Sverige är ett rikt land med goda förutsättningar.
 
Det är inte detsamma som att alla svenska medborgare är ekonomiskt oberoende.
 
Det svenska ”etablissemanget” ges skulden för att alla inte har det lika bra.
 
Medan politiska ”underdogs” ger det existerande Etablissemanget smocka efter smocka, står jätten och stirrar sig blind på en mygga.
 
Vilket ”etablissemang” skulle gå till motattack.
 
Det svenska etablissemanget har sedan länge förväxlat sig själva med ”demokratin”.
 
Just detta är Etablissemangets ”akilleshäl”, sårbara punkt.
 
Det politiska systemet ska i sig vara objektivt, opartiskt och åsiktsneutralt.
 
Men det finns gott om verksamheter inom Sverige och Staten som inte har svurit något tystnadslöfte.
 
Skolans läroböcker ska lära ut kunskap och fakta, inte sådant som i vissa fall kan ha den betydelsen, men i andra sammanhang betyder något annat.
 
” – Vann USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen mot Nazityskland och Axelmakterna?
 
Rätt svar är:
 
” – Ja, det gjorde de. Nazityskland förlorade och tvingades skriva under ett fredsavtal.”
 
I dagens semantiska trassel, ställer Underdoggen en motfråga:
 
” – Det beror på vad man menar med att ”vinna”?
 
Ett ifrågasättande som ger Underdoggen rörelseutrymme och handlingsfrihet.
 
Historien har visat, gång efter gång, att en sådan ståndpunkt bara ger Underdoggen mer tid till att sätta in nästa stöt.
 
Om det finns ett ”Etablissemang”, så ökar oenigheten, splittringen och oförmågan till att samarbeta.
 
Det underförstådda men outtalade ställningstagandet är att:
 
” – Ligger vi lågt, så drabbas inte vi. När de andra i Etablissemanget är slagna och ute ur spelet, finns vi fortfarande kvar.”
 
Det är en defaitistisk villfarelse. Det nuvarande etablissemanget har inga säkerheter kvar.
 
Såsom den nya ”Underdoggen” har den försuttit sina chanser och sakat ut de bästa korten.
 
De förväntar sig av motstandaren att eftersom de själva spelat enligt reglerna, kommer det Nya Etablissemanget att göra så också.
 
När det Nya Etablissemanget har övertaget, finns inte heller något skäl till varför de skulle hyckla och spela dubbelt?
 
De har ändrat sig så många gånger förr, varför inte göra det nu också?
 
Varför har ”Underdoggen”, nu det ”Nya Etablissemanget”, kunnat använda den här politiska strategin?
 
Jo, för att det forna Etablissemanget var, liksom Svenska Akademiens ledamöter, arroganta.
 
De trodde att de satt säkert i stolarna.
 
De trodde att de hade ensamrätt till problemformuleringen och tolkningsföreträdet.
 
De hade säkert en hel armé av ”visselblåsare”, men ingen enda som reagerade.
 
Det ”Nya Etablissemanget” är äventyrare och riskspelare.
 
De förutsätter att klimatförändringen kommer att fortsätta, men att makthavarna, det vill säga, de själva, kan behålla kontrollen.
 
De förutsätter att Sveriges gränser är världens, Tellus, gränser och att de kan lita på liknande partier som de själva, i andra stater.
 
De begår alltså samma misstag som det gamla etablissemanget som abdikerat.
 
Politikerna har anpassningen som strategi.
 
För var gång som verkligheten ändrar kurs, är deras mål att följa med. ”Gungar vågorna, så gungar skeppet” och det är inget konstigt med det.
 
Erfarenheten säger att den som står redo inför en kris, klarar sig bättre än den som inte är det.
 
Klimatförändringen är ingen politisk kris som går att röstas bort.
 
Tänk: En folkomröstning i Sverige, mot Klimatförändringen!!!