Om man bortser från upptäckten av verkanselden, måttenheten för blixtens hastighet och det cirkulära som så småningom skulle komma till pass i samband med hjulets och därmed hur årstiderna ytterst berodde på Tellus varv runt Solen och satelliten Månens partiska interagerande gick sin gilla gång och snurrade varv, efter varv, efter varv runt Tellus trinda rund.

Kort sagt: Utan upptäckten av Cirkeln och Hjulet skulle dagens samtidsmänniskor stå sig slätt.

Mycket tack vare upptäckten av Cirkelns omkrets kunde dessa Mänsklighetens spejare bevisa att ett enormt, men ändå begränsat antal byggbitar, av antingen kvistar, träbrädor, tegelstenar eller snöblock, tillverka en halvsfärisk boendeyta.

Samtliga förutsättningar för att en kulturellt anpassad civilisation skulle kunna breda ut sig, men bitarna från ovan hade ännu inte fallit ner och fastnat på sina offentliga platser.

Även om både Furusundsfamiljen och Edenfamiljen intellektuellt kunde formulera sig i tankar, känslor,upplevelser och mer abstrakta idéer i form av hällristningar, kilskrifter och förstadier via den romanska stilen, runformade bokstäver, hade åtminstone inte Furusundsfamiljen själva, i sann solipsistisk anda, kunnat ana att, vid ett teoretiskt möjligt sammanträffande, andra fanns som, även om det inte var ett förstahandsval, önskade fred på jorden, mat för dagen, en modern tvåa med kök, skafferi, genomskinliga fönster och, då nöden trängde på sig på, blev påträngande och på gränsen till burdust knuffade undan en medmänniska för att i sista sekunden ramla och famla in på ett annat ställe med ett signifikativt hjärta på utsidan av dörren.

Ett badkar med lejonfötter och ett fönster med en sådan glasruta att den badande, om denne stod på någon annans axlar, kunde se ut.

Vis av misstaget som Susanna, eller om det var Joakim, begått, till och med för nära anhöriga, kusiner på landet samt vänner som, helt utan förvarning, dök upp och våldgästade, saknade, i synnerhet för Den Tredje Statsmakten,

Media, med hänvisning till Grundlagens innebörd och en ständigt pågående, dygnet-runt bevakning, tillräcklig insyn, ändå måste respektera den enskilde medborgarens integritet och rätt till ett privatliv.

Vad mer stod på önskelistan?

En hövlig och blygsam förfrågan om en inte alltför avlägsen livsmedelsaffär borde ses som både rimlig och inte helt omöjlig att iordningställa.

Gärna med sådana dagligvaror som kalvstek, fårost, olivolja, tomater, äkta polsk rollmops, gul lök, rödvinsvinäger och gärna något tilltugg, som en nybakad baguette med äkta smör.

I brist på vin var de alla redo att ersätta det med rent och friskt källvatten.

Edenfamiljen och familjen Polstierna hade även andra särdrag som skiljde dem åt.

Polstiernorna hade ju uppstått utifrån en ren spekulation angående det hittills obekräftade påståendet att Erectus, innanför islagret, likt en fjäril genom stadierna larv, puppa och kokong, genomgått en icke-darwinistisk anpassning där Erectus mer fyllde funktionen som Sapiens förlaga och prototyp och Sapiens, numera Familjen Nordstierna, bara kunde utgå som ett oskrivet blad och, för att börja med något, ta tag i det som fanns till i var mans (i sträng betydelse av Människa som lika med den tveeggade dubbelyxan, bestod av ett maskulint och, på motsvarande sida, feminint  uttryck) hand.

Det ögonblick då Edenfamiljen för första gången upplevde dagens ljus, bör ha varit Lördagen den Sjätte Februari.

Lätt att räkna ut. Så här:

Första dagen, enligt Kalendern, den Första Januari, som borde ha varit en Måndag, skiljde Högstainstans Ljuset från Mörkret, eller vice versa. Tack vare detta initiativ uppstod en inspirerande spricka, glipa eller Världens gryning uppstod.

Vad Högstainstans gjorde samma kväll, hade den Allvetande Berättaren inget särskilt att rapportera om. Kanske svinga en bägare i landet Nod tillsammans med andra Ofvandärlänningar och, inbördes och internt samtalade om misstag och motgångar i själva skapelseberättelsen.

Som någon, som i all välmening om sina närstående önskar förbli anonym, lite besvärad konstaterade:

” – Skapelseberättelsen går ju inte som på räls!”

Nästa dag, Tisdagen den Andra Januari enligt den Gregorianska kalendern kom nästa prövning. Högsta lyckades överraska sig själv med att, kanske i sömnen, kanske i avsaknad av ett annat ställe, omedvetet eller oavsiktligt, frambringat Vattnet.

Så, utan hänvisning till varken naturtillgångar, råvaror eller fyndplatser, skapade han ett valv, med den mystiska funktionen att skilja vattnet under valvet, från vattnet ovan valvet. Inte helt lätt att förstå sig på, men ”valvet” måste mer ha liknat en kupol med stödpelare utformade som Romerska bågar.

Valvet kallade han, antagligen i brist på bättre ord, för ”Himlen”.

Högstainstans och den Allvetande Berättaren har en egenskap gemensam, nämligen den att de båda är ”allvetande”.

Det finns etymologer och exegeter som anser att, i själva verket var Högstainstans och den Allvetande Berättaren, en och samma person.

Professionella konspirationsteoretiker och privatspanande amatörer, håller delvis med, men bara om den etablerade forskningen, inklusive alla utan undantag, förenas i konsensus om sannolikheten att de två enskilda var för sig också kan stå i maskopi med varandra.

Då, med en gång, stöter spekulanten på flera, mer eller mindre, men ändå avgörande, frågor:

Känt från Mänsklighetens Historia är att många härskare, t ex Julius Caesar skrev om sig själv i Tredje Person Singularis.

Det skulle också i det här sammanhanget kunna förklara hur den Allvetande Berättaren, eftersom han, liksom de övriga av människosläktet, borde invigts i Skapelseberättelsen, först någon gång mellan lunchtid och eftermiddagsfikat, Lördagen den Sjätte Januari.

Detta bekräftar i så fall tesen om att arbetsveckan i tidernas begynnelse, förutsatt att Högstainstans tillämpade åtta timmars arbetsdag, innehöll femtiosex timmar.

Det skulle ju också kunna gälla som förklaring till varför den Allvetande Berättaren alltför slarvigt, hastat över sådana väsentliga stycken som för samtida Tydare, skulle anses vara ovärderliga.

Vad vore livet värt om ifall allt, redan från tidernas begynnelse, varit klappat och klart?

Mycket i berättelsen, kanske i brist på utrymme eller helt enkelt att den, som Högstainstans Alter Ego, den Allvetande Berättaren, först gått på ett annat ställe (Typ gatukök, café, inneställen utomhus, DJ-anläggningar i penthouset ovanpå en av stadens skyskrapor, sannolikt därför att majoriteten av alla dessa ställen ännu inte slagit upp sina portar) och därpå ställt sig i kön till kaffeautomaten, uteslutit sådana, i dennes tycke, oväsentliga detaljer som framtidens forskare ändå bara skulle uppleva som ”överkurs” eller, med hänsyftning till berättelsens sammanhängande helhet, extravaganta och överflödiga.

De var, efter bistra erfarenheter väl medvetna om att det var sådant, lite mera oklart innehåll, som studenterna med, för att vinna adjunktens uppmärksamhet, viftande händer i luften skulle fråga:

” – Kommer det här att vara med på tentan?”

Tydarens fråga har sitt existensberättigande:

” – Hade begreppet ”Ord” från allra första gången det kom i bruk, varit ett missförstånd som uppstått mellan Högstainstans och den Allvetande Berättaren? Högstainstans hade sagt ”Jord”, men den Allvetande Berättaren, lite drömskt frånvarande och disträ som alltid, uppfattade ordet ”Ord”. Kom existensen, i det här fallet, ”Vattnet”, före essensen?” Ordet ”Himlen” är ju lika, i det här klassiska sammanhanget, lika oförklarligt som att döpa en nyfunnen blomma till: ”Rododendron”.

Onsdagen den Tredje Januari kom som på ett löpande band i Fords fabrik.

Sannolikt hade Högstainstans, med den erfarenheten han erövrat, utformat någon sort mall, formaliserad och enligt normen uppfylld ”dygnsmatris” där han, som i en fyrdimensionell form, indelat Natten och Ljuset, i timmar, minuter och sekunder.

Onsdagen den Tredje Januari måste han vara på alerten. Mer inspirerad, målinriktad, fokuserad och närvarande i nuet. Här fanns varken kritiker, recensenter, experter eller professionella samtidsanalytiker, men ändå gällde det, hellre nu än aldrig, att lägga manken till: Land, Frön, Växter (med speciella hänvisningar till muntliga källor från Jamaica) Örter och Fruktträd (sannolikt i den avgränsade mängden, både Kunskapens Träd och Livets Träd).

När man just precis vaknat upp efter en hel natts sömn, vet man ändå inte om sömnen, medan den pågick, hann med att tillfredsställa alla ens behov. Varför skulle inte Högstainstans, som varandes Sapiens avbild, inte också kunna ha sådana där lite mer, långsamt gående timmar?

Torsdagen den Fjärde Januari skulle visa sig bli en synnerligen utdragen lång dags färd mot natt. Hur planeten, som i framtiden skulle döpas till ”Tellus” än kunde te sig, platt eller rund, isbelagd eller i paradisisk Hawaiistil?

Här anges inga hänvisningar till ett, på något sätt, för nyss hädangångna människor, lyxhotell för själar som varit goda och uppfört sig väl, eller sådana som, i en traumatisk händelse, lyckats uppnå den lutheranska ”Nåden”.

Rymden, Solsystemet, stjärnorna med mera, beskrivs i stort sett som vanligt.

Lite märkligt är att det redan passerat tre dagar, men, i och för sig för denne Högstainstans ter sig ingenting som omöjligt, utformar han Dagen som objekt betraktat, först Torsdagen den Fjärde Januari.

Fredagen den Femte Januari måste han ha haft kul! En dag att se fram emot, med skapande av alla möjliga slags djur, på land, hav och i luften.

Det där med vad de skulle heta, var ändå inte så lätt. Till exempel att skapa en kakadua, var betydligt lättare, än att komma på namnet.

Där skulle den Allvetande Berättaren kunnat haft ett finger med i leken.

Lördagen den Sjätte Januari. Under mer än tvåtusen år skulle hans uppmaning komma som ett rekommenderat brev med mottagningsbevis. I det lydde texten:

26Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

http://www.bibeln.se/las/tema/9

Söndagen den 7 Januari. Då skulle han kunna ta ut sin första semesterdag, eller om det kanske var övertidsersättning?

Det bör ha varit Måndagen den Åttonde Januari som det trasslade till sig. Antagligen berodde det på att han ännu inte riktigt hade återhämtat sig. Uppe vid Furusund gick livet sin gilla gång, men för dem i Eden, väntade olycka efter olycka.

Högstainstans blev vred då de två enda samtalspartners han hade, de respektive avbilderna, inte kunde låta bli att, istället för att fråga om lov, palla frukt. Det behagliga livet var över för alltid.

Nu skulle de leva i synd och, om de råkade göra allt i framtiden, på rätt sätt, kunde de kanske, beroende på hur många ansökningar som lämnats in och hur många lediga platser det fanns tillgängliga, erhålla ett anständigt arbete med en lön som gick att leva på.

Ingen visste säkert hur det såg ut där ute på verkstadsgolvet, i kontrollrummet, eller i det öppna kontorslandskapet, vad man skulle göra, men utifrån ryktet, påminde stället mest om en slags kursgård, campingplats eller konferensanläggning.

Den Allvetande Berättaren måste ha tappat bort sig i all tillgänglig och otillgänglig information.

Det är största risken, anser de som vet, att insamla även överflödig information, hantera den med omsorg, distribuerade den enligt gängse mejlbombning, öka stressen, utmattningsdepressionen och sökandet i gamla och dammiga arkiv efter sådana obekräftade källor som även de, likt fjärilens vingslag i Kina, ty repetitionen är all visdoms moder, återupprepades, eller nya trädde in och påverkade de redan befintliga händelserna och aktiviteterna, till att kanske rent ut av förverka sitt ursprungliga syfte.

Edenfamiljen var inte långsinta. Nu var de fria från den oanständiga övervakningen, tillsägelserna och hoten om plötsliga och impulsiva bestraffningar från en, åtminstone enligt deras egna, men ytterst begränsade erfarenheter, narcissistiskt lagd Högstainstans. De hade vant sig och tog livet som det tedde sig, med is i magarna, som ett Liv-i-Sig.  

Efter en behaglig sömn i hängmattan uppsatt mellan en bananpalm och en kokospalm på stranden nere vid Röda Havet, hade de rikliga tillfällen att, redan före frukosten, som bestod av enbart färska frukter och grönsaker samt en och annan kopp kaffe tillverkat av cikoria, bar de med sig en fulladdad utflyktskorg, satte sig i skuggan av palmer och, helt i motsats till vad Högstainstans utlovat, hade det riktigt skönt och bekvämt. Det var ju faktiskt denne metafysiskt och mytologiskt bevandrade svävande ande som själv skapat konsten att prokrastinera.

Även om fågelvägen skulle vara betydligt kortare än, om det nu fanns någon, i samklang med logistikens lagar, autobahn, måste någon av dem, för att Berättelsen skulle kunna utvecklas vidare, ta initiativet och komma till skott.

Familjen hade utökats med tvenne unga drängar som, med stor sannolikhet, utgjorde vår egen samtids första kriminalgåta.

Eftersom antalet misstänkta var begränsat till de fyra androiderna och en av dem redan, med anledning att han just tagits av daga kunde mordet, eller om man hellre så vill, dråpet i hastigt mod, bara ha begåtts av Den Uteslutna Tredje.

Nu ett långt trestegshopp upp till de betydligt nordligare breddgraderna.

Furusundsfamiljen hade redan skapat sin första version av de i skärgården så populära husen i stilen ”Snickarglädje”.

”Edenfamiljen”, existerade fysiskt och befann sig på samma utvecklingsstadium som Furusundsfamiljen, med hällristningar, kilskrifter med mera, men i brist på fungerande kommunikationsnät, master och satelliter ägnade de allt ledig tid till att spekulera och ställa upp hypoteser som i framtiden skulle ligga till grund för sådana ämnesområden som var bäst anpassade till att gynna fysisk logistik och cybernetisk information.

I så fall, vad skulle de kunna ha för utbyte med varandra?

Om de talat samma språk, vilket de borde ha gjort före katastrofen med Babels Torn och den Stora Språkförbistringens tid, kunde de ha delat med sig tankar, idéer, upplevelser och erfarenheter från och med tidernas begynnelse.

Sonen Asksson af Furusund skulle antagligen, om än omedvetet, beklaga att Adam och Eva von Eden inte hade en avkomma med det kön, som handsken på handen, om storleken var den rätta, kunde överträda den än så länge, för Adam och Eva, oöverskridna gränssättningen.

Eftersom de hade all tid i världen, kunde Ask och Embla entlediga Drakormen, Varanen, Lindormen, Storsjöodjuret, Lochnessie, Hornålen och, i sann positivistisk anda, med först ett antal återkommande stunder av teori och strax därpå, för att inte kunskaperna skulle falla i glömska, via emperi och en inte helt trovärdig tidig, primitiv version av tankeöverföring och telepati, utförligt praktisera de övningar som, för Adam och Eva, kunde ge störst effekt.

I Evigheten, då Adam och Eva fortfarande höll sig innanför Edens lagar, regler, staket och ramar och Ask, Embla och, eftersom på den tiden, skulle, även om begreppen, av någon obegriplig anledning existerade utanför Idévärlden, stämpeln ”censurat”, eller den inneboende betydelsen i ”enbart för vuxna över 18 år” inte kunna appliceras in i en fullt tänkbar situation. Sonen var visserligen i närheten, men i övrigt helt utan intresse för den förestående skapelseakten.

Hur gick denna handlingsöverförelse till?

De kunde förstås ha utfört hällristningar eller teckna med pinnar i lera, men varför gå som katten kring het gröt?

Med andra ord och i kortaste laget sagt. Ask introducerade Eva i den amorösa arrangemanget och Adam försökte så gott han kunde följa Emblas instruktioner.

(Tydaren kan här särskilt lägga märke till att denna, vad vi i vår moderna samtid skulle kalla för en ”utomäktenskaplig förbindelse”, även om händelsen eller situationen kanske inte gick till på just det här sättet, ändå utgjorde grogrunden till vår nutida: ”Informationskonsumtion”. Innehåller begreppet ”Informationskonsumtionen” någon dold, i synnerhet, negativ värdering?

Objektivt, det vill säga ”opartiskt” och ”apatiskt” kan man, inte ens till vardags, komma fram till en sådan förhastad slutsats.

I nu nämnd ordning borde ”Informationsutvecklingen” lyda ungefär så här:

”Åsikt blir genom försök eller misslyckanden, till fakta som bildar en kunskap och sammanfattas till, till exempel, begreppet ”Information”.

Då antalet informativa begrepp överskrider ett förutbestämd, approximativ, men ändå välunderskattad, lägre gräns, uppstår en ”Informationskultur”.

I den kan man anta, då de informativa begreppen tangerar varandra och snart sagt interagerar, uppstår det för Tydaren så intressanta, hur associationen blir till bisociation, eller till och med dissociation.

Som ur en rent spekulativ metafor, uppstår en anakronistisk, alternativ verklighetsreferens som, efter McLuhans ”Media”, eller Lasch ”Det Narcissistiska Samhället”, bör utforskas under rubriken: ”Informationssamhälle”. Om detta för någon låter bizarrt, så se här ledtrådarna tillbaka: Asikt-Hypotes-Observation-Sammanställning-Fakta-Konceptualisering-Begrepp-Information- (motsatsen till celldelning, Mitos, där antingen av virus klonade erytrofager, som med ett hastigt öga i mikroskopet, så upptäcker Tydaren ingen skillnad på den vanliga försvarsinställde fagen, men med en gnutta tålamod lägger snart denne märke till att fagen är en klon. Mönstret känns igen på att, mot alla odds, klonen äter, på ett kannabalistiskt sätt, upp sina svagare konkurrenter för att på detta paranoida sätt, själva tillta i fysisk och psykisk styrka.

Ute i Informationssamhällets halvslutna, semipermeabla kretsar, syns ännu så länge bara början på slutet.

Alternativa fakta når ännu så länge bara de faktaresistenta, men vad händer när, och inte om, de alternativa fakta äts upp av desinformationen som ligger ute i Informationssamhällets halvslutna, utanför de innersta, kretsloppen?

De alternativfaktoidiska desinformativa åsikterna kan, som varandes sina egna kloner, bara känna igen rörelsemönstret hos dem av samma densitet, struktur och konstruktion, som de egna.

Om man, som vissa menar, målar svart på svart, så blir resultatet ändå inte vitt.

En lögn på en annan lögn, leder logiskt sett, aldrig fram till någon sammanhållande halt av sanning.

Inte ens ett korn av sanning. Processen utgörs av tre, inbördes oberoende, stadier. Dessa är:

Alternativa fakta. Ofta förekommande i plötsliga, spontana, impulsiva och ogenomtänkta, skämtsamt menade åsikter.

Desinformation. ”Vad kom först? Hönan eller Ägget?”, eller ”En Äggfjäder”, utan mellanstadiet: ”Höna”. Informationen föregår Desinformationen, som Existensen föregår Essensen. Utan tillgänglig (otillgänglig information utgör ju som regel inget större besvär), svävar ju Desinformationen som ett lätt moln i luften. Informationssamhällets antites borde ju i så fall vara ”Desinformationssamhället”?

Den alerte och attentive Tydaren inser, antingen instinktivt, intuitivt eller med en viss framförhållning, att, om man alltför tanklöst, rutinerat och av gammal vana, försöker sammanfoga, täta eller måla över sådana gluggar, springor, glipor eller informationssprickor, har Tydaren gjort sig själv, eller en framtida Tydare inom samma team, en ordentlig otjänst.) dessa informationssprickor  antas skulle de ha för utbyte med varandra?det kunnat förhålla sig så att de dels kände till varandra och dels att avstånden inte varit så oöverstigliga så att kunvar klädda i för den tiden tillgängliga, enligt dåtida designers modernaste textilier som sly, kvistar, barr, löv och lera  men ändå inte riktigt heltäckande, överallt.  Sådana som Dior, Chanel och Cabanne bara skulle rynkat på näsan åt, men som numera, av ”preppers” och  ”kamouflagesurvivalistiska” modister kreerat retroinspirerade vildmarksupplevelser i bjärt konstrast till dystopiska framtidsvisioner.”

 Han fortsatte:

” – Ungefär som att utföra en rokad mellan Familjen Flintstone som, på grund av den, sedan 1 januari i år, nu gällande tidsresekarantänen inte kunde ha med sig sällskapsdinosaurien Dino och som, i omvänd kronologisk ordning, inte tillät Astro att följa med, utan hellre stanna kvar i hemmet, i vårdnad av robotpigan Rosie.