Citat:

”Naturen tillåter. Kulturen förbjuder.”

Yuval Noah Harari

Yuval Noah Harari | Sapiens. En kort historik om mänskligheten

Politiker idag undviker att visionera om framtiden.

Vad är en rimlig begränsning av framtiden?

Vad kan hända under trettio år?

Från år 1990 till år 2020.

Från år 2020 till år 2050.

Jag är född år 1957. Jag fyller 61 år i år, 2018. År 2050, om jag lever och har hälsan, har jag fyllt 90 år.

Enligt debattören Carolin Hanna Dahlmans hemsida, har hon fyllt 45 år.

www.carolindahlman.com

År 2050 är hon alltså fyllda 75 år.

Alla vet vi att under dessa drygt 30 år kommer frihetsbegreppen i Sverige och övriga världen att förändras.

Förhoppningsvis till det bättre, men också till det sämre.

Om man menar med till det bättre mer lycka till fler människor.

Om man menar med till det sämre mer lycka till allt färre människor.

Vi som levde på 1960-talet vet att friheten som konvention har förändrats till idag, den 31 juli 2018.

Hur jag kom in på denna fråga, kan jag tacka debattören Carolin Hanna Dahlman för, med frågan:

”Vad skulle hända om alla människor utnyttjar rätten till civil olydnad”?

Nyhetspanelen: ”Det är dags att ta bort Dan Eliasson” – Nyhetsmorgon (TV4)

Svaret är väl enkelt. Människor utnyttjar den rätten varje dag.

Civil olydnad är att kasta fimpar och annat skräp på marken.

Civil olydnad är att köra för fort med bilen, felparkera, just nu grilla med engångsgrill och utsätta andra för brandfara, använda skjutvapen på allmän plats, hänvisa till att andra människor inte följer lagen, med mera.

I samhället har vi infört flera rättigheter, som Tankefrihet, Yttrandefrihet, Åsiktsfrihet, Tryckfrihet, Religionsfrihet, med mera.

Enligt lagen har svenska Staten våldsmonopol.

Ändå säger lagen att medborgarna har rätt till att försvara sig själv, familjen och sin egendom, med så mycket våld som nöden kräver.

Det finns ändå gränser.

Blir du beskjuten med vapen, så har du ändå inte rätt att försvara dig med ett skjutvapen.

Yttrande- och Åsiktsfriheten omfattar också rätten till att ljuga, eller att tiga om sanningen.

Det är en viktig lag.

Skulle vi ha domare och domstolar som avgör vad som är sant och vad som är lögn, hamnar vi snart i en totalitär stat, med en slags ”sanningspolis”.

Rätten att ljuga omfattar också rätten till att fantisera och spekulera.

Frågan är om det är den som framför den så kallade lögnen som ska bevisa att lögnen är sann, eller om det är den som anklagar. Vem äger bevisbördan?

Många av de ”sanningar” som framfördes av mäktiga män på 1960- och 1970-talet ljög, medvetet eller omedvetet.

De beskrev samhället, verkligheten och sanningen enligt ett önsketänkande, än svårhanterliga fakta.

Det finns ”högeranarkister” eller libertarianer, som anser att Staten ska avskaffas.

Att Staten utgör ett maktmonopol som inkräktar på medborgarnas fri- och rättigheter.

Min uppfattning är att det finns olika slags ”anarkism”, om man med ”anarkism” menar ”utan härskare”.

Ett land utan en stat som ansvarar för medborgarnas säkerhet, kommer inte att fungera.

Den politiska anarkismen är en utopi, mer en illusion, än en vision.

Staten skulle mycket snart ersättas med en annan maktapparat.

Anarkister till höger eller vänster, förklarar aldrig hur den maktapparaten skulle skötas.

Utopier som Platons ”Staten”, Thomas Mores ”Utopia” och liknande sociala konstruktioner, faller på sin egen orimlighet.

Om alla medborgare lever så att ett yttre förtryck inte behövs, så har medborgarna skyldigheten till att förtrycka sig själva.

Idag har liberalismen, i realiteten den enda politiska ideologi som praktiskt kan tillämpas i en representativ demokrati, blivit norm och konvention.

Problemet är att var medborgare hellre engagerar sig i sina egna rättigheter och andras skyldigheter.

Varför är människor så dåliga på att ta tillvara på den frihet de har och hellre anklagar andra människor för att de utnyttjar de politiska, sociala, psykologiska och andliga fri- och rättigheterna till sin egen fördel?

Var och när försvann den stolthet som fanns när människor, bättre eller sämre, tillverkade sina tillhörigheter själva?

När uppstod driften, behovet eller lusten till att förstöra sådant som andra har skapat?

”Du är det du köper”.

Konsumismen är självklar.

Det som inte går att handla för pengar, är värdelöst.

”Ingenting är gratis” och ”Allt går att köpas för pengar”.

Människor föraktar och misstror allt som inte har kontrollerats av någon expertis.

Därför måste också naturen, miljön och klimatförändringarna sättas in i ett ekonomiskt sammanhang.

Att undvika att skräpa ner, kostar ingenting.

Om turister kommer långväga från för att uppleva naturen i Sverige, varför värderar vi inte den själva lika mycket?

Varför åtrå det som alla andra åtrår?

Varför värderas människor i förhållande till deras sociala relationer?

Det som värderas högst idag, har en gång dåtidens människor rynkat på näsan åt.

Många av de bostäder som idag säljs för miljoner, har en gång bebotts av obildade arbetare.

Socialdemokraterna, Sveriges Arbetarparti, sjunger fortfarande:

”Ty Internationalen åt alla lycka bär.”