Appendix 1. Om verklighetens tillstånd.

En praktisk tillämpning av Felicity Huntingford och Angela Turners Steganografisk-Semantiska kritiska granskning av Joseph Campbells hypotes om den jungianska Tricksterarketypen.

Förord.

Det begåvade barnet överlever tack vare syntesen av teoretiska kunskaper utvalda genom mognande omdöme. Dess diametrala motsats, den tvärsäkre dilettanten, som saknar nödvändigt tålamod, tid till att slutföra komplexa och avancerade uppgifter, tillräckligt av målinriktad motivation som följer en långsiktig, välplanerad strategi. Den otränade blicken ser härvan av osammanhängande trådändar, men klarar inte av ansträngningen till att koncentrera sig på och genomskåda det steganografiskt manipulerade mönster som, enligt Gödels första ofullständighetsteorem, fäster kött på ursprungsmatrisens skelett.

Inledning.

Priset för att uppnå den finala sanningen om de verkliga tingens beskaffenhet kan, för den oinvigde tyckas alltför högt. Svaret på frågan om verkligheten verkligen kan bli ännu verkligare, än den redan är?

Uppfattningen och den uttalade åsikten om sakens innersta väsen bygger på vanföreställningen, synvillan eller den oerfarnes motvilja att utforska verklighetens många dimensioner. Den naive realistens första och största motstånd utgörs ett sedan vaggan inlärt vanetänkande. Barnets falska tro är inget självbedrägeri, eller önsketänkande. Det kan omedvetet ana sig till att verklighetens begränsningar inte finns bakom eller bortom de synliga, fysiska tingen. Därför kan de som lever kvar i den föreställningen, uppleva en chockartad skräck, som, i obearbetat skick leder vidare till en traumatisk, skräckfylld chock. Den naive realisten upplever hotet, inte som bortträngningen av den tvådimensionella verklighetens bräcklighet. Tvärtom. Att introduktörerna av den Nya läran, med sina outtröttliga ansträngningar till slut tränger igenom den lättbegripliga verklighetens florstunna hinna. Den eskalerande motsättningen öppnar för återkommande strider mellan nuvarande Realister och blivande Idealister. Är konflikten ett konkret bevis på paradigmskiftet från med ord, bilder och symboler, lättillgängliga upplevelsen, över till en andlighet där den fysiska verkligheten bara spelar en underordnad statistroll?