I Sverige, Skandinavien och övriga Norden, har det, än så länge, funnits 4 årstider.

De människor som bor här, känner till det och har därför, av fri vilja, valt att stanna i Sverige.

Vintern, kylan, snön och isen, är en del av Sveriges klimat, kultur och traditioner.

Varför ska en svensk ha pass?

Varför ska en svensk resa utomlands?

Varför ska en svensk resa bort på semester, till länder utanför Sveriges gränser?

Vill människor i andra länder söka upp någon svensk, får de väl åka hit och ta seden dit de kommer.

Att ha ett pass, bör misstänkliggöras. Kan denna svensk möjligtvis vara på väg att överge världens bästa land?

Är det så, så borde resan betraktas som enkelriktad.

En äkta svensk trivs i Sverige, trivs med alla de 4 årstiderna och överger, till varje tänkbart pris, inte Sverige, ens för några timmar.

Det är här, i Sverige, som svensken behövs och gör nytta.

Det är i Sverige som allt det goda, bra och rättvisa finns, så varför alls lämna Sveriges ljuva landskap, härliga mat och trevliga umgänge?

Vad finns i andra länder, som inte finns i Sverige?

Samma sak gäller förstås också där man bor: Hemma ÄR bäst!

Före Industrialismen bodde människorna i samma hus och samma by i århundraden. Ingen hade någon tanke på att överge sitt hus, sina tegar, skogen, djuren och naturen.

Det var normalt att svenskarna var utomhus, arbetade, plockade bär och svamp, lekte, tävlade och dansade.

På den tiden hade människor arbetspass så gott som dygnet runt, men, eftersom det alltid fanns arbete att utföra, så visste de också att vila, ta rast och sova på nätterna.

Det var självklart att man sov, när det var mörkt.

Vad skulle man annars göra?

Eftersom alla arbetade, var också alla trötta på kvällarna. Inga välfärdssjukdomar, inga utmattningsdepressioner, ingen problem med mat, dryck eller sömn.

Visserligen levde man bara tills man blev 40 år, men det är väl bäst att sluta när man är på topp, än när man är hundra?

Industrialismen, Moderniteten, Elektriciteten och Digitaliseringen medförde djupgående förändringar i människornas liv.

Det blev som en drog att alltid vara nåbar, alltid i nära kontakt med omgivningen, arbetsplatsen och familjen.

När människorna, under 1950 – 1960-talet, hade fasta telefoner hemma, fick man vackert vänta, tills man nått fram till en telefon. I värsta fall måste man skicka telegram.

Det gick bra än då.

Livet är kort nog. Varför stressa fram till den eviga bortgången?

När klockan är slagen och tiden är inne, så är det bara att visa tacksamhet för den tid som varit.

Det behöver man inte stressa för…