Berättelsen om familjen Frånlandsvind.

Fredagen den 6 juli 2018.

 

En presentation. Hela berättelsen är på tio romaner. En science fiction, som utspelar sig från cirka 1970 till då människorna, ”neoidealisterna” flyttar ut i rymden.

 

Neoidealisterna är motståndare till ”neoluddisterna”. Konflikten uppstår redan på 1600-talet, då den vetenskapliga revolutionen kommer igång. Den förstärks i och med att filosofen Immanuel Kant skriver sin text om ”Upplysningen”, om människan som omyndigförklarar sig själv.

Ned Ludd, myt eller verklighet, slår sönder vävramarna och ”ludditerna” uppstår. Kampen mot tekniken, maskinerna och ”Tiden”.

Med industrialismen förstärks konflikten. Antalet människor i Sverige och världen ökar. Människor får det bättre materiellt, men på bekostnad av ett andligt liv. 

Ludditerna blir till ”luddister” som använder ”luddismen” som ideologi.

När välfärden når sin topp på 70-talet, blir ”Neoluddismen” en vidareutveckling av luddismen.

 

Den vetenskapliga revolutionen äger en tro på människans förmåga till att mogna och myndigförklara samhällets medborgare. 

När luddismen i dess olika former tar initiativet över maktapparaten bildar den vetenskapliga revolutionens förespråkare en social-kulturell ideologi som bygger på framtidstro.

Familjen Frånlandsvind blir en av de ledande grupperna för denna omställning. Människans utveckling från omedveten till medveten, kallas i böckerna för ”Ådran”.

 

Böckerna är inga ”Star Wars” eller ”Star Trek”. Inte heller någon dystopi, katastrofberättelse eller undergångsprofetia. Snarare ett försök till att beskriva mänsklighetens existentiella situation idag, 2018 och framåt.

 

Till förebilder har jag haft Jules Vernes ”Resan till Månen”, Isaac Asimovs ”Stiftelsen”, Harry Martinsson ”Aniara” och Arthur C. Clarkes ”Möte med Rama”.

 

Många science fictionberättelser handlar om Människan ute i rymden, ofta i militära kläder och organisationer. Det jag har försökt att skapa är varför Människan valde rymden som lösning och hur hon, den civila mänskligheten, tog sig ut dit.

 

Mer en problemformulering, än en eller flera möjliga lösningar. Vilka alternativ kan vi se som möjliga idag?

 

Vilka alternativ skulle hela mänskligheten kunna och vilja acceptera?

 

Kanske att litteraturen i vår tid är på väg att bli alltför långsam och alltför krävande för nutidens stressade stadsbor?

 

Kan så vara, men för mig, Victor Rangner, har böckerna ändå känts angelägna om att bli skrivna.

Ett sätt att både försöka hantera och förklara samtiden, men också ett nöje och en terapi. Kanske för att slippa oron inför nuet, ångest inför framtiden och inför klimatförändringen, flyktingströmmarna med mera?

 

Eftersom det behövs en övergripande intrig, så består intrigen i min bok om kampen mellan Neoluddister, som fruktar samtiden, digitaliseringen, automatiseringen och allt Det Nya.

Den andra ideologiska motpolen är Neoidealisterna som är teknikvänliga, tror på framtiden och, likt Christofer Columbus en gång, reser ut i det okända, ut i rymden, för att finna en ny värld att göra beboelig för människorna.

 

Som en skildring av Tekniken som sitt eget mål och Vetenskapen som en ersättning för en ”Gud”, en andlighet och det, för all framtid, större sammanhang som mänskligheten ingår i som en oansenlig energi.

För mig är litteraturen först och främst en källa (av flera) till att fantisera, föreställa och gestalta.

Vetenskapsmän och forskare behöver konstnärer och författare för att kunna gestalta sina idéer. Det är ett ömsesidigt beroende, i Konst & Vetenskap.