Massmedia fortsätter med att använda begrepp som ”nazism”, ”rasism” och ”fascism”.
 
I mina böcker om familjen Frånlandsvind, outgivna och endast den första färdig för publicering, förbereder familjen och deras anhöriga för en civil utvandring till rymden och universum.
 
På planeten Tellus har uppstått en klyvning av mänskligheten, i ”naturliga” och ”mekaniska” Neoluddister.
 
Och Neoidealister, som för mänsklighetens erfarenheter vidare till en artificiell och syntetisk version av arten Homo sapiens sapiens.
 
Detta är alltså en roman, på tio enskilda böcker-romaner, som börjar i vår tids vardagsverklighet och fortsätter in i en möjlig framtid och en vision om artens vilja till överlevnad och ett anständigt liv.
 
En viktig detalj är att familjen Frånlandsvind inte är militanta eller har uniformer med graderingar. 
 
Det är en stor och betydelsefull skillnad från t ex StarWars och Star Trek.
 
En annan fråga som, vad jag känner till idag, ingen science fiction-författare har ägnat sig åt, är hur dagens människor emigrerat ut i universum.
 
Av, kanske bekvämlighet, befinner sig människorna redan ute i rymden. Hur de kommit dit och varför de valt att bosätta sig ute i den iskalla och i stort sett öde rymden, besvaras aldrig.
 
Det borde alltså finnas ett förnuftigt och rimligt skäl till varför så många människor frivilligt väljer att flytta från hemplaneten Tellus.
 
Det är här, menar jag i min påhittade fantasiberättelse, som klyvningen uppstår.
 
Den ena delen av mänskligheten, Neoluddisterna, väljer att, till varje pris, stanna kvar på Tellus.
 
Den andra delen, Neoidealisterna, väljer att emigrera bort från Tellus, för att söka efter en annan möjlig lösning.
 
Enligt min romanidé, är det något liknande som sker på Tellus idag.
 
De som i dagligt tal kallas för ”populister”, ”nationella”, ”Alt.right” och ”odemokratiska, kan i vissa fall också godkänna en militant och diktatorisk lösning av samhällets tillkortakommanden.
 
I min roman utgår jag istället ifrån att de håller på, eller känner sig som ”akterseglade” i dagens högteknologiska, digitaliserade, automatiserade, urbaniserade och centraliserade samhällsstruktur.
 
En struktur som jag menar är internationell och global, men som de önskar se en nationell, ”snuttifierad” lösning på.
 
I begränsade ytor, ”nationer” och territorier, hoppas de kunna förverkliga en slags ”ursprungsbefolkning” deras rättigheter och möjligheter.
 
Vad menar jag är lösningen på problemet?
 
Det är här som ”Neoidealisterna” kommer in i berättelsen:
 
”Idealismen” i sammanhanget kan betyda både fantasi och andlighet i ett större och högre sammanhang.
 
Att arten Människas makt inte sträcker sig längre än till planetens luftlagers slut och där världsrymden tar vid.
 
Antropocentrismen övergår i Ekocentrismen och därefter kommer något annat, som skulle kunna ingå i begreppet ”Idealism”, till skillnad från materialism och konsumism.
 
I mina böcker menar jag att det vi ser och upplever idag, till skillnad från brukssamhällets klassamhälle, 1800-talets kolonialism och rasideologier, 1900-talets industrialism och inflyttningen till storstäderna, är ett slags postfeodalt och postindustriellt strukturförfall.
 
För att försöka ”rädda”, försvara och bevara denna otidsenliga version av ”vardagsverkligheten”, sätter ”Neoluddisterna” in allt vad de har av resurser för att minska motståndet och övertyga ”Neoidealisterna” om att, likt Romarriket en gång och senare ”Tusenårsriket”, Nazityskland, kommer att övergå denna fas i ”Människans Utveckling”.
 
Det finns forskare idag som menar att Tiden inte är linjär.
 
I mina böcker fortsätter mänsklighetens utveckling som en tidslinje, en tidsaxel, ut i världsrymden.
 
Det som styr Människans utvecklingskedja är inte vad vi tror att vi vet, utan vad vi har, med vår fantasis hjälp, skapat genom upptäckter och uppfinningar.
 
Även om vi önskade aldrig så mycket, skulle vi inte kunna göra upptäcktsresorna runt Tellus och uppfinningar som Atombomben, ogjorda.
 
Vi kan avstå från att använda våra kunskaper, men vi kan inte återgå till en tid då jorden var platt och världen styrdes av en evig och allsmäktig ”Gud Fader”.
 
Vår vardag är in i minsta detalj påverkad av vad vi känner, kan och vet.
 
Detta förstår alla människor, även dem som jag kallar för ”Neoluddister”.
 
Ned Ludd kunde inte hindra industrins maskiner, bara genom att slå sönder dem.
 
Kuskarna som körde lastvagnar kunde inte stoppa tågen, genom att riva upp rälsen.
 
Tiden kunde inte stoppas av att man slog sönder klockorna.
 
Det märkliga är att de som själva menar att Klimatförändringen pågår här och nu, ändå fortsätter att leva sina vardagsliv som om den inte var sann.
 
De tror på Klimatförändringen i teorin, men inte i den praktiska verkligheten.
 
I mina romaner om familjen Frånlandsvind är det just i det ögonblicket, när människor ”med sitt sunda förnuft” inser att världen faktiskt påverkas av människorna, i ”Antropocen”.
 
Därför har ”Neoluddisternas hämnd” redan börjat…