I den högt vördade Absalom Truls memoarer hade samlaren helt glömt sina första trevande försök. Han nämnde aldrig samlingarna av ölkapsyler, tändsticksasksetiketter, sockerbitsomslag och porslinsäggkoppar.

Varför fanns de inte med? Teorierna var många. Om han skämdes för dem som alltför betydelselösa och inte ville kasta godbitarna i munnen på antagonisterna. Som bland alla andra sammanhang där människor möts, uppstod kotterier av meningsmotståndare. Försvarare av gamla samlingar och avantgardisterna, de som ville komma med något nytt.

Då Absalom gick i folkskolan borde läraren i Historia, Georg Montelius, ha uppmuntrat och stöttat elevens ovanliga begåvning. Men det råkade sig så att Montelius innerst inne var avundsjuk på Absaloms besatthet. Han inte bara ringaktade, utan till och med skymfade pojken.

Absaloms samlarmani påverkade negativt studierna. Dåligt pålästa läxor gav usla slutbetyg. Vid anställningsintervjun lämnade han fram papperet för personalchefen, som först ögnade igenom det och sedan skakade på huvudet.

Fadern kastade ut honom från hemmets trygga vrå och skrek:

–          Du drar skam över vårt hus! Visa dig inte förrän du har ett hederligt arbete!

Vad det skulle vara? Människornas intressen är begränsade. Grannens gräs är alltid grönare. Han sålde sin första kompletta samling och blev miljonär. Alla dörrar öppnades för honom, men den hemma förblev stängd.