Berättelsens tid är ute.
Berättelser är detsamma som sagor, som är detsamma som påhittad verklighet.
 
Den stora skillnaden från den tiden då vi behövde eller trodde att vi behövde en ”berättelse” är att alla slags former av ”berättelser” har övergått i en ”Informationskonsumism”.
Vi producerar, hanterar, distribuerar, säljer, köper och konsumerar ”information”.
Vi är helt enkelt indoktrinerade till att tro på myten att ”information” är nödvändig.
Vad är ”information”?
 
Vad är inte information?
Wikipedia om Information.
 
Kan man tala om verkligheten, utan att berättelsen eller budskapet med en gång ingår i ett ”informationsmaterial”?
 
Vad skiljer ”information”, inte från ”desinformation”, men från ”icke-information” eller ”non-information”?
Är förälderns rop till barnen: ” – Maten är klar!” Information?
 
Är ett rop på ”Hjälp!”, ”information” ?
Vad står informationen i relation till?
Om inte verkligheten består av ord, så kanske orden-verkligheten är, först fragmenterade, för att sedan inordnas i ”tillgänglig information”?
”Information” tillgänglig för vem, vilka eller i vilket syfte?
 
Är ”information” ett kantianskt ”Ting-i-Sig”?
 
Den verklighet som inte är omvandlad till ett binärt talsystem bestående av ”ettor” och ”nollor”, det vill säga hanterad som information, ännu inte verklighetsanpassad?
 
Skulle ”verkligheten” utan ”informationshantering”, ”informationsredigering” eller ”informationskanalisering” förbli ”overklig”?
Om ifall allt är ”fakta” och ”sanning”, men bara existerar ”i verkligheten” så som ”nollor” och ”ettor” i ”bits” och ”bytes”, hur kan vi då någonsin var säkra på att denna ”information” har någon som helst anknytning eller förankring i oss själva, det vill säga alla ”informationskonsumenterna”, ”informationsbrukarna” eller ”informationsmissbrukarna” i någon nu gällande struktur av ”verklighet”?
 
Är René Descartes berömda citat, i sig, en information: ”Jag Tvivlar, Alltså är Jag”.
 
Vem vill veta det?
 
Vem är beroende av att ha den slags ”information” tillgänglig och hanterbar?
Det verkar mest vara som att ”information” är en ny slags drog, som har som skadliga effekter att göra den beroende missbrukaren till ”en eskapistiskt alienerad, avhumaniserad, social varelse”.
Då man idag talar av ”avhumaniseringen” vad är det då man syftar på?
Är Glasmästaren Marchand du Sels genomskinliga metamorfos en begränsad mängd information?
Om ifall ”Mat”, till exempel ”En grillad oxfilé med råstekt potatis” är information?
Man kanske kan bli mätt på information, kanske till och med spy av all information.
Vilken utopi att vi skulle kunna föda världen med för alla parter tillgänglig information.
En önskedröm eller en mardröm?
 
Vem eller vilka är det som ”avhumaniserar” oss?
Är vi ”apatiska”, ”likgiltiga”, eller bara verkliga då vi hanteras som ”information”?
Kan ”informationssamhället” leda till sådana svårbotade belastningsskador som ”utmattningsdepression”, övervikt, sömnlöshet och flykt?
 
Att bli eller vara ”informerad”, ger det en något extra slags värde, betydelse, social samvaro, existens, närvarande, levande eller tillhörighet?
 
Står alla dem som inte är ”informationsansvariga” utanför Samhället, Samvaron, Tiden och Rummet?
 
I Tydarens situation, vilken information förblir obegriplig, ohanterlig, otvetydig och utan affektionsvärde?
Den aktive Steganografen har definitivt stor nytta och användning av både information och ”information”.
 
Existerar ”information” i ett lager-på-lager av ankommande information, aktuell information, förbrukad information eller färdigtuggad information?
Informationen att: ” – Nu kommer tåget!” är information så länge som tåget verkligen är i ankommande.
Å andra sidan; så fort som tåget har avgått från sin tillfälliga uppehållsort, överensstämmer ju informationen, tills vidare, om inget hinder föreligger, med gällande verklighet.
Om tåget stannar på grund av strömavbrott, för mycket snö, eller en nyss påkörd älg, så har den tidigare informationen med ens blivit inaktualiserad, förbrukad och därför värdelös.
I kretsloppssammanhang bör nämnas att begagnad information, till exempel färdigtuggad, är mycket svår att återvinna.
Detta beror till största delen på att, antingen är informationen ”svårsmält”, eller grovsorterad, filtrerad och befunnits vara alltför förorenad.
Här ett exempel på en väl informerad källa som söker sitt svar:
” – Vad hette kung Karl XII:s hund?”
En sämre informerad källa kan sålunda fråga:
” – Vilken adminstrativ och institutionell ställning hade Erik av Pommerns halvbror?”
En desinformell källa som inte nog kan värderas, förklarar:
” – Marskalken kom antingen från Slite, eller bar det numera utdöda släktnamnet: ”van der Glüchschwinger”.