Skriftställaren har föreställt sig målgruppen som ingående i en för tillfället lämplig hierarkisk ordning:

  1. Gemene Man.
  2. Den Helt Ointresserade av ämnet Steganografi.
  3. Den Allmänt Intresserade, men egentligen inte.
  4. Den Mer Intresserade, men som i det rådande nuläget inte har för avsikt att fördjupa sig i ämnet.
  5. Den Intresserade Nyfikne, som utan att vilja förväxlas med nästkommande grupp, föredrar teorin, än att verkställa och iscensätta ämnesområdet ut i den praktiska verkligheten.
  6. Den Ännu Mer Intresserade Nyfikne, som önskar orka ta sig ända fram till slutet.
  7. Tydaren in Spe.
  8. Tydaren-i-Sig.
  9. Överlägsen Tydare.
  10. Verkställande Tydare.
  11. Steganografisk Student.
  12. Formellt Kuggad Steganograf.
  13. Färdigutbildad Steganograf.
  14. Utexaminerad Steganograf.
  15. Generell Steganograf.
  16. Etc.

Utan större svårighet är det lätt att konstatera att den sista gruppen, ”Etc.”, innehåller själva gräddan av gräddan i steganografiska sammanhang. Det vill säga en ytterst liten elit som, jämfört med den första kategorin, ”Gemene Man”, är i ständigt växande.

Kan man utifrån detta dra den förhastade slutsatsen att, på en och samma gång, vilket borde vara helt logiskt, då ”Etc.” växer från kvalitet till kvantitet (söndagsstatistiker har ett antal gånger fått, i negativ bemärkelse, tvingats erfara hur kvaliteten långsamt men säkert minskar dalar, då kvantitetskurvan i stapeldiagrammet (med hänvisning till underlaget i den än så länge sekretessbelagda frekvenstabellen) i exponentiell bemärkelse, ökar på både längden, höjden och bredden?