I vår gemensamma föreställningsvärld, är verkligheten ett fyrdimensionellt rum.
Den världsuppfattningen har uppstått från judisk-kristen religion och, utan att ifrågasättas, förts vidare in i vetenskapens beskrivningar av världen och verkligheten så som en och densamma.
Enligt samma föreställning sker två möjliga rörelser, antingen i formen av en cirkel, eller med en början och ett slut.
En evig diskussion om ifall rymden/rummet är oändligt  och tiden utan varken början eller slut.
Barnets fråga om vad som finns efter det, eller utanför det kända.
 
Tänk istället verkligheter som är, just parallella. Varför skulle just den här, som vi befinner oss i just nu, vara ”den verkliga verkligheten” eller den som äger högsta prioritet över alla de andra?
 
Parallella verkligheter måste inte vara detsamma som parallella världar.Många världar kan finnas inom samma värld.
 
Verkligheterna måste inte heller ha någon förbindelse i tiden med varandra. Som akvarier stående vägg i vägg med andra akvarier.
 
Begreppet ”parallella verkligheter” syftar på en bredd av verkligheter, istället för en seriell, likt vagnarna i ett tåg.
Verkligheterna måste inte ha ett moraliskt värde, som Himmel, Helvete, eller Skärseld.
De kan vara likvärdiga på så vis att ingen verklighet är varken bättre eller sämre än någon av de övriga.
För att jämföra med något konkret, materiellt, kan man tänka sig verkligheterna som löparbanor.
Men istället för att ha bara sex eller åtta parallella banor skulle det lika väl kunna finnas ett oändligt antal ”verkligheter” som inte har något annat samband med varandra, än att vi, var och en, i drömmarna, i påverkan från droger eller före födelsen och efter döden, kan ”hoppa” från den ena till den andra.
Eller till och med passera flera verkligheter emellan.
 
Varför skulle parallella verkligheter kunna finnas?
 
Troligtvis för att det ligger i tiden.
 
Om vi anar att ”Klimatförändringen” kan bli arten Människas slut och ingen flyktväg finns ut i universum (med ljusets hastighet, från galax till galax), så varför skulle inte våra ”själar” kunna göra ett ”verklighetshopp” över till en parallell verklighet?
 
Liknande tankar har sedan urminnes tider funnits i olika kulturer, religioner och, numera, i vetenskapliga teorier och hypoteser.
 
I religiösa sammanhang anses det vara möjligt att tidigare förfäder och släktingar kan återses i en annan del av verkligheten.
 
Varför detta skulle vara önskvärt, är, för mig, obegripligt.
 
Om vi, var och en, inte kan lagra information som minnen, erfarenheter och upplevelser, varför ska vi då kunna föra över dem, t ex i en ”astralkropp”, från den ena verkligheten till den andra?
 
Även om det vore möjligt, hur kan vi veta i förväg vilken information som kan ha avgörande betydelse i den kommande verkligheten?
 
En verklighet kanske ser ut som i Minecraft. En annan som i Alice i Underlandet. En tredje som i Hieronymus Bosch målningar. En fjärde som i Salvador Dali’s verk.
Andra alternativ är andra platser på planeten Tellus, eller i andra perioder i mänsklighetens korta historia.
 
Vi kan ändå aldrig utveckla hjärnan så mycket att den kan täcka alla verkligheterna, samtidigt.