ”Nuet” inträffar.

Att leva i nuet och leva med sin tid, är alltså en fysisk och psykisk omöjlighet.

Framtiden är omöjlig att förutse. Den enda möjligheten är att föreställa sig att Framtiden kommer att fortsätta som förut.

Masha Gessen har rätt i att människorna ”förr”, före industrialismen, i jordbrukssamhället och feodalsamhället, inte valde sina arbeten, utan föddes in i en miljö och ett förhållande till omgivningen, som bara fanns där och fortsatte att finnas där.

Tills att förändringen kom utifrån, inte inifrån.

Föreställningen om Framtiden är också att delta i Gestaltningen och Iscensättningen av Framtiden.

Därför är Pessimismen så nödvändig. Optimismen är Föreställningen om att allt kommer att gå bra, dvs vara en uppföljning av det som varit.

Erich Fromm skrev en gång boken: ”Flykten från friheten”.

Det finns något existentialistiskt i denna titel.

Om du måste välja mellan Kärlek eller Frihet, vad väljer du då?

Om du måste välja mellan Lycka eller Frihet, vad väljer du då?

Lyckan är inget statiskt tillstånd. Då vore man ju död, istället för levande.

Skulle det kunna vara möjligt att leva så att livet varierar sig så att Lyckan blir en ständigt pågående surfingvåg? 

Du är hela tiden på väg att förlora balansen och falla ner i avgrunden, men på något sätt, klarar du av att hålla dig kvar.

Så länge du står där och balanserar, är du lycklig?

När du faller, är du olycklig?

Friheten måste alltså också innebära att våga misslyckas och våga ta risken att falla.

Annars låter man sig styras av rädslan.

Man blir hämmad.

Oron och ångesten ökar.

Fruktan tar över.

Hotet ökar.

Risken finns att du blir paranoid.

Du litar inte på någon.

Världen utgör ett hot.

När ingenting händer, ökar rädslan för det okända och ovissa.

Var finns tryggheten, gemenskapen och tillhörigheten?

Jo, innanför, inte utanför.

Kanske det är därför som Lou Reed, Andy Warhol, David Bowie med flera av individualistiska artister, betyder så mycket.

De visar att gränslösheten övergår i gränsöverskridande. 

Att förändringen är möjlig.

Att status quo är en illusion och en dystopi.

Vem vill leva för evigt?

Vem vill vara ung för evigt?

Var tar visdomen, intelligensen, begåvningen och kreativiteten vägen, när ingenting är tillåtet att förändras?

Eller att människor vågar inse och förstå att tillvaron ständigt förändras?

Frågorna leder till nya svar. De gamla svaren är redan begagnade och förbrukade.

Evig njutning skulle vara som att förstelnas i en evig extatisk kramp. Avslappning, stillhet och vila, vara en dröm utan kropp och fysisk förbindelse med den omgivande verkligheten.

Det Naturliga Urvalet är inriktat mot att fortsätta in i Framtiden, inte att förhindra att Framtiden fortskrider in i det Okända.

Tiden finns inte, förrän vi upplever den.