”De sista skola bli de första”.

Världen idag är delad på så vis att vi (mänskligheten) antingen måste påbörja en ”läkeprocess”, eller ”amputation”. Offra andra, för att, åtminstone vad vi inbillar oss, klara oss själva.

 ”Blodförgiftningen” pågår just här och nu, medan ”läkeprocessen” mer är till för att ”bota symtomen”.

Moralistiska ideal och åsikter ges varje möjligt tillfälle, medan realistiska och konkreta handlingar, skjuts över till nästkommande generation av makthavare, beslutsfattare och politiker på alla nivåer.

Vem av dem vågar ta första steget till att avsluta ett projekt som kan bli både nationalekonomiskt lönsamt och gynna den egna arbetsmarknaden?

Vi är redan förstörda. Det kan påminna om alkoholism, rökning och andra droger.

Produkter som ger oss lite respit till, förrän vi drabbas av välfärdssjukdomar, utmattningsdepressioner, alltför mycket stillasittande, överkonsumtion (samla och spara materiella föremål) och skräck inför framtiden (tomheten och ensamheten).

Antar att vi (mänskligheten) började förstöra för oss själva naturen och planeten, för cirka 12000 år sedan.

Då övergick vi från nomadlivet till jordbruk, fast boende (fastigheter, byar och samhällen)

Under tiden som nomader kunde vi inte spara och lagra.

I agrarsamhället kom ”samlandet i ladorna” igång.

Med samlandet uppstod byteshandeln och så småningom en alltmer omfattande kommers.

Med handeln kom konkurrensen, tillgång och efterfrågan.

Eftersom de som påbörjat handeln aldrig brydde sig om att verkligen ta reda på hur produkterna blivit till, kände de köpstarka frihet från samvete och långsiktighet:

”Det händer ju någon annanstans. Där har vi ingen kontroll och alltså inget ansvar för konsekvenserna. Det får de som bor där, ta hand om. De känner bäst till hur de vill ha det.”

Kaffe odlades i Sydamerika och Afrika.

Tidigare lyxartiklar fanns snart tillgängliga för (nästan) alla.

Vad kan vi göra idag? Tänk om vi (överlevande) måste återgå till livet som nomader?

Tänk om jordbruket och råvaruproduktionen bara är ett stadium i vår (mänsklighetens) redan så korta historia?

Det är här, tror jag, som vi (de med egendomar) måste välja; antingen ”amputera” andra delar av mänskligheten och planeten, för att själva överleva.

Eller, redan idag, leva med ”läkeprocessen”. ”Vi rika”, kosta vad det kosta vill, har redan gjort vårt val.

Om vi vill veta hur hela detta tänkesätt uppstod, kan man läsa Bibelns Gamla testamentet, om Gud, Adam och Eva, Kain och Abel. Babels torn och Noas ark.

I mycket förkortad version, handlar Bibeln om vem som äger rätt till egendom.

Den som förblir fattig genom livet, för att därpå bli rikligen belönad i livet efter detta.

Om Jesus Kristus var en ”revolutionär”, så blev konsekvensen för honom, korsfästningen.

Men göra sig fri från egendomen, är, för dem som har, som att upphöra att andas.

”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.”

Vad en ”har”, kan tolkas som antingen en materiell eller andlig fråga:

Ty den som är rik, åt honom skall varda givet, så att han får över nog, men den som icke har, kommer ingenting bli kvar.

Eller:

Ty den som har *tro*, åt honom skall varda, så han får en allt starkare tro, men den som icke har tro, från honom skall tagas också den tro han har.

Enligt min mening, en återgång från materialism till andlig livsstil.