Stadens kulturliv var som ett glasberg. De ivrigaste av klättrarna nådde upp till väntrummet. Där satt de nya förmågorna och stirrade på Himmelrikets port. Vad väntade de på? Jo, att en av de gyllene stolarna där inne skulle ställas till förfogande.

 Då gläntade Sankte Per på Pärleporten, vägde Belacqua Lyra Sisyphes själ på Guldvågen, öppnade dörren och manade honom till att läsa igenom de Allmänna och Särskilda villkoren noggrant. Belacqua skummade igenom den finstilta texten. 

Nu hade han halva inne. Självklart, eftersom han tillhörde de Utvaldas skara, skulle han ha tiden framför sig. I evighet amen.

Dagens underhållning. Sankte Per kallade till samling:

          Dags för mirakel!

Blinda fick synen tillbaka. Stumma återfick talets gåva. Döva hörde. Halta kunde gå och lytta förbarmades. Inte alltid till den utvaldes belåtenhet, återfick spetälskas näsor sin ursprungliga form. De pestsmittades bölder blev igen elastisk.

Inträdet firades med pompa och ståt. Middag och dans. Till och med i de Himmelska höjderna, trodde Belacqua, måste det vara tillåtet att tänja på gränserna?

 Vad gjorde det om Han, Belacqua, den Utvalde, nöp en ängel i rumpan?

Andra bullar med rammelbuljong och kokta stryk.

Gud var på semester. Han hade jämfört Tellusborna med det glada folket från Andromedagalaxen. Nu, efter två världskrig och kärnvapenupprustningar, hade han drabbats av utmattningsdepression.

Sankte Per var vred och drog till tumskruvarna:

          Den som igår inte kunde hålla fingrarna i styr, kommer jag personligen sparka ut med huvudet före. Erkänn, så blir straffet lindrigare.

Alla var tysta. Vem ville förpassas ut ur Härligheten? 

Belacqua Lyra Sisyphe sa ingenting, men sekunden senare satt han åter längst nere vid glasbergets fot.