Donald Trump har slagit rekord bland makthavare över hela världen i att kopiera

 Far Ubu, i Alfred Jarry’s pjäser ”Kung Ubu”, ”Den Fjättrade Ubu” och ”Ubu Hanrej”.

Den sist nämda pjäsen är nog den som Trump har investerat mest i, både

ekonomiskt och personligen.

I övrigt är mycket sig likt, från både Far Ubu’s erövrande av tronen, Mor Ubu’s icke

obetydliga insatser och Ubus på flykt undan den rättmätige prinsen och kungen.

Men döm inte om förvåning, när Ubu icke erkänner sitt nederlag, utan med flaggan

i högsta topp, återkommer som ”slav” i ”Den Fjättrade Ubu”.

Kan Ubu bli kung, så kan han väl också bli först slav och sedan kung?

Ingenting är väl vanligare, eller kanske till och med normalt?

Hur skulle annars hela den kristna världen hylla en man som blivit korsfäst på 

grund av sin enkla tro på En Allenarådande Fader?

Donald Trump har inte blivit bara ”Ubuesque” utan till och med ”Kafkaesque”.

För var finns Donald Trump om inte i Franz Kafkas ”Slottet”?

Visst behöver vi litteraturen, men det krävs också uttydare som inte bara

framhäver sig själva i ljuset från frånvarande författare.

Donald Trump har väl skrivit något? En självbiografi?

Den kanske är möjlig som 2018 Nobelpris i litteratur?

Hellre det än Fredspriset i alla fall.

Eller, varför inte; alla pris på ett och samma år!

Fysik, Kemi, Medicin, Ekonomi, Litteratur och Fred.

Det är ju bara att ösa på! Vem vill inte hålla sig väl med Donald Trump?

Åtminstone tills att vinden vänder och kappan blåser åt motsatta hållet…