På 1970-talet sa man att ”Vänstern förökar sig genom delning”.

Från att det fanns ett socialdemokratiskt parti och ett kommunistisk parti, uppstod fler och fler småpartier, med ett antal variabler av bokstavskombinationer.

Självklart är det ingen demokratisk fördel om det bara finns ”det enda partiet” i landet.

Inte heller att det finns två partier som i huvudsak överensstämmer med varandra.

Under mellankrigstiden i Tyskland ökade de politiska partierna i antal. Folk svalt och den tyska Marken var inte mycket värd.

Detta plus Versaillesfredsavtalet ökade det tyska folkets missnöje med Weimarrepublikens svaga politik.

Det finns bilder som visar att människor i vanliga bostäder hängde ut flaggor med hakkorset och flaggor med hammaren och skäran, bredvid varandra.

Mycket i världen har förändrats på snart hundra år, från 1920 till 2020.

Den svenska nationalsången ”Du Gamla, Du Fria” överensstämmer ungefär lika mycket med verkligheten som den socialistiska kampsången ”Internationalen”.

Journalisten Magnus Utvik kom här om dagen ut med en kritisk granskning av Vänsterpartiets historia.

https://samtiden.nu/2018/08/ex-vansterpartist-skrams-av-totalitar-sida-helt-obegripligt-att-valjarna-inte-kanner-till-vansterpartiets-morka-historia/

Det kan låta nytt och intressant, men redan år 1970 fick Alexander Solzjenitsyn nobelpriset i litteratur.

Ändå höll den dåvarande Vänstern tyst om förtrycket i Sovjetunionen och Öststaterna.

Drömmen och visionen om att Kommunismen skulle fördela världens resurser lika, var starkare än dissidenter och vittnen om motsatsen.

Anledningen var att Sovjetkommunismen inte motsvarade Karl Marx beskrivning av idealsamhället.

De utopiska förhoppningarna höll sig kvar.

Atombomben, Rymdkapplöpningen och Terrorbalansen ledde ändå in den unga Vänstern åt en annan riktning.

Hippierörelsen, Miljörörelsen, Alternativrörelsen och kampen mot kärnkraft.

Alternativrörelsen som ett alternativ till etablissemanget och makthavarna.

Alternativrörelsen splittrades. 

Gröna vågen, Vattumannens Tidsålder, österländsk mystik, meditation, yoga, tai-chi-chuan, makrobiotisk, ekologisk, biologisk, biodynamisk, vegetarisk och vegansk kost.

Det som allmänt kallades för ”flum”.

”Flum”, därför att de som förde fram sådana alternativ också var ”drop-outs”, hippies och andra ”arbetsskygga”.

”Klipp håret och skaffa dig ett jobb”.

Alternativrörelsen kom att ersätta VPK, SKP och Studentrörelsen.

Ur Alternativrörelsen uppstod Alternativ Stad, Stockholmspartiet och Miljöpartiet De Gröna.

Den enda som gjorde en kommentar till denna förändring, var Carl Bildt med begreppet: ”Den röd-gröna röran”.

I det förra riksdagsvalet blev frågan om ”Tiggarna” den som tystade alla andra.

Sedan dess har politiken handlat om ”migrationen”, ”segregationen”, ”flyktingarna”, ”asylrätten”, och ”invandrarna”.

De etablerade partierna bildar en ”röd-grön-blå” röra.

Röran blir allt ”gråare” när nyanserna försvinner.

Så, efter Ny Demokrati, Ian Wachtmeister och Bert Karlsson, ”Greven och Betjänten”, vad händer nu?

Ur Sverigedemokraterna uppstår ”Alternativ för Sverige”. Ur Moderaterna uppstår ”Medborgerlig samling”.

Ännu längre ut till höger: ”Nordiska Motståndsrörelsen”.

Medieetablissemanget tar upp frågor om ”etnicitet”, ”rasism”, ”kultur”, ”yttrandefrihet” och ”åsiktsfrihet”.

Men, tänk efter, varför vill ”Den Nya Alternativrörelsen i Sverige” gå ur EU?

Vad är det egentligen de vill skydda?

Är de ”historielösa”, ”rotlösa”, ”nostalgiker” eller bara ”faktaresistenta”?

Det egendomliga är att de säger sig frukta ”Islamismen”.

De, nationalisterna, har ingenting emot att samarbeta med ”nationalister” i andra länder.

Helt hypotetiskt skulle ”nationalister i alla länder”, bilda en gemensam ”Nationalstat” som troligtvis skulle ha mycket gemensamt med den sovjetkommunistiska ”Internationalen”.

Vilka är då ”nationalisterna”? Varför är de konservativa och inte toleranta mot oliktänkande?

Frågan skulle media lika gärna kunnat ha ställt till de socialistiska och kommunistiska grupperingarna och falangerna under 1960- och 1970-talet.

De som ville ”brinna för något” och vara oresonliga.

De som hyllade Robespierre, ”Madame Giljotin” och Skräckväldet i Paris och dåtidens Frankrike.

”De Nationella” fruktar att Sverige och ”svenskarna” kommer att försvinna.

De vill inte bara skydda sig från ”islamister”, ”invandrare” och ”flyktingar”.

Det är något annat de är räddare för.

Engelskan ersätter svenska språket.

Multinationella företag tar över och konkurrerar ut de ”ursprungliga svenska”.

”Svenskarna” håller inte måttet.

Den internationella omvärlden erövrar Sverige från alla håll.

”Svenskarna”, ”Sverige” och ”Svenskheten” har snart ingenting att säga till om.

”Svenskarna”, ”ursprungsbefolkningen” har inget annat att komma med, än en abstraktion av ”samhörighet, förståelse och social gemenskap”.

Problemet med detta synsätt är att det inte längre håller.

Eller, helt enkelt: åtta miljarder människor är fler än 10 miljoner.

Hur ska vi övertyga resten av Tellus befolkning att ”svenskarna” är bäst av alla?