Trots att en och annan Tydare in Spe önskar misstänkliggöra dessa grovt tillyxade ”aktörer”, ”agenter” och strängt passiviserade kontrahenter för att vara alltför olika andra omöjliga statuerade, udda och irregulära figurer, bara för att de väl så mycket, redan i koltåldern och före den första tandlossningen då Tandfén aldrig skulle hinna i tid , inför Mor och Far, uttryckt verbala önskningar om, antingen framträda som någon annan, som sig själv, förbli anonym, eller bara befinna sig på någon annan, betydligt bekvämare, uppehålls- eller, utanför säsongen förlagd, semesterort.
För att nämna en av många, många ambitiösa som lägger ner största delen av sin vakna tid på att, efter i studentrummet, i studentkorridoren, uppe på Lappkärrsberget, ha läst Stanislavskij, ingående studerat Artauds teorier om balinesisk teater, satt sig in i Brechts distanserande, grovt ”förfrämligande”, samt deltagit i en alltför långt segsliten sensibilitetsövning med Grotovski, utföra ett inträngande första försök i den steganografiska ytan, kan man oundvikligen bortse från den ytterst lämpliga, blygsamt tystlåtna, tillbakadragna stilenliga korridorgrannen Miss Evelyn Everyday-Faraday.
Hon som, innan hon blev en allmänt alltför väl ansedd, erkänd diplomerad och legitimerad Tydare, från början lärde sig av en till åren kommen professionell, men inte på något sätt alkoholiserad, steganograf.
Liksom alla andra liknande metoder, läror och synnerligen subjektiva konstformer, handlar Steganografin i grund och botten, i sig, om ytans förhållande till djupet, om tid, rytm, exakta anslag, synkopering, synkronisering, systematisering, för att inte förglömma alla dess avarter i digitala, cybernetiska kulturpolitiska programförklaringar.
I sådana intilliggande och angränsande branschförhållanden sägs ofta att: ”Plankningen är den bästa komplimangen”. Därför kan den här foldern med medföljande textmassa med betydande fördel också betraktas som en ringa hommage till Conny och Max, men, av en för Tydaren redan välkänd anledning, inte Mauritz.
Det finns en hel del fördelar med gamla örhängen och evergreens från barndomens lyckliga och oskuldsfulla dar.
En progressiv och framgångslysten Tydare bör, till att börja med, ägna åtminstone en kvart om dagen till att studera och därpå reflektera över texternas poetisk-realistiska innehåll i regressiva i jagets tjänst, visor:
”Mors Lilla Olle i Skogen gick…”,
”Ekorrn satt i Granen skulle skala Kottar…”,
”Imse Vimse Spindel klättrar upp för trån…”
och den nu för tiden sällan så noggrant analyserade
”Hej Tomtegubbar, slå i Glasen och låt Oss lustiga vara…”.
Väl utvalda rader kan låta:
”Åh varför skrämde du undan min vän
Mor lilla be honom komma igen.”
”Stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen.”
”Upp stiger solen torka upp allt regn.
Imse Vimse Spindel klättra upp igen.”
”En liten tid vi leva här
med mycket möda och stort besvär.”
Bara som ett osedvanligt enkelt och plötsligt förslag:
”Mors lilla Olle i skogen gick
Fick han höra barnen då fick han så bråttom
Ner falla regnet
Slå i glasen och låt oss lustiga vara.”