Det finns alla skäl till att ta pandemin på allvar och ingenting att skämta om, men ”ingenting ont som inte har något gott med sig”.

Coronaviruspandemin kan ses som en ”generalrepetition” inför händelser som kan inträffa då Klimatförändringens konsekvenser blir allt tydligare och konkreta.

Väl förberedd klarar man sig i allmänhet bättre än att invänta händelserna först då de infinner sig.

De grupper som annars är så måna om att göra sig hörda, är just nu märkvärdigt tysta. Kanske uppstod hotbilden från ett helt annat håll än ”domedagsprofeterna” tagit för givet.

Hur länge ska man vänta, innan det är dags att själv ta sitt öde i sina egna händer?

Händelseutvecklingen kan mattas av, ligga i träda, återkomma i större eller mindre effekter, plötsligt öka och, hur som helst, ändå i värsta fall, drabba samhället på ett helt annat sätt än man föreställt sig.

Att, likt en ”prepper” eller ”survivalist” bygga upp ett lager, är ungefär som att köpa ett tändstål eller tio cigarettändare. Vad man än gör, kommer ens lager förr eller senare ta slut.

Det är alltid att hoppas på hjälpen från en räddande ängel, men om denna aldrig infinner sig, vad göra då?

Ju mer egendom man har, desto större kommer förlusten kännas, den dagen då man kanske förlorar den för alltid.

Att bygga murar är också att hindra möjlig hjälp att komma fram.

En pessimist kommer förr eller senare alltid att få rätt.

För den som vill leva är det knappast någon tröst att hellre ha rätt, än klara livhanken.

En gammal regel säger att den som inte vill hjälpa sina medmänniskor, också avstår från hjälp från andra.

I hembygdens byar var alla medvetna om att samarbete, även, i normala sammanhang fiender emellan, behövdes för att hjälpas åt då någon råkade ut för bränder eller andra ohanterliga olyckor.

Den beredskapen finns tyvärr inte i städer, då människor hellre föredrar att klara sig själva och inte blanda sig i andras problem.

Det enda som finns idag, är ”Grannsamverkan”, men det är långt ifrån alla grannar som vill vara beredda att hjälpa en nödställd närboende.

Människor som i professionen är vana att ta i, kan i en händelseutveckling i privatlivet stå helt handfallna.

Bättre att göra fel, än ingenting alls.

Den allra största risken är: ”Önsketänkande”.

Varken Coronaviruspandemin eller Klimatförändringens konsekvenser får ses som en slags hämnd eller: ” – Vad var det jag sa?!”

Oavsett vad myndigheter och andra samhällsorgan lyfter fram, kan var och en alltid vara uppmärksam på sådant som kan bli till framtida möjliga lösningar.

Att ha ett urval av kläder kan vara en sådan möjlig lösning. En annan är att ha vanliga campingprylar och vandringsutrustningar tillgängliga. Djupast inne i garderoben, i förrådet, källaren, uppe på vinden, i garaget eller ute i sommarstugan, gör de lite nytta.

Vardagstillvaron kan lätt bli till en fälla.

Plötsligt är inte allt som vanligt.

Långsökta och näst intill omöjliga spekulationer kan vara en till hjälp, även om den närmaste omgivningen ironiserar över en som ”olyckskorp”.

Förr var science fiction-litteraturen en läsning för verklighetsfrånvända nördar.

På senare tid har många affärsbranscher insett att vi människor som lever idag, hur vi än gör, inte är de mest perfekta anpassade som i alla situationer kommer att behålla hälsan och överleva.

Man kan skratta åt alla de självhjälpsböcker som finns, men en att rekommendera är:

Fält, Lars: ”UTELIV. Med överlevnadsteknik.”

Teknik är nog bra, men psykisk stabilitet är i alla situationer nödvändig.

Att inte låta sig ryckas med av vanföreställningar och vidskepelser.

Första hjälp-väska är bra att ha, men med jod och bikarbonat kommer man långt.

Försiktighet är en dygd.

Hellre krypa ner för en oansenlig sluttning, än att stuka foten.

”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”

Hellre se löjlig ut och klara hälsan.

En god bok håller ofta bättre än en aldrig så dyr och avancerad dator.

Ett förstoringsglas, eller en glasflaskbotten, kan tända en eld.

För att bära rent och friskt vatten, behövs något slags kärl.

I vår nutida vardag är vi vana vid att allt ständigt finns lättillgängligt.

Välj ut det som är allra viktigast för dig och, i nödens stund, bered dig för att offra allt annat.