”Marknadens spekulanter var medvetna om att föremålen måste bevaras intakta och, helst, oanvända.  

Nutidens kommersiella företag var duktiga i att starta och manipulera samlarnas besatthet. De lanserade exklusiva samlarobjekt för barnen, som ishockeybilder och rymdfilmsfigurer. Hobbysamlarna lät sig nöjas med kopior och repliker. De seriösa samlarna, anonyma miljardärer, anlitade expertisen. De som med ett höjt ögonbryn eller smack med munnen höjde senaste budet hos det berömda auktionshuset.

Ett konstverk kunde vara värt mer än en diamant. En medaljong från Axel von Fersens kvarlåtenskap, ett miniatyrporträtt av Marie Antoinette, översteg värdet av ett Fabergéägg.  Ändå var det skillnad på samlare och samlare.

Dottern i huset tränade ihärdigt styckena som den stränga pianotanten markerat i nothäftet. Föräldrarna valde bland umgängeskretsen. Prästparet förstås, den pensionerade majorskan med sin son kadetten, översköterskan på lasarettet, farbror Carl och faster Sigyn, postmästare med giftasvuxen son, godsägarparet med dotter och son, dotterns bästa, men kanske inte vackraste, väninna och, för hemfridens skull, moster Gertrud.

Alla närvarande förstod vad det handlade om. Dottern var giftasvuxen. Hon inledde med en polonäs av Chopin. Fadern var konferencier och berömde dotterns egenskaper som gudfruktig, ekonomiskt sinnad, plikttrogen värdinna och ointresserad av politik. Hon var van vid att ta hand om hushållet men också läxa upp tjänstefolket. När hon hade tid över, spelade hon piano eller broderade.

Så en eftermiddag tystnade pianot. Den stränga pianotanten blev arbetslös. Dottern var inte hemma. Hon utbildade sig till sjuksköterska.

Familjefadern presenterade den senaste mekaniska innovationen, vevgrammofonen. Vem kunde mäta sig med de världsberömda artister som när som helst på dygnet trakterade sina instrument?

Familjekretsen, med ljudet från stenkakor, grammofonskivor

av kol och shellack, sjöng med i tidens melodier och sånger. Texterna gick att köpas i välsorterade musikaffärer och bokhandlar.

Kadettskolan bjöd in sjuksköterskeskolan till bal. Där träffade dottern sin blivande make. De dansade vals och swing. Musiken revolutionerade världen. Medan föräldrarna visade upp sig på söndagspromenaden, satt ungarna hemma och spisade Nat King Cole, Frankie Boy, Charlie Parker och Dizzy Gillespie.

Samlarna följde utvecklingen. Fyndet för den okunnige, avvisade experten med en rynkning på näsan.

Musikaffärerna sålde inte längre bara instrument, tillbehör och noter. Artisterna bytte stil. Skivbolagens talangscouter värvade producenter, tekniker, instrumentalister och vokalister.

Hetsiga rytmer kunde vara farliga. Elvis Priestley, Tommy Steele och Little Richard förförde de oskyldiga ungdomarna. Kyrkans präster och diakoner varnade barnen och konfirmanderna att avvika den från smala vägen. Frihet, uppror och trotsighet skulle leda till evig förtappelse.

Preventivmedlen gick från hand till hand. Semestrar i utlandet förändrade människornas syn på livet och, framför allt, kärlek och sex. Populärmusiken slog ner som atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Atombomben hade satt punkt: ”Vem bryr sig…”.

Elektriciteten installerades i bostäderna. Arbetsveckan var slut och familjen samlades framför den andliga värmekällan: televisionsapparaten.

Teveljuset strålade ut i vardagsrummet, köket och tamburen. Programmen skulle vara tillgängliga för alla. Dörrarna stod öppna. Var man än befann sig, hördes vad som hände i rutan.

Den moderna konsumentmedvetna nutidsmänniskor använde tiden till att jaga fynd i butikerna och samla på de senaste produkterna dagen efter lön. Företagen var sändare och medborgarna, mottagare. Konsumenten var inte alls någon passiv väljare. Hon ställde krav, kontaktade kundtjänst och skrev insändare.

För att i möjligaste mån undvika förfalskare och bondfångare, höll sig samlarna till väl beprövade kanaler och rutiner.

Jag var redo för att besöka samlarevenemang, mässor och auktioner. Var och en av oss, granskades i sömmarna. Det krävdes referenser, introduktioner och inbjudningskort. Social samvaro och mötesplatser för seriösa samlare med gott renommé.

Samlarna lyssnade på föredrag av experter. I pausen, innan auktionsförrättaren syntes till, tog de tillfället till få lite stalltips av dem som arbetade bakom kulisserna.

Samlarna var lika nyfikna som konservativa. De som stått som herrar på täppan, blev gamla och orkeslösa. Den yngre generationen trängde sig in förbi dörrvakterna och samlade på elektroniska leksaker och dataspel. De hade inga osynliga band till grejor som samlade damm. Vem ville ha en gunghäst från förra sekelskiftet? En luggsliten docka med porslinshuvud, stirrandes från sovrummets divan när festprissen kom hem sent på natten för att lägga sig. Den var som hämtat ur en skräckfilm.

Med livet som insats stod samlarvärldens titaner, beredda till att kasta sig ut från klippan för att fånga ett lertroll, en stenuggla eller en trädgårdstomte med trädgårdsbelysning.som insats, för att rädda sådant de ansåg alltför värdefullt.”