För att verkligen på djupet ta upptäcka Steganografins innersta möjligheter, bör nybörjaren, novisen och även hen som tror sig vara den allvetande läsaren, gång efter annan, återvända till det faktum som just beskrivits i stycket ovan. Att Steganografins närmaste granne inte, kanske att förväxlingen beror på begreppens likartade stavelser, är Stenografin.

Eftersom många ännu inte tränat upp kopplingen mellan exekutiva systemet, muskelminnet, den medvetna, frivilliga initiativförmågan och inom loppet av en bråkdels sekund, hitta de kreativa lösningar som bäst passar in i förloppets mönsterbild. Folk förstår i allmänhet inte att utan steganografin världen stå stilla. Med stenografin i bakfickan eller skjortärmen kommer vi, lärare och elever, möta den otroligt sinnrika värld som döljer sig längst in i kvarkens kärna eller långt bortom vårt universums yttersta gränser. Men, lägg detta på minnet, allvaret kan aldrig ersätta det lilla barnets lust att på egen hand, utforska omvärldens hissnande höjder och speleologins labyrintiska landmärken och kännetecken. Ha kul!

Med reservation för Wittgensteins berömda och omfattande definitioner av begreppet ”spel” (Ordet ”lek” kan översättas till engelska som både traditionella lekar för barn (”Så går vi runt kring ett enrissnår”) ett spel (Go) eller en dramatisk pjäs. (I Väntan på Godot) Etymologiska likheter finns också i helt andra kontextuella sammanhang som till exempel ”kärlek”, ”kortlek”, ”parklek”, eller ”parlek”. Även om somliga, på fullaste allvar menar att ”Spel” och ”Speleologi” har samma grundbetydelse gemensamt, kan fackmannen, till skillnad från lekmannen, snabbt, gränsande till arrogans, bevisa att den fria associationen mest är att likna vid en freudiansk felsägning. Här av följer att det visst kan finnas etymologiska, arkeologiska återkopplingar mellan ord och begrepp som, just, ”Spel” och Speleologi”. Eller på en betydligt djupare nivå, kanalsystem som, med avstängningsluckor emellan, förbinder ”Speleologi” med ”Steganografi”. Men, åter igen, ha lek och ha kul!

(Här följer en uppsättning fristående exempel som, på något sätt, hakar i varandra. Dessa exempel kan, för den blivande steganografen, för att i praktiken förstå den avgörande skillnaden mellan att ”läsa” och att ”tyda”.)