Den excentriske miljardären Wilhelm Straahelm hade för en struntsumma lagt vantarna på godset Stiernholm. Det var marken som han var ute efter. Gården, vad skulle han med den till? Jo, förverkliga ytterligare en av barndomsdrömmarna, ett hotell. Eller, varför inte smida medan järnet var hett, en hotellkedja, ungefär som Holy Night Time’s.

Ville tänkte efter. Om sjömannen hade en flicka i varje hamn, så ägde han, minst, ett gods i varje län. Men hur skulle han, alltid i farten, hinna med arbetet som hotelldirektör? Den ansvarslöse brodern Kalle kunde bli en bra målvakt. Kalle hade ett problem som han aldrig velat erkänna, sponken. Han var, bortsett från begivenhet på starka drycker, dyskalkylektiker. Ville fattade inte vad ordet betydde, men Kalle kunde inte skilja på en etta eller sjua. Ville, efter att ha förtjänat sin första miljon, lärde Kalle hur han skulle föra kassabok och lägga upp en budget.

Ville lade kassaboken på Kalles köksbord. Där förblev den liggandes. Kalle lånade titt som tätt pengar av brodern. Vid ett sådant tillfälle, tog Ville initiativet till en snabbvisit. Kalle öppnade först dörren och skyndade sedan in på toaletten. Då passade Ville på att bläddra i kassaboken. Helt tom, från pärm till pärm. Kalle kom in i köket. Ville stod där med anklagande blick. Han frågade brodern om hur det kom sig att sidorna var tomma. Kalle skyllde på att han inte hade någon penna. Ville tittade på fönsterbrädan och där låg en helt oanvänd kulspetspenna. Men kvitton och reverser? Kalle såg ledsen ut. Antingen hade han slarvat bort dem, eller så fanns de kvar, fuktiga och trasiga, i höger täckjacksficka. Detta med hotellkedjans ekonomi kunde Ville lösa med en, i hans affärer, väl insatt och hänsynsfull ekonomisk rådgivare. Bengt ”Bengan” Hongery, skulle passa som handen i handsken.

Betydligt värre var det med hotellens barer. Skulle brodern verkligen kunna hålla begäret stången?

Vinsten skulle oavkortat gå till Straahelm Finance United, i Antwerpen.

Tillbaka till Stiernholm. Ladan, vagnslidret, verkstan, skjulen etcetera, vad skulle han ha dem till? Kaffeved!

Bara de närmaste vännerna fick använda smeknamnet ”Ville”. Det höll bettlarna på avstånd och, när lusten föll på, skriva hetsiga insändare om ungdomen och tidsandan. Fruntimmer var bra att ha, men varför binda sig till en och samma? Såsom ungkarl behöll han friheten att byta kvinnor som andra män bytte skjorta. Skvallret gick. Vännerna viskade att detta kunde bli en black om foten. Ondsinnade tungor smackande och antydde att detta var ”Aschelkobbens” akilleshäl och hållhake. Intill Grevinnan Madeleine de Montrouges lilla söta öra, antyddes att, i hennes frånvaro, levde hennes mest intime vän, så fördomsfritt att det gränsade till prekärt.

Madeleine var införstådd med och till och med, underförstått, godkänt nödlösningen, Gloria Easterfield. Gloria var visserligen ute efter honom, men varför beröva henne en sådan välsmakande dröm? Vid de tillfällen då Madeleine rest på visit till sin farbror Gaston Jeneanet, i eremitaget utanför Menton, höll hennes kammarjungfru Rachilde, Ville under bevakning.

För att undvika Rachildes alltför närgångna observationer, lät han återställa skjulen till ”hembygd” och, inför vännernas skratt, döpte området till ”Kohagen med gödselstacken”. Den stanken, visste han, skulle Rachildes nästipp inte utstå.

Hon var alltför nyfiken. Han kom på ett hemligt lösen. Vännerna blev ”Tomtar” och lösenordet, ”Jag har inte alla tomtar hemma”! Då visste ”Tomtarna” vad som var på gång.

Ville hade sin egen samling av ”Sirener och Amazoner”. Dem ville han ha för sig själv. De andra ”tomtarna” lät sig nöjas med älvor, skogsrån, najader och allsköns trolltöser.

”Kohagen” var på allas läppar. Affärsvännerna skröt om rekreationen i lantlig miljö, fiskevatten med äkta kräftor, minigolfbanan och en före detta världsmästare i skidskytte, försåg dem med rådjursstekar som kocken tillagat med rödvinssås.

Men, något som ingen annan hade, något exklusivt… Då kom han på, den förfallna förrådsbyggnaden! Vad skulle han ha i den? En samling, men inte vilken som helst. En förstärkning av hans ställning i affärsvärlden? Bilar? Enmotoriga flygplan med flera vingpar? Molekylära borrmaskiner? Plötsligt kom han på, innovatörernas handtillverkade prototyper av skördetröskor!