”Antropocen”, tror jag det heter.
 
Människan, åtminstone i människornas ytterst begränsade värld, har övertagit Naturens betydelse.
 
I vår tid skulle Charles Darwins Evolutionslära åka raka vägen från e-tryckeriet till e-återvinningen.
 
Charles Darwin skrev väl aldrig något om att Naturen eller Utvecklingen ”curlar”?
 
Vi, i vår tid, använder statistiskt material, akademiska definitioner, perspektiv, ramar och vinklingar.
 
Kakan både kan och ska ätas och behållas samtidigt.
 
Ändå uppstår inga privata eller statliga ”Curlingskolor”.
 
Curlingbegreppet är associerat till ”effektivitet”, ”konkurrens”, ”prestationskrav”, målinriktad fokusering, planering, strategi, taktik, tid, energi, uthållighet, tålamod, disciplin och karriär.
 
En rak linje.
 
Chickenrace.
 
Highway to Hell.
 
Men vad gör väl det, när varken Gud eller Djävul finns?
 
Ödet eller Karma eller bara verkligheten som den, slumpmässigt, verkar vara?
 
Das Ding-an-Sich.
 
Är ”Curling” ett förhållningssätt för föräldrar som följer avkommans bromssträckor via mobil-appen, i flygplatsens lounge, för att ännu en gång passera tidslinjen?
 
Tillbaka till Darwin.
 
Ursprungsbefolkningarna och naturfolken, hur ”curlade” de sina barn?
 
Curlade barnet fram mot den sabeltandade tigern, som egentligen bara var målade ränder på en trasig tältduk?
 
Förklarade infödingsmodern för barnet att: ”Om du stoppar det där bäret i munnen, så dör du!”
 
När barnet trotsade curlingmamman:
 
”Bra! Var envis! Kämpa! Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge!”
 
Barnet föll till marken.
 
Mamman skakade det.
 
Grannen  frågade:
 
”Vad gör du?”
 
Mamman svarade:
 
”Jag curlar!”