Jag tror inte att det är klimatförändringen i sig som skrämmer människor, utan dess konsekvenser.
 
Att sätta sig på ett tåg och åka iväg till ett möte för att där höra ”sanningen” betyder i stort sett ingenting.
 
Människor idag kan åka till Auschwitz och stå inför faktum: ”Förintelsen har faktiskt hänt.”
 
Ändå finns det fåtal som förnekar Förintelsen.
 
De bagatelliserar den eller förnekar hela frågan om förföljelse av oliktänkande, judar, romer, homosexuella med flera. Varför?
 
Mest sannolikt är väl att dessa sanningar utgör hinder för dem att förverkliga den världsbild som de vill tro på.
 
Ungefär som Katolska kyrkan aldrig på allvar hanterar Inkvisitionen, häxbränningar, exorcism etc.
 
Klimatförändringen må handla om 1,5 grad.
 
Klimatförändringens konsekvenser förändrar vår syn på vår tids världs- och verklighetsuppfattning idag.
 
Ta bilen till jobbet.
 
Med vilken bil?
 
Med vilket bränsle?
 
Till vilket jobb?
 
För att utföra vad då?
 
Vad i vår tid är nödvändigt och utilitaristiskt lyckogörande och nyttigt?
 
Köra bil från hemmet?
 
Vilket hem?
 
Var då?
 
På vad då?
 
Var bör bostaden finnas, i förhållande till arbetsplatsen, samhället, staden och utlandet?
 
Varför inte i större utsträckning arbeta på distans, fungera lokalt och umgås med familjen, grannar och vänner, istället för smartphones, arbetskamrater och möjliga konkurrenter?
 
Vad blir kommer framtidens statusjakt handla om, när de materiella resurserna har sinat eller tagit slut?
 
Vad, hur och varför ska vi fortsätta att konsumera?
 
I ena änden av samhällssystemet en hejdlös överkonsumtion.
 
I andra änden en ändlös mängd sopor som är omöjliga att transportera bort när det blir för dyrt att gräva ner dem, att bränna dem ökar mängden koldioxid och farliga gifter.
 
Vi kan inte dumpa dem i havet.
 
Vi kan inte längre ”exportera” dem till fattiga länder som beroende av alla pengar de kan få in.
 
Jag tror att svaret finns i hur vi ska omvandla vårt materialistiska tänkande till ett acceptabelt andligt.
 
Andligt, inte i betydelsen av religiös moral eller grupptryck. Andligt i sig.
 
Andliga värden i vardagen kan betyda att vandra ut i naturen, vila, ta promenader, leva enkelt och, för en begränsad tid, ta dagen som den kommer.
 
Andliga värden kan betyda att minimera sopberget och ta vara på materia, material och föremål och artefakter, bättre.
 
Återvinning för vår egen skull, inte för att tillfredsställa någon tänkt förmyndares uppfattning.
 
Varför återvinner möbelföretag som IKEA inte sina egna produkter, när kunderna/konsumenterna/brukarna har tröttnat på dem?
 
Sannolikt därför att spånplattor består av sågspån och bindningsmedel.
 
Hur ska man kunna tillverka spån av spån?
 
Till slut återstår bara ett finmalt pulver som behöver något annat material för att hålla samman.
 
Vilket då?
 
Plast, sand, cement, mera trä, papper, kartong, stenar, metall (förbrukad metall och rost) eller något annat processat material?
 
Klimatförändringen i sig, förutsatt att alla har något att vinna på det, leda till fler jobb än någonsin.
 
Dämma upp översvämningar med vallar, släcka skogsbränder, förhindra havsvattnet från att stiga, bygga tåligare och säkrare hus som kan klara av tidens tand, konstruera nya verktyg till att bevara sådant som bör bevaras till kommande generationer.
 
Uppgivenhetsstressen kräver idag kostnadskrävande behandlingar och mediciner.
 
Människor kontaktar sjukvården som inte har någon strukturell plan på hur de ska bemöta alla dessa vaga åkommor.
 
Vilka skador, sjukdomar och symtom är direkt kopplade till klimatförändringens konsekvenser?
 
När, var och hur uppstår uppgivenhetsstressen och uppgivenhetsdepressionen?
 
När människor, medborgare och väljare inte får några vettiga svar från de etablerade politikerna, söker de sig till dagens politiska ”kvacksalvare”, skrockfulla domedagsprofeter (”filifjonkor” och ”krösamajor”, köper ”naturmediciner” och förlitar sig på ”sunt bondförnuft” och osunt politikerförakt.
 
Hatarna blir allt fler, när de aldrig får några konkreta svar.
 
De som hatar väcker i alla fall irritation och ilska och får den uppmärksamhet de behöver för att uppleva mening och framtidstro.
 
Ingen kan längre tro på varken ”Himmelriket”, ”Paradiset”, ”Helvetet”, ”Nirvana”, ”Shangri La”, ”De Sälla Jaktmarkerna”, ”Platons Staten”, landet ”Utopia” eller ”Internationalen åt alla lycka bär”.
 
Ingen vill längre skjuta upp belöningen till nästkommande liv.
 
De uppleva förnöjsamhet och tillfredsställelse nu.
 
Därför ökar intresset för legala och illegala droger, som ger illusioner, men åtminstone i den formen ”finns”.
 
Andlighet måste inte nödvändigt betyda ”moraliska bud, regler och föreskrifter.
 
Andlighet bör innebära mer ett sätt att känna, än ett sätt att veta.