Klimatförändringens konsekvenser behöver en motkraft som enbart kan bestå av människornas vilja till tolerans, samarbete, vilja till förändring, respekt och kärlek till naturen, miljön och allas vår gemensamma planet, Tellus.
 
Till den motkraften hör en ökad förståelse för hur livet verkligen är.
 
Önsketänkandets och ideologiernas tid är för all framtid över.
 
Vi behöver inga förmyndare som bestämmer åt oss våra gemensamma moralregler.
 
Vi behöver flexibilitet, inte stagnation.
 
Kommunismen var en religion.
 
Nazismen var en religion.
 
Kapitalismen var en religion.
 
Konsumismen är vår tids religion.
 
För att sluta konsumera behöver vi en annan slags andlig gemenskap som inte bygger på någon inbillad, auktoritär och straffande ”härskare”.
 
Snarare ett förhållningssätt och en omtanke om vardagslivet i miljön, naturen och planeten Tellus.
 
Om den inte uppstår av sig själv, måste vi gemensamt skapa den.
 
Materialismen och Vetenskapen ger fakta och förklaringar, men inget förhållningssätt eller handlingssätt:
 
”Vad är just jag beredd att offra för att vi människor i framtiden ska få uppleva en bättre värld?
 
Än så länge har vi en mängd rörelser som konkurrerar om dessa ouppnåeliga moralregler.
 
Den ena mer splittrande än den andra.
 
Ett önsketänkande som bygger på att den starkaste av moralrörelserna, är den som kommer att ha makten och härska i framtiden.
 
De räknar inte med att sönderfallet, entropin, också kommer att påverka och tillintetgöra deras eget utformning av ett ”Utopia”.