En ren spekulation, men antag att ”Kulturprofilen” fälls och sätts i fängelse, så vem står på tur?
Varför blandar ”Svenska Akademien” hela tiden ihop händelserna med ”Kulturprofilen” med händelserna inom ”Svenska Akademien”?
Ett fall för Sherlock Holmes.
Om ”Kulturprofilen” fälls, kan man anta, inte veta eller förutsäga, att en dominoeffekt uppstår.
Vad är det som är så betydelsefullt att det måste hemlighållas?
En vild association, men ”fallet” kan påminna om en ”Khaaijnebyaffäre”?
”Svenska Akademien” kan bara godkänna någon som redan i förväg är jävig.
Annars rasar dominobrickorna, en efter en. Som sagt; en ren spekulation.
 
Nu har Svenska Akademien trasslat i ett år.
Hur enkelt hade det inte vart om ”Kulturprofilen” erkänt från början.
Tidningarna hade skrivit någon artikel och hela saken tynat bort.
Medlemstappet inom Svenska Akademien hade inte blivit så stort och Akademien valt in nya medlemmar.
Ett litteraturpris hade delats ut och allt hade fortsatt som vanligt.
Någon grävande journalist hade upptäckt lite mer av ”Kulturprofilens” trassliga affärer, men utan större konsekvenser för varken honom själv eller Svenska Akademien.
Det svenska etablissemanget är inte särskilt omfattande och intrigerna ungefär desamma som under Gustav den Tredjes tid.
I många decennier har etablissemangets medlemmar försetts med munkavle.
Ingen vill sätta åt någon annan, ingen vill hamna utanför och sammanhållningen bygger på hållhakesystemet:
”- Avslöjar du mig, så avslöjar jag dig”
Alla är sig själva närmast och gör vad de kan för att inte upptäckas med fingrarna i syltburken.
Som någon skrivit, så går det mesta tillbaka till den postmodernistiska tidskriften ”Kris”.
I den hyllades både Nihilismen och Nietzsche.En tradition tillbaka till Axel Hägerström och Svenska Akademiledamoten Ulf Linde.
”Gud är död” och ”Övermänniskan” ägde Viljan till Makt.
De Kristna hånades för att de tog ställning för ”Den Svage”.
Postmodernismens favorituttryck ”Implosion” har nu drabbat dem själva och kanske till och med Sverige som helhet?
Allt till vänster om Sverigedemokraterna, är naturligtvis:
”Den liberala vänstern”, ”vänsterliberalism, eller till och med ”kommunismen”.
För vad är ”populism” om inte en variant av ”kollektivism”?
Skönlitteraturen, det svenska språket och begreppsvärlden, eroderar och imploderar.