Jag skulle önska att Anna Odell gör en dokumentärfilm om relationen tandläkare och patient.
 
Tandläkaren är definitivt i överläge och patienten en ”underdog”.
 
Vem vågar, efter behandlingen, ifrågasätta tandläkarens behandling?
 
Om man, efter behandlingen, känner sig obehagligt till mods och inte tillräckligt informerad om vad tandläkaren, före behandlingstillfället, kommer att göra, vart ska man vända sig?
 
Patientämnden?
 
IVO?
 
Konsumentverket?
 
Privattandläkarna?
 
En ”second opinion” (vad hen nu kan göra åt den behandling som redan är utförd?).
 
Finns det någon opartisk instans som förstår varför behandlingen ska utföras, eller som redan är utförd?
 
Denna instans bör också kunna, med enkla och begripliga ord och begrepp, klargöra hela behandlingsplanen från början till slut och dessutom kunna utföra ett preliminärt kostnadsförslag.
 
Borde inte tandläkaren man ska behandlas om också informera om vart man ska vända sig om man upplever sig vara felbehandlad?
 
Kom ihåg, du som är på väg att gå till tandläkaren. Även om det bara gäller en rutinmässig, årlig kontroll, så begär i förväg eventuell:
 
Behandlingsplan
Där fler alternativ än bara det som tandläkaren föreslagit, ska ingå.
 
Kostnadsförslag
 
Undersökningsprotokoll
 
Detaljerat kvitto
 
All nödvändig och tillräcklig information, ska delgivas patienten, utan att behöva be om det eller påminna om det.
 
Känner sig patienten osäker på vad som ska göras, bör tandläkaren ge patienten betänketid.
 
Uppstår en komplikation som inte är av akut natur, bör patienten få minst en vecka på sig att ta ställning till om behandlingen ska utföras.
 
Vid detta andra tillfälle, före tandläkaren påbörjar behandlingen, ska tandläkaren be patienten om en skriftlig överenskommelse om att patienten är införstådd med vad tandläkaren kommer att göra.
 
Vid minsta tvekan från patientens sida, ska tandläkaren avstå från behandlingen.
 
Blir inte detta alltför komplicerat, byråkratiskt och omständligt?
 
För att förtydliga vad jag menar, ska jag här ge två exempel (minns att tandvårdsbehandlingen redan är slutförd):
 
Exempel 1. Ett odramatiskt förtydligande.
 
För att samma dag ta dig till närmaste storstad, går du in på tågstationen och köper i luckan en biljett. 
Säljaren upplyser dig om att tåget du ska med, anländer om en kvart.
Du väntar. Efter en kvart rusar tåget, utan att bromsa eller stanna vid stationen, förbi.
Vad göra?
Besviken går du tillbaka in på stationen, fram till biljettluckan och frågar säljaren varför tåget inte stannade.
 
Ett ögonblick, säger säljaren.
 
Du ser att hen tar upp telefonen och, utan att du hör vad hen säger, pratar med någon.
 
Så lägger hen på, kommer tillbaka till luckan och säger att, om du ger säljaren ditt telefonnummer, så kommer föraren, så fort hen får tid, ringa upp dig och förklara varför tåget inte stannat.
 
Vänta nu!
 
Är det verkligen det du vill ha? En förklaring till varför tåget inte stannat?
 
Kanske senare, men just nu återstår problemet att du har en giltig biljett och med största sannolikhet blir försenad eller kanske till och med går minste om ett för dig oersättligt tillfälle.
 
För att, om tandläkaren redan har dragit ut en av dina riktiga tänder och du dittills inte haft något besvär av den, vad ska du då ha förklaringen till?
 
Beslutet är redan fattat och skadan gjord.
 
Exempel 2. Det drastiska och absurda exemplet.
 
Du blir kallad till vårdcentralen för en årlig hälsokontroll.
 
Väl på plats framför läkaren, förklarar hen att vårdcentralen just köpt in en avancerad maskin som kan förutse patientens alla möjliga genetiska besvär och sjukdomar.
 
Läkaren frågar om det går bra om hen kontrollerar din hälsa med den.
 
Du tycker att det låter intressant och spännande. Så, varför inte?
 
Efter topsningar i munnen, ett provrör med ditt blod och ett urinprov, skriver apparaten ut ett papper med färglagt stapeldiagram.
 
Läkaren studerar det och tittar upp. Hen frågar om du har gjort värnplikten, eller är vapenvägrare och pacifist.
 
Du förstår inte avsikten med frågan, men svarar att du fullgjort din värnplikt och varken är vapenvägrare eller pacifist.
 
Det var inte bra, säger läkaren. Så du är, vid anmodan från överordnad eller för att försvara dig själv eller någon närstående, beredd att ta till skjutvapen för att oskadliggöra någon för dig helt främmande människa?
 
Ja, även om det säkert skulle göra mig mycket ledsen och att jag kanske skulle ångra mig efteråt, så är jag beredd till det.
 
Svara på den här frågan:
 
Är du en potentiell mördare?
 
Nej, inte alls!
 
Men här står det, enligt testresultaten, att du är det.
 
Det här var ju bara en test av er maskin.
 
Jo, men med det svar som du nyss uppgivit, har läget förändrats.
 
Enligt dig själv är du en potentiell mördare som är beredd att ta till vapen och använda det mot en för dig helt främmande människa. Eller hur?
 
Det här är ju bara rent hypotetiskt. Varför skulle jag vilja göra det?
 
För att försvara dig eller någon närstående.
 
I krigstid, ja. Men inte i vanliga vardagen. Jag har ingen tillgång till vapen och har inte tänkt att skaffa mig det heller!
 
Vår maskin har kostat skattebetalarna oerhört mycket pengar. Den är noga kontrollerad och ingen professionell har vågat ifrågasätta de uppgifter som maskinen har lämnat. Varför tror du att du har de kunskaperna och erfarenheterna?
 
Det tror jag inte alls, men jag gick hit bara för att kontrollera att jag mår bra!
 
Just det, men nu står vi inför faktum. Är du eller är du inte en potentiell mördare?
 
Inte alls!
 
Ändå kan du döda en för dig helt främmande människa?
 
I krig ja, inte i fredstid!
 
Hur vet vi att du inte uppfattar vår vardag som krigstid? Kan du förklara det?
 
Jag lever i samma vardag och för mig är det fred.
 
Men om du plötsligt upplever något annat?
 
Det är ju bara en hypotes.
 
Men är det inte så för alla? Krig är en hypotes fram tills dess det blir vardag?
 
Hela det här resonemanget gör mig förvirrad!
 
Just det! I detta förvirringstillstånd, kan du plötsligt få för dig att kriget pågår, här och nu. För att försvara dig, är du beredd att döda någon för dig helt främmande människa. Eller hur?
 
Adjö! Nu går jag!
 
Tyvärr! Vi kan inte ta den risken. Bara följ med här, så kommer allt att gå lugnt och städat till…