Torsdagen den 2 januari 2020.

Ingressen lyder:

”Den Steganografiska Metodens Utveckling av Informatikens Metabolisering i samband med Första Passagen ut via Media, till Publicums, till exempel Forum Romanum eller, med hänvisning till Sir Francis Bacons ”Idol fari”, på en gång hedonistiskt tillfredsställande konsumtion och absorption där bitsen och bitarna faller upp ur sina kontextuella, förgivettagna platser , återbildas i nya, slumpvis ordnade konstellationer och åter, som en subreverbial rundgång, forslas via systemteoretiska, cybernetiska kanaler till i Semiotik färdigutbildade informationsdesigners.” En sådan fråga kan vara:

”Är information till sin natur verkligen ”betydelsebärande”?”

H. Ball i sina studier av Pseudo-Dionysios måste redan på den tiden insett att det finns en potentiell fara i att bära omkring huvudet under armen.

Non-sens blir på så vis också informationsbärande och betydelsebärande.

I betydelse av att även non-sens i någon mån måste tas på allvar och därmed, i och för sig under en begränsad tid, tolkas eller tillerkännas en passande eller anpassad kontext.

Då Vi alla tillsammans står eniga inför ett nytt decennium som är en entropiskt utvidgad remixad version av det tidigare, så ges inget annat val av Högre Intelligentare Makt än att ge oss i kast med ännu större konsumtion av ännu mera bitar information. Här fortsätter alltså det tidigare avsnittet av samma text: Alienationen, Minimalismen och Ingens Ledare/

Den alltid så uppmärksamme Tydaren har förstås redan insett faktum. Från att den steganografiska traditionen tidigare handlat om omstrukturering, består det nya flytande skuttet in i en motsvarande rekonstruktiv  rehabiliteringsprocess av det tidigare uttrycket:

”Består Verkligheten av Ord? Ja!” Den nyare uppgraderade och uppdaterade, fermenterade versionen lyder istället:

”Består Verkligheten, som den verkar arta sig här och nu, både semantiskt,  syntetiskt och artificiellt, av rätt tillrättalagd information?”

En fråga som följer instinktivt, impulsivt och spontant på den tidigare, är följande: ”Är Alternativ Information detsamma som felaktig, ej tillryggalagd bitar potentiell Sanning, typ guldhalten mätt i karat?”

Tydarens arbete, som i det decennium som vi nu, för alltid och all framtid, har lämnat i bakvattnet, utfördes i imperfekt form i sittande ställning. Nu är läget annorlunda. Efter årsskiftet har tillkommit en helt oväntat, ny rekommendation från Socialstyrelsens Konsumentrådgivare, att information bäst inhämtas under rörelse, helst i riktning framåt.

Avdriften är alltså av högre betydelse, än bedriften. Informationsrikedomen kan stå en upp i halsen. Frågan är om det inte är just en sidan utåt sätt, positiv stimulering som, om informationen inte behandlas i tid, både kan leda till depressioner (över att inte hinna med hanteringen av informationsströmmen) och överstimulering till överhettning och självförbränning? Vad betyder, i det här sammanhanget, ”avdrift”? Man kan, om man vill, det är helt frivilligt, se detta som antingen en rutschbana eller en bergochdalbana. Eftersom det inte råder något slut, så råder, både logiskt och logistiskt, heller ingen början.

Frågan är om det är en cirkelgång eller en evighet?

Den ultramoderna Steganografin är, i formell betydelse, icke betydelsebärande, eller meningsfull. Om all information omvandlas till nollor eller ettor, enligt regeln om det Uteslutna Tredje, så är det allt som återstår av den tidigare Verkligheten och med den också Sanningshalten i det Faktiska Påståendet.

Subversion måste ju inte per definition vara varken omstörtande eller undergrävande.

Ett exempel på steganografisk metodik:

Paronym – Kohyponym – Hyperonym – et cetera…

I Informationsmorfologin finns ingen bärande substans. I existentiella samtal frågar subjekten varandra:

” – Vad är meningen med livet?”

Alternativt (vilket inte är detsamma):

” – Vad är livets mening?”

Optimisten vill gärna svara: ” – Att leva, förstås!” Realisten förhåller sig mer relativistiskt:

” – Det beror på omständigheterna…”

Pessimisten intar en mer nihilistisk ståndpunkt:

” – Jag förstår inte frågan.”

Antingen är pessimisten en ambivalent skeptiker, eller, på ett existentiellt sätt, agnostiker.

I Steganografin finns alls inga sådana referenser, varken till det ena eller till det andra.

Vad budskapet, meddelandet, meningen, betydelsen eller ”svaret”, har för funktion eller effekt, är ju för Budbäraren, helt irrelevant.

Samma sak för Tydaren, men helt tvärtom. För Tydaren är utanpåhöljet lika intressant som påsen för ett godissuget barn.

Var går gränsen mellan det som är utanför och det som det utanför innesluter?

Ordens innebörd, beroende av hur brukarna använder dem, förändras.

Ta bara en sådan enkel ordföljd som: ”Bla-bla-bla…” Under Industrialismens tidevarv betydde uttrycket ungefär detsamma som ”nys”.

Men i slutet av det förra millennieskiftet hände något ytterst märkligt, nämligen det att ”bla-bla-bla…” genomgick en betydelsekris, som så småningom ledde till att ”nyset” istället bar en mer positiv betydelse av, något som mottagaren redan känner till.

Utifrån det resonemanget kan man, utan större problem, dra slutsatsen att rent utsagt non-sens efter en tids fermentering, den verksamma substansens inkubation och en senare celldelning som, i motsats till interna anläggningar där två går in och ingen säkert vet vem som kommer ut, kanske ingen av dem, kanske bara en av dem, eller, vem vet, kanske båda.

Det vanliga är att interneringstiden halveras, lite beroende på tycke och smak eller gällande vett och etikett.

Efter fermenteringen och inkubationstiden uppstår en, antingen naturlig eller syntetisk rekonstruktion, inte helt olik en mitos. ”Bla-bla-bla…” kan i vissa sammanhang, som till exempel i det tidigare nämnda nyset, bevaras i formen av bara ”bla-bla-bla”, eller övergå i en dittills obearbetad form som också kan betyda att detta redan kända faktum är ingenting som just här och nu, i rumtiden, till varje pris, måste återupprepas.

Informationskonsumenten som hittills inte uppnått samma kunskapsgrad som Tydaren, så gott som alltid omedvetet, undgår konflikten mellan att tillerkänna det redan nämnda faktumet ett intrinsikalt värde, eller, på ett reaktionärt, konservativt sätt, försvara det gamla ordbruket av det till det yttre starkt påminnande samma ordalydelse.

Vad, om denna ödesdigra händelse någonsin skulle inträffa, kan det få för konsekvenser för kommande generationer?

Med lite bondtur, förstås, ingenting alls. Utan denna givna brist på positiv energi, kan effekten av en sådan betydelselös lite tuva, bli rent utsagt katastrofal.

Hela universum, inklusive alla tänkbara och otänkbara universa, världar och imaskinationer, om 1 = 0 och det motsatta också har likvärdig betydelse, det vill säga, 0 = 1, informationen, som nu har, helt och hållet har ersatt ordens betydelsebärande funktion, helt och hållet, tjolavippen, imploderar.

En värld utan binaritet, konfliktbärande element, dualism och som enbart består av truismer och tautologier finns i begreppsvärldens mest extrema gränslöshet, antingen inte ens på kartan, eller spelar i samma division som alla de, utanför.

Vän av ordning, med eller utan diagnos eller medicinsk behandling, kan naturligtvis inte låta bli att ställa frågan: ” – Utanför vad då?”

Det kan låta mer krångligt och komplicerat än det är men med utgångspunkt, som i början, att ”Verkligheten består av endast ord och ingenting annat”, via I. Kants tillägg ”Verkligheten består, axiomatiskt, av ”Tingen-i-Sig” och, ut över dessa, på gränsen mellan fysiska och metafysiska platonska idékroppar eller C. G. Jungianska arketyper, ordens etymologiska, paleolologiska urkoncept” som i sin tur, likt en metamorfosisk allegori, symboliskt, eller semiotiskt, omvandlas till det mer industriromantiska:

”Verkligheten består av informationsbärande binära talserier.”

I så fall, om det verkligen är så och man utgår från klassisk semantik, så uttrycker uttrycket ”Himlen är blå” egentligen ingenting alls. Varför inte? Jo, därför att referenserna saknas. Vad betecknar ”himlen”? Vad betecknar ”är”? Vad betecknar ”blå”?

Varje Tydare av rang inser med en gång att hela begreppsvärlden, när den saknar sammanhängande referenser, förblir både utan utsida och insida. Meningarna fragmenteras och, likt klossar eller bitar, förlorar sitt cement, lim eller vattenfast klister. Inte ens klibbig materia behandlad med UV-strålning kan hålla samman det befruktade äggets betydelsebärande mening inför en sådan explosiv entropisk implosion av bekanta eller obekanta entiteter, enheter, tecken eller tal. Kort sagt; inte ens intet kan existera i förhållande till något större, mindre eller lika stort, motsvarande intet. Inte ens Pessimistens salongsfähiga nihilism kan ha någon större betydelse efter en sådan, egentligen ganska betydelselösa historiska upplösning.

Information kan vara både det ena och det andra. Om man enbart letar efter bits som är objektiva, i betydelsen, neutrala, kan de vara betydelsebärande av i stort sett vad som helst.

Ett exempel kan vara när Evert Frånlandsvind kom över farmor Kristins anteckningar om hennes, farfar Rudolfs, faster Turids och pappa Johans semestervecka i Knuttorp på ön Trallholmen, ute i Roslagens skärgård.