Med en månads mellanrum var jag tvungen att låta avliva mina två hundar Alice och Freja.

Alice den 15 mars 2018.

Freja den 19 april 2018.

Alice led av svår artros i höger bakben. Hennes tass på benet hade stelnat.

Freja tappade livsgnistan när Alice var borta. Hon var redan överviktig, sannolikt på grund av min generositet, dåligt hundfoder och mina försök till att träna bort hennes ofta återkommande skall, då hon fick syn på en annan hund.

Alice älskade att bli klappad, speciellt av barn.

Freja var till sin person mer reserverad. Hon skällde på andra hundar, men tyckte om att möta människor och, liksom Alice, barn.

Efter Alice blev vår vardag allt tyngre. Freja låg bara och sov. Promenaderna blev allt kortare. Jag kände hur även jag drogs ner i passivitet.

Alice och Freja, brukade jag säga, var som Yin och Yang.

Alice var en högenergisk Collie/Pudel, med betoning på Collie.

Freja, sannolikt Långhårig svart schäfer och New Foundland, lågenergisk och mer introvert, eller ”autistisk”.

De var båda härliga hundar, var och en på sitt sätt.

Jag saknar dem mycket och hoppas att de har det gott, om det finns en ”Hundhimmel”.

Jag har lovat mig själv att aldrig leva ”hundlös”, så jag har redan satt in en annons.

”Hej! Jag kan tänka mig att du läser den här annonsen därför att du nyligen har köpt en valp eller unghund och sedan insett att du inte har så mycket tid till över som du hade hoppats. Du kanske har bytt arbete, arbetstider eller ska flytta? Jag är en ensamstående sextioårig man som just blivit av med mina två mycket fina tikar. De var som Yin och Yang, men trivdes utomordentligt med varandra. Problemet var att den ena hade dåliga höfter och den andra allt värre artros. Livet med hund ger mig god hälsa, i både kropp och själ. Jag bor naturnära och tar gärna långa promenader i skog och mark. Jag har som sjukpensionär gott om tid. Har haft hund i mer än tjugofem år. Det har varit de som givit mitt liv regelbundenhet och mening. Inte en dag har jag varit utan någon av dessa hundar. Alla tikar och i blandraser som Schäfer/Polarspets, Collie/Pudel och Schäfer/Newfoundland. Som fattigpensionär har jag inte råd med att köpa en renrasig åttaveckorsvalp. Jag kan högst betala tvåtusen kronor,, men, om du vill kan du få regelbundna rapporter om hur valpen har det, hur den mår och med ord och bilder beskrivet hur den utvecklas. Alla mina tidigare hundar har varit chippade, försäkrade och varit mitt livs bästa kompisar. Bor i lägenhet, naturnära, med långa promenadstigar. Fråga om du vill veta mera!”

Som äventyrarna brukar säga: ”Så får vi se vad som händer…”

I alla fall ett konkret beslut och ett första försök.

I början av maj, år 1993, köpte jag min första hund. Vi hade haft hund när jag var barn.

Nu skulle jag fylla fyrtio år och som ensamstående var det trist och bara sitta ensam hemma och trycka på fjärrkontrollerna. Apparaterna var ju knappast beroende av mig.

Jag ville ha en kompis att vara ute och gå med i skog och mark, ingen maskin!

Den som få hundägare tänker på, är ju att relationen hund-människa till hundra procent är på ägarens villkor. Det är ägaren som valt hunden och inte tvärtom. Kanske mer likt en livegen, än en jämlik relation.

Men så är det ju, inte bara i hundarnas värld.

Hur många människor skulle klara sig utan föräldrar, samhället, lön för arbetet, sjukpensionen, ålderspensionen, hemtjänsten eller boendestödet.

Friheten är, på ont och gott, begränsad, i tiden och rummet.

Något man bör ha i bakhuvudet när man en gång valt att skaffa hund eller annat sällskapsdjur.

Hunden lever ju, förhållandevis till oss människor, ett kort liv. Å andra sidan, det är min upplevelse, upplever de livet förnöjsamt och, vid god behandling, glada och sociala.

Frågan man, tycker jag, bör ställa är: Varför gör inte vi människor det också?

Vad är det vi saknar?

Vad är det vi, innerst inne, både vill ha och behöver?

Kynikern och hundfilosofen Diogenes menade att Hunden lever ett bättre liv än oss människor.

En zenbuddhistisk elev frågade sin mästare:

” -Har en hund, buddhanatur?”

Mästaren svarade:

” – Mu!” (Som på svenska kan tolkas som ”Inte!”, eller ”Ingenting”.)

För mig är hunden och hundarna svaret på frågan om Livets Mening.

De är de sanna zenbuddhisterna och filosoferna:

” – Ät när du är hungrid. Drick när du är törstig.”

Som hundägare lär man sig snart att det var dag tillsammans med hunden, finns något nytt att lära.

De kunskaper som jag här vill förmedla är tre:

Du har valt att skaffa hund. Därför, behandla hunden väl!

Ge hunden ett bra hundfoder. Hellre dyrt, än otillräckligt.

Låt hunden arbeta för maten och inte bara få den serverad i en skål.

När den måste arbeta för maten, är det sannolikt mätt när den inte bryr sig längre.

Slutligen:

”Gratis hundförståsigpåare” finns det alldeles för mycket av. Sök fakta och aktuell information.

Mina ledstjärnor idag är etolog Per Jensen och veterinären Christophe Bujon.

När någon självutnämnd expert är tvärsäker, så har den med största sannolikhet, fel.