https://www.prevent.se/amnesomrade/kriser/krisens-olika-faser/

Citat från ovan länk:

”Krissituationens fyra faser

  • Chock − inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad kan misstolkas av omgivningen som att han eller hon är oberörd.

  • Reaktion − när den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.

  • Bearbetning − när den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.

  • Nyorientering − när såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut. ”

Wikipedia om Krisens Fyra Faser.

Skulle inte denna beskrivning passa in också på hur Samhället, Företagen och Individerna känslomässigt bemöter klimatförändringens konsekvenser?

Fasen ”Bearbetning” brukar också kallas för ”Köpslående”.

Bäst beskrivet av Bob Fosse, i hans film”All That Jazz”och dansnumret:

”Bye Bye Love” (Simon&Garfunkel)

De, av arten Homo sapiens, som drabbas mest och hårdast av klimatförändringens konsekvenser har också som svårast att acceptera allt det som de, mer eller mindre frivilligt, antingen själva göra sig av med, eller acceptera att de kanske kommer att försvinna för alltid.

Om man översätter detta synsätt till nutiden, den 30 november år 2019, så befinner sig flertalet människor någonstans mellan de tre första stadierna:

  • Chock

  • Reaktion

  • Bearbetning/Köpslående.

Chockfasen kan också beskrivas som förträngning eller förnekelse.

Det finns mycket annat att lära från historien, som t ex hur dåtidens människor, inklusive samtliga klasser, stånd, religiösa trossamfund och politiska rörelser både försökte utnyttja och ”köpslå” med sjukdomen Pesten.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Digerd%C3%B6den

Vi kan idag, i vår ”upplysta tid” fråga oss varför de inte, efterkloka som vi är, liksom vi nu, vet att pestbakterierna spreds via loppor och råttor, in i människornas liv, samhällen, gemenskaper, kretsar, bostäder och, innanför, människornas hud?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Digerd%C3%B6den#Medeltidens_syn_p%C3%A5_pesten

Hur ska vi gemensamt förstå och klara av att hantera alla de fyra stadierna i samband med klimatförändringens konsekvenser?

Migrationsfrågor som handlar om flyktingar, invandrare, främlingsskräck och rasism, är snarare ett reaktionsmönster, för att själva slippa hamna i den förtvivlan, uppgivenhet, depression och apati som skulle inledas av Chockfasen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Digerd%C3%B6den#Judef%C3%B6rf%C3%B6ljelsen

Bästa argumentet mot denna faktaresistans är att, ju fler vi är som finns på plats för att agera, desto större ökar chanserna för att fler individer ska klara sig och kunna hjälpa andra.

Ekonomiska resurser är bara till nytta så länge som vi kan använda dem till inköp av nödvändiga materiella resurser, som t ex att bygga skydd, öka isolering från både värme och kyla, bättre transportmedel, livsmedelshantering etc.

Politiska eller religiösa sammanslutningar har en fördel och det är att inom dem kan människor, så länge som de har ett gemensamt mål, är idealister mer än egoister, bygger upp gemensamma strategier som gynnar alla, även de utanför sammanslutningarna och, kanske det vanligaste skälet till att sådana grupper på lite längre sikt inte fungerar särskilt bra, splittringar, trakasserier, mobbning, isolering, utfrysning och beskyllningar mot dem som kan verka annorlunda, än de ”normala”.

Människor lär sig tidigt att följa regler och att samarbeta.

I en krissituation uppstår också en inre konflikt om vad som är viktigast: att följa reglerna, eller att samarbeta. I en sådan krissituation kan grupperingar uppstå, om vilken grupp som ska bestämma över de andra och vilken ”auktoritet”, ”styrelse” eller ”ledare” som kommer att fatta rätt beslut.

Risken med detta är att människorna inom och utanför grupperna blir mer upptagna av de inre motsättningarna, intrigerna och konflikterna, än att fortsätta verka framåt och utåt.

”Preppers” och ”Survivalister” består antingen av individer, familjer, släkter, klaner eller grupper med en, åtminstone utåt, gemensam målsättning.

Ett problem för dem är att de vanligtvis utgår från att de ska överleva och hålla sig levande, på en och samma plats.

De måste också, förr eller senare, handskas med samma beslutsångest som människor i krisfasen 3. Ska man stanna kvar och skydda det man har, eller, på vinst och förlust, bege sig iväg någon annanstans, och, i så fall, vart?

Skvaller, ryktesspridningar, tillbedjan av andliga ”högre makter” och orättvisa och ibland påhittade beskyllningar, skapar ännu mer av kaos, förtvivlan, skräck och apati.

Det som är svårt för många människor att förstå, är att varken Naturen, eller Klimatförändringens konsekvenser, är en ”mänsklig motståndare”.

Det finns ingen på ”den andra sidan” som kan bekämpas tills den ger upp.

Det finns ingen ledargestalt eller främmande makt som kan anklagas, beskyllas och straffas.

Det enda som återstår, är att, snarast möjligt, komma fram till Fas 4:

Acceptans och Nyorientering.