https://sv.wikipedia.org/wiki/Emigrationen_fr%C3%A5n_Sverige_till_Nordamerika

Citat från Wikipedia:

”Efter en smärre nedgång på 1890-talet tilltog utvandringen igen. Detta ledde till riksomfattande oro i Sverige och fick den svenska riksdagen att tillsätta emigrationsutredningen 1907. Den rekommenderade sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att ”tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika”. Utredningen gav sitt stöd till krav på reformer, bland annat allmän rösträtt, bättre bostäder (egnahemsrörelsen) och bättre skolväsen. Inverkan av dessa åtgärder är svår att uppskatta eftersom första världskriget (1914–1918) bröt ut året sedan kommissionen publicerat sin senaste rapport. Emigrationen avstannade nu nästan helt, för att åter ta fart i mer begränsad omfattning under 1920-talet men stoppades helt i och med att USA kvoterade invandringen mot slutet av decenniet.”

Denna situation kan vara svår för oss som lever drygt etthundra år senare, att begripa: Utvandringen till Nordamerika höll på att bli till ett hot för Sverige!

Idag debatteras ofta att klassklyftorna i Sverige ökar.

Det innebär att de rika tjänar alltmer och de fattiga allt mindre.

Detta skulle kunna vara en av orsakerna till Sverigedemokraternas framgångar.

När inte de rika vill dela med sig, återstår att minska invandringen, så att fler ”svenskar” får mer av den ”kaka” som inte räcker åt alla:

” – Varför släppa in fler människor, när Sverige inte kan försörja sina egna först?!”

Som om Svenska Staten har ett överskott som de hellre låter gå till flyktingar och invandrare, än till infödda svenska medborgare.

Överskottet är, som alla vet, en produkt av det nuvarande skattesystemet.

Sänker man skatten, så minskar de skattepengar som utgör den gemensamma ”kakan”.

Under det glada 1970- och 80-talet, kunde svensk ”arbetarklass” resa och leva gott på svenska kronor i Grekland, Portugal och Spanien.

Både den Danska Kronan och den Norska Kronan låg lägre än den Svenska Kronan.

Socialdemokratin ville förstås ta åt sig äran och hävda att det höga ekonomiska läget berodde på ”svensk blandekonomi”; en blandning av socialistiskt/statligt ägda företag och privata/kapitalistiskt ägda företag.

Sanningen är nog snarare att Sverige och svenska medborgare aldrig på allvar drabbades av Andra världskriget.

Överskottet berodde på att landet och befolkningen i stort sett flöt på som vanligt.

Sverige, genom exporten av järn till Nazityskland, till och med tjänade på Andra världskriget.

Idag går semesterresorna, via flyg, till främst Thailand och Sydostasien.

Vad skulle hända om klassklyftorna i Sverige ökar för mycket?

Människorna skulle arbeta hårdare och hårdare, för att kunna behålla sin ekonomiska och sociala status.

När priset för försörjningen i vardagslivet blir för högt, söker sig människorna till ett bättre land med bättre förhållanden.

Detta är ett av Sverigedemokraternas främsta argument till varför flyktingar och invandrare väljer Sverige hellre än andra länder.

Men om levnadsomkostnaderna blir för höga för ”vanliga svenskar” riskerar Sverige och svenska företag ett liknande befolkningstapp som i slutat av 1800-talet och början av 1900-talet.

Om det inte finns tillräckligt bra utbildningar, inga högavlönade arbeten, inga bostäder, men allvarliga brister i skola, vård och omsorg, kommer alltfler svenska medborgare söka ”lyckan” någon annanstans.

Så resonerade även svenska företag, då det gick bra för Sverige:

”Blir skatten för hög för svenska företagare, flyttar vi utomlands!”

Men det hände aldrig.

Där emot köpte utländska företag upp de svenska företagen.

De största svenska företagen blev till multinationella företag.

Företagen flyttade dit skatten var låg, arbetskraften billig och människorna så småningom kunde ersättas av maskiner.

Istället för att flytta runt hela företaget, från land till land, bildade man ”stationer” i  olika delar av världen.

Vad kommer att hända nu när alltfler länder får regeringar och beslutsfattare som är ”nationella”?

Jo, sannolikt att företagen igen ”emigrerar” bort från höga tullar, byråkrati och stagnationer.

Alla företag är beroende av import och export.

Byggs murarna längsmed landet gränser högre och högre, så vem vill stanna kvar där?

Precis!

Vad händer i varje diktatur?

Jo, just det! De utanför muren hälsas välkomna, medan de som bor innanför, tvingas stanna kvar.

Endast de med ekonomiska förutsättningar och personliga, privata kontakter, lyckas ta sig ut.

Kunskapskapitalet sinar.

Utbildningsnivån sjunker.

Medborgarna fastnar i inlärd hjälplöshet, förvirring och så småningom apati.

När vi här i Sverige ser på teve och film hur människor i fattiga länder lever bland sopor, smuts och sjukdomar, frågar vi oss varför de inte för bort soporna, städar och sprider information om hygien?

Vi som frågar, kan snart drabbas av samma problem.

Vi kan samla ihop soporna, men vem ska transportera bort dem?

Sopföretagen och transportbolagen vill ha betalt.

Landets beskattning är låg, så det finns inga pengar till att ta hand om soporna.

De blir kvar där de är.

Smutsen kan bara tvättas bort med rent vatten.

Finns inga vattenledningar och ingen som reparerar skador och ser över systemet, finns heller inget vatten.

För att bota sjukdomar krävs kunskap och utbildning.

Fattiga, outbildade och kanske till och med analfabeter, tror hellre på skrock och vidskepelse, än ”abstrakta” förklaringar och metoder.

De med utbildningar, vill bort från elände och söker därför arbeten och bostäder i andra länder.

Till exempel till Europa, Norden och Sverige, där de utan högre utbildningar och lönsamma arbeten, upplever orättvisa och rädsla för att glömmas bort.

Tills vidare växer produktionsöverskottet och med det mängden av sopor…