Var och när börjar ”hatet”?
 
De kristna godkände antisemitismen.
 
I arabvärlden fanns antisemitismen.
 
Antisemitismen är en tradition som överlever i en värld där det annorlunda, olika, okända och främmande förklaras utgöra ett hot.
 
I Sverige, Europa, det forna Sovjetunionen, USA och andra delar av världen, fanns och finns än idag antisemitismen.
 
Vår tids största problem är i grunden ett andligt, inte moraliskt eller materiellt, problem.
 
Sammanfattat under rubriken: ”Klimatförändringens konsekvenser”.
 
Här i Sverige har vi upplevt och erfarit de socialdemokratiska drömmarna, nyliberalismens visioner, vetenskapens ateistiska fakta och ”sanningar”, den materiella ”lyckan” och konsumismens frälsning genom ägandet.
 
Kvar finns, ja, vadå?
 
Uppgivenheten sprider sig och med den inlärd hjälplöshet, apati, depression, drogmissbruk och desperation.
 
Det som de ”faktaresistenta” har kvar att tro på, är att ”etablissemanget”, makthavare och politiker antingen är vilseledda eller,  medvetet, vilseleder.
 
Samhället där Adeln härskade, Bonden var en jordägare och brukspatron och Folket hänvisade till Kyrkan och den tidens version av Kristendomen, är förbi.
 
Landsbygden, hembygden och bygemenskapen är ersatt av glesbygd, ödebygd, sommarstugor, organiserad turism eller uppköpt av tyskar, nederländare och andra rika europeer.
 
Det är begripligt att uppgivna människor utan framtidstro söker sig till populism och auktoritära ledare som säger sig veta vägen tillbaka.
 
Naturfolken, till största delen är ”assimilerade”, kunde ha lärt oss respekt för planeten Tellus, det enkla vardagslivet, ödmjukhet, förståelse och framförhållning.
 
Flyktingar och invandrare kunde ha lärt oss hur att överleva och behålla tron på livet och människorna, under fruktansvärda levnadsförhållanden.
 
Sådant som dagens nihilister förklarar som ”naivt”, ”olönsamt”, ”onyttigt” och ”världsfrånvänt”.
 
Men vad har nihilisterna för alternativ, när ”Gud är död”?