Robert ”Bob” Frånlandsvind, adopterad av Tomas och Tessan Frånlandsvind, gifte sig med Maria. De hade mötts en gång på Konserthustrappan vid Hötorget i SpåRätt Star City of Stockholm.

Varken SpåRätt, stjärngänget eller ellekarna hade planerat Fabian, den första andhryben.

Tomas och Tessan ville inte ingripa. Ellekarna hade kunnat bruka våld från Baltazar Vaduvill eller Gustaf 1. De avstod, för att få veta mer.

Fabian, Bobs och Marias son, betraktades som en prototyp. Han motsvarade inte deras konstruerade slutprodukt. En sak var att han var utrustad som en man. Det var ju tänkt att andhryberna som färdiga skulle tillhöra ett och samma kön: ”unisexuella”.

Fabian hade inte genomgått den andhrybiska processen. Han var inte utskriven med en multi3D-skrivare, förlöst av en konstgjord livmoder och försedd med en drömbubbla. Han blev till av en levande och äkta spermie från Bob, som trängt in av egen kraft in i ägget, i Marias livmoder. Efter nio månader föddes Fabian, som vilket människobarn som helst.

Stjärngänget förändrades också med tiden. De äldre i familjen Frånlandsvind vände tillbaka till ett lugnt och stilla liv vid Dreva Bruk. Tomas och Tessan tog över stjärngängets arkiv, handlingsprogram och planer inför framtiden, samtidigt som stjärngänget genomgick ett paradigmskifte.

Det övergripande samhället bestod av SpåRätts och neoidealisternas enda värld. Betydande områden utanför det globala samhället tillhörde inte SpåRätt. Den ena sfären var helt och hållet neoluddistisk. Den andra var neorealisternas, markerat av gestaltade områden i den virtuella verkligheten.

De accepterade uppdelningen, så länge som den inte inkräktade på de egna områdena. Här och nu fanns de med avsikten att kränka gränser och återerövra territorier. Neoluddisternas erkändes politiskt och geografiskt av neoidealisterna och SpåRätt Eurasia.

Det var värre med neorealisternas virtuella verklighet i vr. Den gestaltningen kunde aldrig finnas med på några kartor. Den var, som neorealisterna Matahari Babuschka och PseudoSpinoza sagt; ”Himmelriket” och tillhörde därmed inga geografiska gränsområden eller politiska zoner.

Globaliseringen raserade gamla gränser, traditioner och normer. Ludditerna, som hyllat den verklige eller påhittade legenden ”Ned Ludd”, konverterade till Neoluddismen. De ville försvara den förindustriella tidens tekniska verktyg, redskap och hantverk, men bevara och försvara allt från ”förr”, eller ”förr i tiden”. Det som var deras andliga upprop till samtiden och eftervärlden.

Neorealisterna var mer av neoluddister, än neoidealister.

De hade förlagt sin framtida värld och sina visioner av ett idylliskt Atlantis och Utopia, i den teknikberoende, elektroniska och digitala, virtuella verkligheten. Som om den amerikanska sekten Amish skulle ha flyttat in sitt sätt att bo och leva in i spelvärlden Sim City. Om någon kunde och ville ”dra ut sladden”, skulle alla deras världar och verkligheten försvinna i ett totalt mörker.

Neoluddisterna accepterade inte att det förekom någon Klimatförändring och vägrade att anpassa sig till dess konsekvenser.

Matahari och PseudoSpinoza förklarade att Klimatförändringen var vr:s ”Guds verk”, då den skulle drabba alla de som inte kunde, likt Noa och hans ark under syndafloden, flytta över till virtualisternas drömmaskiner.

Neoidealisterna hade sedan slutet av 1900-talet varit oeniga om att det pågick någon avgörande klimatförändring. Varje tecken och händelse sågs som något enskilt och överkomligt, ungefär som att ha otur i spel. ”Förr eller senare kommer turen att vända”, resonerade man.

Vad fanns att behålla och bevara?

Neoidealisterna hade, åtminstone i teorin, tagit avstånd från uppfattningen att befolkningstillväxten i världen utgjorde något i sig ont. I praktiken betydde det att de måste ”skyffla över” befolkningar från de folktäta områdena till de folktomma och glesbebyggda.

SpåRätts områden var hotade av neoluddisternas och neorealisternas fortsatta exponentiella tillväxt. SpåRätt Eurasia kom därför fram till att det enda rätta var att fortsätta ”Exodus” och evakueringen ut i rymden.

Familjen Frånlandsvind, hjärngänget, stjärngänget och det nuvarande maskingänget kunde inte förutspå framtiden, bättre än några andra. Skillnaden från neoluddister och neorealister, utgjordes av att de bättre kunde acceptera verkligheten så som den såg ut, inte så som de önskade sig den. De hade modet, tålamodet och den andliga styrkan att kunna se, uppleva och förstå de fel och brister som fanns i världen omkring dem, utan att försöka skyla över, förneka eller bortförklara.

När Charles Darwin förklarat sin evolutionsteori, om arternas utveckling, glömde han bort eller förbisåg denna kvalitet. Anpassningen inleddes alltid av att acceptera verkligheten så som den såg ut, med de fakta som påverkade förändringarna. De som inte hade den förmågan och kapaciteten, var dömda till nederlag och undergång.

När Noah byggde sin båt, Arken, i Bibelns Gamla Testamentet hade Gud varnat Noah för Syndafloden och Noah hade lyssnat på Guds ord. Alla de övriga, de som var ovetandes eller som inte tagit Guds varning på allvar, drunknade och omkom i översvämningen. Vad kunde Noah och hans familj kunna göra åt det?

Det högsta ledarskiktet inom SpåRätt Eurasia bestod av människorna Tomas och Tessan och andrarterna Baltazar Vaduvill, Gustaf 1 och Brittan. Människan Maria tillsammans med sin partner och livskamrat Bob Frånlandsvind, utgjorde ännu så länge suppleanterna i styrelsen. För första gången i mänsklighetens historia var icke-människorna i majoritet i den mest inflytelserika företagsstyrelsen i världen.

SpåRätt Star City of Stockholm kunde ses som den allra första anhalten ut till rymden. Man hade installerat flera hissar som gick direkt nerifrån Gärdet och Djurgården, upp till rymdhotellet StarStead och nöjesstaden Star Vegas. Hissarna styrdes med antigravitationskraft och magnetism.

Inom familjen Frånlandsvind uppstod en het diskussion om varför människorna skulle vilja ut i rymden. Där fanns ju ingenting alls:

–   Varför, frågade Anneli, tror ni att människorna ska välja rymden, när de kan stanna på jorden? Det finns ju ändå gott om utrymme kvar!

–   Jag tror, sa Johan, att människorna i alla tider strävat utåt och bortåt.

–   Vad menar du med det, undrade Evert.

–   Det kan jag förklara, sa Sophie. Människorna har i alla tider velat se sina samhällen expandera.

–   Varför tror ni det, undrade Kristin? Hennes sambo Tor nickade instämmande.

–   För att varje land har blivit större. De starkaste, aktiva och offensiva, har, förklarade Johan, alltid erövrat marken, jorden, befolkningarna och deras ägodelar, från de som inte kunnat försvara sig.

–   Men, sa Ylva, är det inte bara ett bevis på att de saknat rättsmedvetande?

–   Jo, till en början, sa Johan, men efter en tid så har även förlorarna anpassat sig till det nya.

–   Det kan jag hålla med om, sa Turid.

–   Jag med, sa Jim, hennes livspartner.

–   Se bara på, förklarade Turid, vad som har hänt med de stora länderna Kina och Indien. De har också tagit till sig den västerländska livsstilen, med elektricitet, elektronik, maskiner och datorer!

–   Eller i Sydamerika, Australien, Alaska och Grönland. Även om de vill hävda sitt oberoende, suveränitet och självständighet, byter de ut den omoderna livsstilen, mot en bekvämare, effektivare och lättillgängligare!

–   De försöker ändå, sa Anneli, behålla sin gamla tradition och kultur, med gammalt hantverk och tillämpningar av äldre lösningar.

–   Jovisst, sa Johan, men det är mer symboliskt.

 

Deras granne vid Dreva Bruk, vännen och den stora inspiratören, bonden Gustaf Blom hade kommit förbi, stannat och lyssnat. Nu föll han in i debatten:

–   Jovisst är det så, sa han. För att säkra det jag redan har, traktar jag efter mer, men inte mer än jag kan ta vara på. Vad har jag för nytta av en åker med en skörd, som jag inte hinner skörda och göra om till det som går att äta och sälja? Varför odla sånt som ändå bara står och ruttnar. Det är ju att elda för kråkorna eller kasta pengarna i sjön!

–   Vad tänker du då, sa Jim, om Människans och mänsklighetens expansion på jorden?

–   Hur då, menar du? ”Expansion”? Menar du ”girighet” och ”hagalenskap”?

–   Nej. Jag tänker på att människorna har en inre, medveten eller omedveten, strävan. Att vi inte håller oss innanför redan utsatta staket, murar och begränsningar. Att det är något medfött och genetiskt?

–   Men, sa Evert, tänk på alla naturfolk och befolkningar på mer avsides platser i världen, som inte förflyttat sig, erövrat och stridit om revir och egendomar. Skulle de också ha drivits av denna inre strävan?

–   Det har de väl, på sätt och vis, sa Tor. De, vad forskarna; antropologerna, etnologerna och arkeologerna har kommit fram till, hade de flyttat dit en gång, nån annanstans ifrån. De hade inte, vad vi vet idag i alla fall, uppstått där på plats, likt de ursprungliga människorna i Afrika, nånstans vid det nuvarande Etiopien.

–   Därför så tror jag med, sa Turid, som alltid varit nyfiken och intresserad av upptäcksresenärer; att den här inre längtan hos människorna att expandera, utvecklas och växa utåt, alltid har funnits.

–   Ja, det kan faktiskt vara så, sa Gustaf Blom.

SpåRätt Eurasia visste att de inte hade obegränsat med tid. Förr eller senare skulle neoluddisterna försöka stänga av transporterna av byggnadsmaterial och livsmedel, till SpåRätts rymdstäder, samhällen och kolonier, utanför Tellus biosfär. Neoluddisterna blev allt skickligare i att tillverka egna rymdfarkoster och rymdstäder. De var utformade som försvarsverk, militärbaser och strategiska platser för ett eventuellt, framtida anfall mot neoidealisterna och SpåRätt.

Terroristgrupper och gerillanätverk som Svartråttorna angrep plötsligt, sporadiskt och improviserat. De offrade sig och blev till martyrer bland neoluddisternas klaner och stammar.