Det här lät intressant: ”Som en besatt”.

Novellen var skriven av Rufus C. Limax. Ingressen utlovade: ”Berättelsen är grundad på verkliga händelser. Författaren har, för att skydda de medverkande från repressalier eller trakasserier, förvrängt namnen på personer, företag, orter och städer. Den ursprungliga handlingen utspann sig någon helt annanstans. Rufus C. Limax har, för spänningens skull, förlagt den till USA, Louisianas träskmarker och voodoo-kulturen utanför New Orleans.”

Det bådade gott. Jag hämtade en kopp kaffe och satte mig bekvämt till rätta:

”Om Mefistofeles, alkemins och den svarta magins mästare, själv vore fri från synd, en trogen toffelhjälte gift med en ärbar kvinna, puritan ut i fingerspetsarna och medlem i New Orleans frimurarorden, hade han blivit utsparkad från arbetet med huvudet före.

Majoriteten av gudfruktiga vet inte eller vill åtminstone inte erkänna, att Mefistofeles, ”Stoffe”, dansar efter en annan herres pipa. Då platsen är eftertraktad av många, är lönen dålig och arbetsförhållandena ovärdiga en hederlig människa. I förmånerna ingår tjänstebostad med centralvärme, uppassning dygnet runt och obegränsat med resor. Ett fritt yrke och en månad i slutet, semester till Arktis. Arbetsbeskrivningen är lite otydligt formulerad: ”Alltiallo, Teaterdirektör, Handelsresande, Agent Provokatör och Portvakt”. Stoffe har inget skäl att klaga. Villkoren kan ibland vara påfrestande, men på arbetsbeviset står. ”Heltid. Tills vidare”.

Han var pliktskyldig, pålitlig och lojal. Anställda inbillade sig vara oersättliga. De tog lönen för given, men drog sig undan när det hettade till, passade inte tiderna och, i värsta fall, gick upp i rök. Då brann det i knutarna. Trycket ökade, visselpipan tjöt och Stoffe kastade ifrån sig både skyffel och eldgaffel. Han grymtade: ”Allt får man göra själv.”

Som alltiallo stod alltid annat och väntade. Teaterdirektör var en sak, men juridiken hade han inget grepp om. Han ringde till Förmedlingen av arbetskraft och satte in en annons i förmedlingens veckotidning ”Arbete åt Alla”. Så här löd den: ”Det här tillfället kommer aldrig igen! Om Du är den rätte för oss, har du framtiden säkrad. Hög lön och förmåner utöver de vanliga. Härliga arbetskamrater i en varm miljö. Familj inget hinder. Villiga sekreterare med flera strängar på sin lyra. Arbetsgivaren bjuder på barnpassning, förskola, privatlärare och guvernant. Önskar ni barnfria semestrar, erbjuder vi välutbildade lägerledare som, i pedagogiskt utformade koloniträdgårdar, tränar barnen i fantasifulla och kreativa lekar. Vårt motto är: ”Människor som trivs, stannar kvar”. Männen behöver aldrig fråga vad frun, ensam hemma, tänker på. Är hon missnöjd? Vill hon flytta? Oron, även om den är omedveten, påverkar den anställdes förmåga till koncentration och fokusering. Sådana problem löser vi! ”Mannen gör sitt, om frun är tillfreds.” Just Dig vill vi ha, som kan lagboken innan och utan, förstår innebörden och tolkar den kreativt.  Var god sänd in ansökan med CV och rekommendationer. Om Du är Den Rätte, hör vi av oss!”

Arbetsförmedlaren ville inte höra på förhärdade arbetssökandes dåliga ursäkter. Oavsett utbildning eller tidigare erfarenheter, skulle alla ställa sig i kön till audition. Cabaret Lulu sökte ambitiösa dansöser till världssuccén: ”Eldiga Flammor”.

Advokaten Paul Austerlitz hade siktat mot stjärnorna och gjort en kometkarriär. Högst upp i dimman hägrade topparnas topp. Han klättrade upp i Dödszonen och kastade solglasögonen och syrgastuben ner i bråddjupet. Det var Pauls dramatiska omskrivning för fallhöjden, först från platsen som Louisianas guvernör, sedan presidentkandidaturen och slutligen Vita Husets Ovala Rum. Plats för praktikanter skulle han ha. Det fanns att välja på, men var och vem? Vad var det hon hette? Monique Strawinsky? Dagens dokument var lästa och ute sken solen. Varför inte unna sig en promenad? Hopen av beundrare stod utanför grindarna och skanderade: ”Pauliepojken till president!” Han log, höll upp handen i segertecken, kysste förnäma kvinnors diamantringar och kramades av hejarklacksflickor.

Att bryta mönster gör en kreativare. Han beslöt sig för att gena genom stadsparken. I hans höga befattning måste man vara försiktig, på gränsen till paranoid. Vem minns inte skotten i New Newborough? Fasta rutiner dukade för en dödsfälla. Två goda skäl till att pröva på något nytt. Vad var det där för en gränd? Trots att han gått här minst tusen gånger, var hade han aldrig sett den förut. Cul du Malin…? En smal trottoar tog vid där parkvägen slutade.

Paul kände sig torr i halsen. Borta i nästa hörn låg gatans enda bar, Crazy Cat. Så pittoreskt! Paul öppnade dörren och steg in. Den enda synliga kunden, en tunnhårig man i brun, trådsliten yllekofta, satt inne i halvmörkret och tryckte. Paul var inte på prathumör och slog sig ner i lokalens andra ände.

Bartendern stod vid disken och torkade glas. Han strök upp en lock som lossnat från det med makassar inoljade håret och hasade fram till Paul. Vad önskar min herre? Får se… Aprikossaft, tack! Tyvärr, den är slut. Vi för bara drycker med alkohol i. Då skulle jag vilja ha en stor och iskall starköl! Tyvärr, leveransen är försenad. Vad har ni då? Devil’s Delight. Vad är det? En drink bestående av det isländska brännvinet Svarta Döden, Tom Collinsmix och en limeklyfta. Tack, då tar jag en sån. Den serveras bara i ölstop, går det bra? Ja, eftersom jag inte har nåt val, så… Just precis. Kommer strax!

Mannen i koftan ropade över borden. Aha, min herre beställer detsamma som jag. Ett utmärkt val! Nja, det fanns ju inget annat. Så sant! Jag minns från igår att bror var så bekymrad. Ni måste ta miste. Det är första gången som jag sätter min fot här. Lustigt! Det sa bror igår också. Och i förrgår. Och dagen före den. Omöjligt! Bror var upprörd över en artikel i tidningen. Vad skulle den handla om? Mitt minne är inte längre lika rörligt, men det var nåt om ras eller krasch. Vet jag ingenting om! Jag vet i alla fall en sak. Bror, eller får jag säga ”Paul”, är en hängiven beundrare av bensprattel. Bensprattel med sprattelvatten, som vi i branschen brukar säga. Ni följer väl med? Paul tittade på armbandsuret. Konstigt! Det kändes som om han suttit där i flera timmar, men enligt klockan i bara fem minuter. Nåja, i så fall kan lite sprattel vara av nytta.

Jag vet av egen erfarenhet att stark hetta och uttorkning försämrar minnet. Hur jag vet det? Vad vore en teaterdirektör utan minne? Teaterdirektör, för vilken teater då? Vi bröder ska hålla ihop och inte driva med varandra. Jag är stolt ägare och direktör för den världsberömda Cabaret Lulu. Jaså… Jaha! Den har jag aldrig hört talas om. Vad heter direktören? Nu är vi där igen. Mitt namn är känt vida omkring, Gustave Cheval-Molandier. Och bror heter Paul Austerlitz, inte sant? Till vardags, i logen, säger alla ”Stoffe”.

Paul var förbluffad. Hur visste ”Stoffe” allt detta? Enkelt! Såsom kuplettmakare och revyartist måste jag hålla mig ajour med dagshändelserna. Bara en sån sak som att bror ämnar bli landets nästa president. Hur kan ni känna till nåt som jag inte ens har berättat för min fru, Daisy? Stoffe log. Ert ansikte avslöjar allt. Bror, som har så svårt att hålla masken, skulle svälta ihjäl som skådespelare.

Paul trodde inte på talesättet om första intryckets betydelse. Skyddsängeln hade sänt honom, senatorn och presidentkandidaten Paul Austerlitz, till denna gudsförgätna håla. Här, alldeles framför honom, stod en oupptäckt talang. Stoffe och Cabaret Lulu led, som alla begåvade artister, av ekonomiska problem! Senator Paul Austerlitz, som en romersk mecenat, skulle rädda teatern från ruinens brant. Inte gratis förstås. Framför Pauls fötter stod den världsberömde Gustave ”Stoffe” Cheval-Molandier. Paul hade generöst och utan krav på återbetalning, väglett Cabaret Lulu in på Ärans Väg. Nu ville Stoffe återgälda skulden. Jag gör vad som helst, bara jag får betala tillbaka! Paul fick en idé. Om han blev vald till president, skulle teaterdirektören kunna bli hans personlige rådgivare. Stoffe nickade och log. Paul bleknade av fasa. Stoffe avbröt. Dags att ta tag i dagens rutiner. Paul ursäktade sig. Också han hade saker som måste göras. Äh, bara fem minuter. Kom och titta på flickorna. Vi har just audition till vår nästa succé, Eldiga Flammor. Vill ni se på bensprattel, så varsågod. Ja, varför inte? Stoffe presenterade honom för dansösen Sandra Box och fyllde glasen upp till kanten. På morgonkvisten vinglade Paul hem med kläderna doftandes av Sandras förföriska parfym.

Paul vaknade sent på förmiddagen. Vilken märklig dröm! Kläderna låg kastade på golvet. Vilken klients heder skulle han försvara idag? Knosse? Strotte? Stolle? Bilen var borta. Javisst, ja. Den hade han lämnat kvar utanför arbetet. Återstod taxi eller tunnelbana. Vilket argument! Vanliga människor åkte tunnelbana. Kö till spärrarna och hur betalar man med företagets kontokort? Krångligt! Detta var något att ta upp i senaten. Alldeles för nära, på sätet intill, satt en gubbe och harklade sig. Rosslet stank av gammal vitlök. Paul tyckte att han kände igen honom. Vill herrn läsa dagens tidning? Gubben frågade så artigt att Paul inte kunde tacka nej. Samma strunt varje dag. Så är det, sa gubben. Omväxling förnöjer. Får se… Vad står det här??? ”Stjärnadvokat uppträder naken på det ökända Cabaret Lulu.” Mannen på fotot, det är ju jag! Bry sig inte om det, herrn. ”Samma strunt varje dag, var det inte så ni sa?” Men det här är ju fruktansvärt! Äh, bry sig inte om det, herrn. Era motståndare har letat upp nån dubbelgångare. Nu försöker de förstöra ert goda rykte. Ja, det måste jag rädda! Lätt för mig att ordna. Från och med igår står ni under mitt beskydd. Hur då? Hur ska ni, en gammal man i tunnelbanan, kunna skydda mig? Jag ser kan hända obetydlig ut, men mina tentakler sträcker sig längre än man tror. Minns ni kontraktet vi skrev igår? Vad då för ett kontrakt? I tre exemplar. Det här är ert. Och se här. Den här namnteckningen känner ni väl igen?

Paul läste och var nära att svimma. Det kan vara som med dubbelgångaren, en förfalskning? Nej då. Vår överenskommelse är inget att skämmas för. Om ni tvivlar, vet jag en utomordentlig grafolog. Med era gedigna erfarenheter från rättsväsendet, vad är det som inte stämmer?

Paul insåg att spelet var förlorat. Som gentleman tror jag på ert ord. Just precis. Om inte ens vi bröder kan lita på varandra, hur skulle världen då se ut?

Paul läste, letade fel och otydligheter att utnyttja.

”Överenskommelse angående byte av vara mot tjänst.

Jag, Gustave Mefistopheles ”Stoffe” Cheval-Molandier, har med Paul Austerlitz kommit överens om att, i utbyte mot hans själ, uppfylla Paul Austerlitz innersta önskningar.”

Det fanns inget att klandra. Hur blev det här till? Vems idé var det här? Kanske jag var drogad?

Idén var er och jag kan försäkra att ni var vid era sinnens fulla bruk. Vet Daisy om det här? Säkert! Fastän klockan var över tre, ringde ni hem, väckte Daisy och begärde skilsmässa. Aha, det förklarar varför hon inte var hemma. Sen då? Ni friade till Sandra. Vad sa hon då? Gissa! Varför skulle hon inte säga ja till en sådan framgångsrik och förmögen man som ni?

Hur kunde jag träffa på en flicka som hon? Var nu inte oförskämd. Sandra har klarat sig igenom livets hårda skola. Först sågs vi på baren Crazy Cat. Vi drack samma slags drink, Devil’s Delight och växlade några ord. Jag talade om att vi på Cabaret Lulu skulle ha audition till succén ”Eldiga Flammor”. Ni följde med, helt av fri vilja och utan påtryckningar. Audition var slut. Eftersom det var jag som lurat med er, bjöd jag in er till soaréförställningen ”Flossies midsommarvaka”. Tänk, jag minns ingenting. Det kan bero på att föreställningen var inställd. Florence Gotobed, som spelar Flossie, låg hemma i rampfeber. Inte nog med det. Hennes inhoppare, Cathy Delarue, hade gått in i en dörr. Fan ska vara teaterdirektör! En sån tur! Så då gick jag hem? Vet hut. Hur kan ni tro om mig, att jag överger människor när nöden är som störst? Men plikten går före allt. Utan gäster ingen vinst. För att teatern ska gå runt, måste karusellen snurra. Flickorna blev stressade, klagade och svor. För att hålla publiken vaken, plockade jag fram hjärter ess ur kavajärmen. Vår prima primadonna, Sandra Box, gled in på scenen i en kroppsstrumpa äkta skallerormsskinn, suckade och stönade. Männen på väg ut, lämnade tillbaka rockarna till garderobiären och beställde ännu ett stop Devil’s Delight. Det var då ni gjorde det.

Vadå, gick hem? Om det bara varit så väl. Upphetsad av den heta stämningen, slet ni av kläderna, hoppade naken upp på scenen och utförde tillsammans med Sandra de mest chockerande oanständigheter.  Sandra utförde en knädans medan ni, inför publiken, fortsatte den anatomiska undersökningen. Åh, nej! Bartendern måste ha hällt i förmycket av Svarta Döden. Lägg inte skulden på honom. Ni beställde in glas efter glas. Då ni hade händerna fulla av Sandras behag, smög jag bort till bartendern och gav honom en rejäl dusör. Inget anständigt ställe vill ha dyngraka gäster. Bartendern struntade i Svarta Döden och brukligt är, ju mer berusad kunden är  ert, smög jag bort till bartendern och, Den kunde inte ha blivit alkoholfriare. Sen då? Ni satt här som Adam och Eva, före ormen och syndafallet. Sandra ropade på bästa väninnan Samantha Shine. Hon satte sig bredvid mig och jag bjöd på Champagne. Paul var berusad. Jag förklarade för honom hur olämpligt det var att, i det tillståndet, underteckna en juridiskt giltig överenskommelse. Paul, envis som synden, stod på sig.  Jag gick ut på toa, uträttade behovet och tvådde mina händer. Affärerna var överstökade. Nu väntade kvällens nöjen. Sam och Sandra bevittnade att våra namnteckningar var äkta. soaréföreställning på Cabaret Lulu  Jag vill påminna om det här papperet vi skrev på igår. Kevin läste: ”I utbyte mot Kevin Lomax själ, lovar jag att uppfylla hans tre önskningar om, som han själv uttrycker det: ”Vin, kvinnor och sång!” idag?å eftermiddagen följande dag gjorde Lomax. Lomax trodde att han såg i syne,, var en simpel människa hängiven till brända drycker, men varför döma någon ohörd? ändå Studenter som först skrivit under men sedan ångrat sig. En smådjävul, ännu inte torr bakom öronen, kunde röras till tårar av förklaringarna. lätta att genomskåda om hur de lurats skriva under kontraktet.Ständigt käbbel med studenter som ångrat sig. Hårklyverier om att de skrivit på kontraktet under påverkan av droger, en vacker kvinna hade styrt deras hand, papperet hade sett ut som en check, med studenter om hårklyverierengagerad i lönsammare  alltid Kevin Lomax, från advokatbyrån Lomax, Lomax and Lomax. hovleverantören av tarvliga själar, var en riktig arbetsnarkoman. Lediga dagar använde han till sin hobby, grillning och  hovleverantör, Advokaten var beryktad. Djävulens advokat med demoner och smådjävlar.  som gick i hans ärenden, stab bestående av advokater och rättegångar anlitade han I Goethes verk om Faust säljer han sin själ till djävulens hantlangare, Mefistofeles. Hur hade Faust kommit i kontakt med honom? Hela affären verkade rätt så krånglig. En annan gång, kanske…