https://sv.wikipedia.org/wiki/Gud
Går det att anmäla Gud till Konsumentverket?
 
För att kunna göra detta, måste man först tro på Guds existens.
 
Enligt den kristna tron är Gud allsmäktig.
 
Så borde också Gud vara i en panteistisk trosbekännelse, Hinduismens Brahman, Taoismens Tao, Zenbuddhismens närvaro och säkert en hel del andra föreställningar om Substansen eller Skaparen.
 
I Kristendomen är Gud personlig.
 
En helig ande, ständigt närvarande, allvetande, allsmäktig i evig tid och överallt.
För oss vanliga människor medborgare och konsumenter, liknar den här världen, inklusive ”Skapelsens krona”, Människan, ett måndagsexemplar.
 
Bäst vore ju om Gud kunde ersätta den här världen med en exakt likadan, men felfri och perfekt: ”Den bästa av världar”.
 
Än så länge, har vi, nu levande människor på Tellus inget annat att jämföra med.
 
Paradiset, Edens lustgård, Himmelriket eller för den delen Helvetet, är ju mer kontrasterande föreställningar, än möjliga resmål.
 
Men, om vi skulle kunna ställa Gud inför skranket (visserligen har han ju en viss särställning då han kan utse sig själv till både Domare och Försvarsadvokat (Om han inte väljer Hin Håle till denna post). 
 
Försvarsadvokaten (Djävulen) skulle lägga skulden på oss människor. 
 
Varför beskylla Gud för sådant som vi själva hade makten till att förändra?
 
Åklagaren (Gud) förklarade att Gud är allsmäktig och därför har, utan minsta undantag, ansvar för hela och intet annat än hela,
 
Skapelsen.  Gud överklagar till Skärselden, där han, självklart, sitter som Domare.
 
Men Gud har själv, skriftligt, utsett Människan till att härska över jorden. Borde inte det argumentet gälla i det här sammanhanget?
 
Domaren (Gud) vill ha betänketid.
 
Eftersom vi alla befinner oss i Evigheten, så är han klar redan efter en blinkning.
 
Domaren (Gud) hänvisar till den Heliga Skrift.
 
I den står tydligt, svart på vitt, att Gud är God, Kärleken, Förlåtande, aldrig frånvarande och alltid närvarande.
 
Gud (den anklagade) tillägger att Gud dessutom står på de svagas sida.
 
Gud är Vägen, Sanningen och Livet.
 
Elaka tungor sprider rykten om att Gud är hädangången, men, som alla närvarande i rättssalen själva kan se, är han kärnfrisk.
 
Domaren (Gud) läser upp domen:
 
”Gud är skyldig för bedrägeri. Människan skulle kunna vara medskyldig, men anses ha handlat god tro. Gud saknar alibi och har bara kallat sig själv som karaktärsvittne. Det sägs inte gälla i Sveriges rättsväsende, men, eftersom den här domen inte kan överklagas, kallas vittnet, Gud, in”.
 
Mot all förmodan, vittnar Gud om motsatsen.
 
Gud som God, Kärlek, Sanning, närvarande i evig tid, förlåtande och de svagas försvarare och beskyddare, måste, helt logiskt, ses som intet annat än skyldig.
 
Domaren (Gud) dömer Gud till Lagens strängaste straff:
 
”Det står utom all rimlig tvivel om att Gud är skyldig.
Gud erkänner.
Han har alla bevis emot sig, saknar alibi, enligt vittnet (Gud) kan han inte vara annat än skyldig.
Domaren dömer Gud, att i evig tid, förbli Gud.
Detta innebär också att Människan på Tellus befrias från ansvaret över Skapelsens konsekvenser.
De får fortsätta med att gå på jorden, arbeta i sitt anletes svett, vila på den sista dagen och så åter bli till stoff.
Fram tills att Gud återgår till de gamla förhållandena.
Domen kan inte överklagas och strafftiden inte kortas av”.
 
Alla reser sig upp och går ut ur salen, nöjda och glada.
Vad skulle de annars vara?