• Den fysiska smärtan är uthärdlig och hanterlig. Gula Kejsarens tortyrmästarens kunskaper har gått i arv sedan generationer tillbaka. Fadern, lika obeveklig som sin egen far, bestraffade sonen med hugg och slag. Visade han någon gång svagheter som medlidande och förståelse, väntade isolering i fängelsehålan med köttätande råttor som enda sällskap. Endast en av gesällerna kunde erhålla mästartiteln. De diskvalificerade, för att inte avslöja hantverkets yrkeshemligheter, avrättades. Att torterarna ska vara oempatiska, känslokalla och likgiltiga, är förtal från avundsjuka dilettanter som inte klarat intagningskraven. Eleven måste vara praktiskt lagd. Han ska visa hur man använder redskap som sträckbänk, tumskruvar, nagelutdragare och lavemangsslang. Men ingen tortyr utan teori. Han uppvisar sitt kunnande i examina om nervsystemet, nervcellen och signalsubstanserna. Inlevelseförmåga och förståelse för offrets upplevelse av utsatthet och sårbarhet, mäts av professionella beteendevetare.

  • Varför ska den här ondsinta människan kunna allt detta?

  • Torteraren är ingen bestialisk psykopat. En helt vanlig människa med mänskliga behov och drifter. På lördagen ordnar han utflykter med frun och barnen, släkten och vännerna. I sann kristen anda är barnen uppfostrade till goda och ansvarskännande medborgare. Familjen som trogna kyrkobesökare, anländer var söndag till gudstjänsten. Prästen utser familjefadern till ledsångare. Han kan alla psalmbokens texter utantill. Hans vackra tenorstämma tränger igenom de andras röster. Efter gudstjänsten väntar kyrkkaffet med hembakt bröd. Utanför kyrkporten står prästfrun och hälsar alla välkomna till församlingssalen.

  • Varför berättar du det här i samband med samlandet?

  • Vänta lite så förklarar jag det senare. Lönen ger arbetaren möjligheten till försörjning. Det är inte tillräckligt. Utan yrkesstoltheten skulle arbetsinsatserna kännas meningslösa. Det vet torteraren. Har han verkligen tid för kaffet? De kan väl dricka det när de kommit hem? Prästfrun insisterar. Han ger med sig. I sådana sammanhang uppstår då och då kontroverser. Medborgare som inte vill erkänna att yrkets betydelse för samhällsbyggnaden. Torteraren med fru och barn sitter i godan ro och samtalar med prästen. Vem bar ansvaret för att Kristus blev korsfäst? Gud? Kristus själv? Pontius Pilatus, pöbeln eller Barrabas?

  • Jag förstår fortfarande inte?

  • Det är en lång historia. Frågan är, vad är det som torteraren samlar på?

  • Offer?

  • Lätt att tro. Så kan det vara, men vad mer? Han hör församlingsmedlemmar viska bakom hans rygg. Helt öppet, inför allas blickar, vägrar de att hälsa och visa anständig artighet. De håller sig på tryggt avstånd från honom. Han hör dem då de med gälla röster analyserar och kritiserar honom inpå bara kroppen. De garderar sig och erkänner i all ödmjukhet bristen på kunskap om den mänskliga själens mörkaste skrymslen. Hur skulle de, arma varelser utan utbildning, kunna veta något om det? Men, fortsätter de, är det nödvändigt för att inse sanningen? Var och en förstår ju att något fel är det på den som, dag in och dag ut, kan uthärda de lidandes skrin? Vad tycker torterarens fru om det? Som god far borde han väl skydda sina egna barn från att utsättas för skolkamraternas hån? Varför, var dag som mannen kommer hem till de kära, låser han dörren och stänger till fönsterluckorna? En abnorm, vanskapt och sinnessvag, som njuter sexuellt av att se sina egna lida? Det mest irriterande är att de aldrig ger honom tillfälle att försvara sig. Han ger sig till känna, för att inleda en konversation. Han vill besvara deras frågor och inbjuda dem till att själva närvara vid aktens utförande. Var fredagseftermiddag, strax före helgens inträde, göra en sista sväng ner till fångcellerna. Gebitets nybörjare föreställer sig fångarna som anonyma flockdjur. Fördomen är vanligast förekommande bland de lata och arbetsskygga. Utövandet av tortyr skiljer sig inte från andra seriösa yrken. Liksom alla andra, måste tortyren vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Ingenting är gratis och behandlingen av fångarna betalas med skattemedel. Torteraren har en budget att följa. Omkostnaderna för nya redskap, konferenser och vidareutbildningar går på samma konto som lönen. Visserligen har han förmåner, men alla är långt ifrån avdragsgilla. Moralen först, sedan maten.

  • Samlar han på moral?

  • Ja, det skulle man kunna säga. Den unga generationen har honom som föredöme. Men också han har lik i garderoben. Frugan hemma klagar. Det här, säger hon, går inte längre. Hans knappa lön räcker inte ens till mat åt barnen. Utan näring blir de trötta och kommer efter i skolan. Antingen måste han arbeta övertid, begära högre lön eller ordna pengar på annat sätt. Inget fel i det. Så gör ju alla andra. Han försvarar sig. Hon förstår inte. Illasinnade medborgare sprider ryktet att han skulle vara grym och ond. Om de har rätt, måste han i alla andra sammanhang hålla moralens fana högt. Vilket är viktigast, frågar hon, att han kan försörja familjen, eller framstå som oklanderlig? Som vanligt har hon rätt. Nästa dag, efter arbetets slut, knackar han på dörren till den socialansvarige. Nej, torteraren har ännu inte uppnått produktionskvoten. Ämbetsmannen säger att, först när målet är uppnått, kan övertiden diskuteras. Torteraren försöker än en gång. En löneförhöjning då? Han möts med kalla handen. Torteraren ska vara glad för att ha ett arbete. Många arbetssökande skulle för hälften av hans lön, vara beredda att gå över lik. Han ställs inför faktum. Frun har rätt. Maten går före moralen. Han kryper till korset. Pengar växer inte på träd. Vad har han att erbjuda marknaden? Även offrens psyken bryts ner, har de inget värde. 21 gram av ingenting. Den fysiska hälsan varierar. Vältränade medlemmar i kriminella gäng har för det mesta starkt hjärta, bra lungor, lever och njurar utan defekter. Hjärnan är ingen intresserad av. Övriga kroppen, till exempel huden, går att sälja, men förtjänsten, försumbar.

  • Samlar han på likdelar, som doktor Frankenstein?

  • Han är ingen påhittad romanperson. Torteraren finns på riktigt.

  • Varför har han inget namn då?

  • Han tänker på sitt rykte och familjen och föredrar att vara anonym.

  • Nåja. Några ledtrådar till. Information, erfarenheter och värde. Torteraren är en djupt troende man. Hur skulle han annars se en mening i det han gör? En ödmjuk tjänare som av fri vilja förbereder offren inför livet efter detta. En tid i helvetet och så upp till skärselden. Du har väl läst Dante, om Inferno och Purgatorio?

  • Det är prästens söndagspredikan som ger honom själslig styrka och sinnesro. Han är sedan årtionden kyrkans diakon. Torteraren kan hela psalmboken utantill och, med sin sonora stämma, bringar församlingen till ödmjukhet inför evigheten. Efter predikan läser han bönen. Man kan tro att torteraren vill hem och vila inför nästkommande arbetsvecka. Men inte. Kyrkkaffe med dopp och sedan skvaller. Han och frun beröms för uppfostran av barnen till goda och ansvarskännande medborgare. Ingen rast och ingen ro. Han sitter hemma i länstolen, studerar ”Hönsförädling och Evolution” och ”Rosornas självhybridisering”. Hans aldrig färdiga projekt är att skriva en inledande avhandling till munken Gregor Mendels ”Verhandlungen des naturforschenden Vereins Brünn”. Han tittar på klockan och, om han ska hinna för middag, går ner till garaget för att reparera bilens vindrutetorkare. Han och grannen delar på en flaska öl. De klagar över den ekonomiska krisen och enas om att det är den sittande regeringens fel.

  • Han verkar ju vara som folk är mest.

  • Det är han också.

  • Som troende har han väl en annan syn på offrens skuldbörda?

  • Egentligen inte. Torteraren har ingen moralisk defekt. Han blandar inte ihop tro med vetande. Arbetet han utför vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet.

  • Märkligt.

  • Arbetet kan tyckas enkelt, men utbildningen sätter verkligen eleverna på prov.

  • Varför det?

  • Offrets hälsa ligger i torterarens händer. Han, eller hon, kan känna sig utlämnad och sårbar. Elevens personlighet testas. Är han tillräckligt empatisk? Första året består av teoretiska studier. Eleven ska kunna uttrycka sig verbalt, både i tal och skrift. Detta bevisar han i en uppsats om nervsystemets celler och signalsubstanser. Självklart har arbetsuppgifterna högsta prioritet. I övrigt ska offrets rättigheter respekteras. Torteraren måste följa lagen om sekretess. Om offret överlever behandlingen, ska han liksom andra fångar kunna lämna kliniken som en fri man.

  • Samlar han på frihet, offrets frihet?

  • Det låter så abstrakt. Vad är frihet? Torterandet är ingen arvsynd, men många torterare har gått i faderns fotspår. Kritikerna nämner i samband med det, ordet ”nepotism”. Fadern är en hård lärare som trimmar sonen in i minsta detalj. Konsten ska sitta i ryggmärgen. Likt en cittravirtuos knäpper han på kroppens nervsträngar. Efter crescendot framför offret själv sitt musikaliska solo. Han uppbådar sina sista krafter till fantasier om vad som komma skall. Motståndet kan tyckas ogenomträngligt, men det är ovissheten som slår in sista spiken i kistan.

  • Fantasierna? Samlar han på dem?

  • Var morgon kom Gula Kejsaren på besök. Varför kunde inte Herr Holgersen ge med sig? Gule Kejsaren, imponerad av mannens stoiska tystnad, gav med sig. Han beordrade tortyrmästaren att lossa på repen och sedan köksmästaren att tillaga en frukost som skulle mätta hela palatsets väktargarde från Bortre Mongoliet. Herr Holgersen lät sig väl smaka, rapade och somnade. Då han vaknat kom badmästaren och inbjöd honom till bastubad tillsammans med de vackraste av kejserliga konkubiner. Han var helt utmattad då hovskräddaren tog hans mått och, bara efter en kort stund, återvände med en karmosinröd sidenklädnad. Cixi, den klokaste av rådgivare, visade honom upp till Gule Kejsarens mottagningssal. Gula Kejsaren ville veta varför Herr Holgersen varit så ståndaktig? Han svarade med de sedan så ofta citerade orden: ”Plikten kallar!” Gule Kejsarens ansikte gulnade av ilska. Så återfann han sitt lugn och frågade: ”Vilken plikt är större än att tjäna Gule Kejsaren?” Herr Holgersen vägde orden på guldvåg och svarade sedan: ”Mitt ringa bidrag till mänskligheten är att utforska de platser som förblivit okända.” Då insåg Gule Kejsaren sitt fatala misstag, bad Herr Holgersen om förlåtelse och förblev, tills döden skilde dem åt, den främste mecenaten av alla.

  • Oj! Fantastiskt! Är det sant?

  • Inte nog med det. Herr Holgersen var en rastlös natur. Morgonen efter hemkomsten från Kina, utsåg han Antarktis som nästa mål. Han skulle, i Darwins fotspår, utforska pingvinernas hemliga sexualliv. Styrelsen för Darwin Awards, hade insett Herr Holgersens betydelse som folkets hjälte och önskade av det skälet vara med på ett hörn. Med de ödmjukaste av ordalag bad man om äran att utse honom till hedersmedlem av Society of Art and Science och mottaga ur drottningens hand, landets största stipendium på en miljon guineas. Ordföranden erkände emellertid att summan var för låg, men att detta, om Herr Niels Holgersen ville acceptera priset, skulle kunna bli annuell, istället för endast det här tillfället. Herr Holgerson drog sig tillbaka. Som alltid omutlig, skrev han i pressmeddelandet sin syn på saken: ”Allmänhetens respekt för vetenskapens anseende är ytterst beroende av vetenskapsmänniskornas enträgna vilja till objektivitet och opartiskhet. Denna förpliktelse innebär för mig att även i framtiden förbli fri och obunden. Varje gåva måste ses i aspekten att, även sådana med altruistiska avsikter, döljer krav om lojalitet och trohet gentemot givaren.” Åter igen drog han det kortaste strået. Nyss hemkommen från Kina, väntade nya äventyr.

  • Hur vet du allt detta?