Som uppväxt serieläsare i Sverige, har jag aldrig hört någon initierad i Serievärlden hylla Wonder Woman, eller, på svenska: ”Mirakelkvinnan”.

Intressant?

Konstigt?

Till skillnad från många andra serier, är Wonder Woman varken svårbegriplig eller intellektuell. Det är handlingen som kännas, inte tankarna bakom (”Show, don’t tell”)

Serietidningar och deras skapare, författare och tecknare, är knappast något som omtalas i Svenska Akademien.

Detta säger inte bara något om Svenska Akademiens förlegade traditioner, men också hur svenska medier inte kan ta till sig något som de, för att än en gång få bekräfta förutfattade meningar, avstår från att kommentera.

Vi som växte upp på 1960-talet hörde föraktfulla kommentarer om ”kioskdeckare”.

Sedan uppstod samma förakt kring ”spagettiwestern”.

Gång på gång har finkulturens innersta kretsar tvingats inse att de faktiskt inte sitter med någon ”kanon”, eller facit i hand.

Nu när Covid19-viruset skrämmer mänskligheten, bör intresserade intellektuella fråga sig själva och varandra hur detta generationsglapp har uppstått mellan dem vars föräldrar levde under Andra världskriget och den nutida generation som bara har andrahandsreferenser tillbaka till större, mer omfattande, kriser och katastrofer.

För barn till flyktingar och invandrare tillhör kriser och katastrofer ett sådant hot att deras äldre släktingar, hellre än att drabbas av hotbilden, valde en resa ut och bort mot det okända.

Det är därför inte så konstigt att, i de flesta fall, invandrare och flyktingar bättre förstår hur att använda tiden i fred och frihet, än återge ändlösa repetitioner om hur mycket bättre det kunde ha varit, om…

Finns det någon händelse, Wonder Woman, i den europeiska populärkulturen som haft en liknande påverkan på vardagsmänniskornas liv?

Finns det någon intellektuell person som i populärkulturella sammanhang lyft fram sådana mer kontroversiella och provokativa upplevelser och erfarenheter som kan jämföras med Wonder Womans skapare?

Astrid Lindgren, med Pippi Långstrump, kanske.

Sverige och övriga Europa har aldrig utgjort grogrunden för en ”underground” och ”subversiv” populärkultur.

Här i Sverige var dåvarande chefen och kuratorn Pontus Hultén tidigt ute med att ställa ut POP-konsten i offentlighetens ljus.

Men också i sådana sammanhang var det inte Kultureliten som vågade sänka sig ner till populärkulturen, snarare upphöja det som inte man inte längre kunde bortförklara.

På så vis utgjorde Arbetarlitteraturen basen för nutida dokusåpor.

Samma sak uppstod i samband med Science Fiction och Fantasy.

Kultureliten stämplade omedelbart sådana fantasieggande skildringar såsom varandes ”genrelitteratur”.

Science Fiction var länge detsamma som Blixt Gordon, Buck Rogers, Strålpistoler, Gröna Marsmänniskor och Flygande Tefat.

Den dåvarande Kultureliten kunde inte fatta att sådana ”orealistiska” rymdoperor inspirerade en hel generation till att vilja ta reda på mera.

Fantasy var påhittade äventyr i verklighetsfrämmande och ”eskapistiska” låtsasvärldar.

Säkert har Tolkiens böcker fungerat som en introduktion till så skilda vetenskapsgrenar som Geografi, Folklivsforskning och Etymologi.

Att genrerna kunde ha andra budskap än den som Kulturelitens inre kretsar föreställde sig, fanns inte på kartan.

Ingen väl ansedd kulturprofil har, mig veterligen, vågat sammanställa en: ”Svenskt Kulturlivs Svarta Bok”.

Gång efter annan, kan vi läsa om hur Kulturelitens ombud och representanter ringaktade, förtalade och spred falska rykten om sådant som de aldrig ägnat minsta ansträngning till att fördjupa sig i.

En tautologi: Det man inte förstår, kan inte vara värt att intressera sig för.

Hellre ta det säkra, före det osäkra.

Titta gärna på dessa filmklipp och, bara för en liten stund, reflektera över om innehållet inte kan ha något att göra med den samtid som vi alla upplever, just här och nu:

Wonder Woman trailer

Wonderwoman 1984.

Wonder Womans skapare

Vem var Wonder Woman?

Pete Marston son till Wonder Womans skapare.

Wonder Woman Museum Tour

Wonder Womans skapares dotter dotter

WILLIAM MOULTON MARSTON – WikiVidi Documentary