Hungerstrejker är både lagliga och svåra att förhindra.
 
Vem som helst kan se att människor över hela världen försöker påverka dagens beslutsfattare och makthavare.
 
Att skriva på namnlistor, demonstrera, skriva insändare, sittstrejka och på andra sätt försöka påverka våra ”demokratiskt folkvalda representanter” är helt meningslöst.
 
De har sina agendor och de medborgare som inte är intresserade av att vara med och delta, förverkliga och hylla sig själva och varandra för det, hamnar ”ute i kylan”.
 
Arbeta måste man.
 
Betala skatt måste man.
 
Följa lagar och regler, måste man.
 
Men det finns ingen lag som säger att man måste äta.
 
Det vore i sig intressant, för det skulle i praktiken innebära att även de som inte har mat för dagen, måste ha tillfälle till att följa lagen.
 
Vad händer annars?
 
Jo, då måste samhället förse de svältande med näringsrik kost.
 
Man kan jämföra med en militärarmé.
 
Får soldaterna inget att äta, så kan de ju inte heller kriga.
 
För att vinna kriget, måste de alltså få i sig tillräckligt med näringsrik mat för att orka med att inte bara hålla ut, men också att avancera framåt.
 
I dagens eller morgondagens samhälle kan mänsklig arbetskraft förstås ersättas av maskiner, men vem ska ha tid och råd till att inhandla, köpa och konsumera produkterna?
 
Konsumentlagen handlar så gott som alltid om varans kvalitet och kvantitet, men om förpackningen sägs ingenting.
 
Dagligen köper vi det nödvändiga, men hamnar i en ständigt växande hög av plast, papper, aluminium m m.