Vad är Corona/Covid-19 och vad kan man, som enskild medborgare, göra?

1177 om Immunförsvaret:
https://www.1177.se/Stockholm/liv–halsa/sa-fungerar-kroppen/immunforsvaret

Här min egen lösning på ett problem som annars, vad jag har funnit fram till, idag betraktas som något som Myndigheterna ska lösa:

Som en, förhoppningsvis, enkel liknelse:

Det sägs vara en militär strategi att, istället för att ”döda fiendesoldat efter fiendesoldat”, så går strategin ut på att skadeskjuta motståndarsidans aktiva insatser, soldater.

Det leder till att, istället för att en dödas och de andra går vidare, så tar två hand om den skadade och därmed har anfallet undanröjt tre motståndarsoldater.

Det är min, högst personliga, uppfattning om vad som sker i både det svenska samhället och i världen i övrigt, från vad jag känner till som ”vanlig människa”.

I åratal har vi, inför varje sommar, läst/hört/sett rubriker som: ”Nu går vårdpersonalen på knäna!”, eller i en intervju med någon vårdanställd:
” – Nu orkar vi inte längre!”

”Utbrändhet”, ”Utmattningsdepression”, ”Utmattningssyndrom”, eller vad man nu väljer att kalla det, kan på lite längre sikt också leda till att ”Riskgrupperna” ökar, växer och blir alltmer utom all kontroll.

Vad ska hända när den vårdpersonal som tar hand om dem i ”Riskgrupperna” idag, tar slut?

Utan en långsiktig strategi, sätter de ansvariga beslutsfattarna in ännu en provisorisk ”styrka”.
När den inte orkar längre, så upprepar man samma manöver en gång till.
För var gång växer antalet insjuknade och ”Riskgrupperna” kan, utan en långvarig strategi, gå över styr.

Vad erbjuder makthavarna och beslutsfattarna för lösningar idag?
I stort sett bara att invänta vad som händer.
Debatter, kritik, rapporter från andra länder, olycksstatistik och annat som inte, egentligen, innebär en fruktbar förutsättning för ett alternativt tänkande/handlande samt långsiktig strategi.
Allt vi kan göra, som ansvarsfulla medborgare, är att isolera oss, tvätta händerna och, om vi går ut, hålla två meters avstånd från varandra.

Samtidigt ökar kraven på människor och företag; att så här kan det inte fortsätta.

Själv tror jag att svaret finns i frågan om hur att lösa problemet med den negativa stress som leder till att alltfler friska (utan Corona-viruset) faller ner och in i ”Riskgrupperna”.

Just nu befinner vi oss i ett sådant läge där människor, i brist på information uppifrån samhällstoppen och myndigheterna, är öppna för lösningar, men oroliga inför en oviss och osäker framtid.

Vad kan vi då, som ”enkla små människor” göra?

Jo, förutom att följa de nuvarande sociala bestämmelserna och riktlinjerna, sprida lösningar om hur man, i sitt eget liv och bland närstående medmänniskor, informera om stressens och orons kortsiktiga påfrestningar och långsiktiga skador.

För att, förhoppningsvis, inspirera till tankar och idéer, rekommenderar jag att lyssna till dessa två högst informativa program:

Giorgio Grossi: ”Från frisk till ”sjuk” och vägen framåt”:
https://youtu.be/R2CHQYSLCwA

Samt Anna Kåver i intervjun om ”Oro”:
https://youtu.be/VW7hFxcbUxA

Jag är mest förvånad över att alla insatta i olika slags myndigheter och företag, inte ens nämner den, sedan åratal tillbaka, ökade Negativa Stressens direkta och indirekta samband med varje enskild medborgares Immunförsvar.

”Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.”

Då ”Samhället” idag, desperat, försöker att plocka bort ”länk efter länk”, människa efter människa, som hamnat i Riskgrupperna och därmed kan anses, utifrån Corona-virusets högst hypotetiska perspektiv, ”utslagna och oskadliggjorda”, ökar Oron och därmed också, på lite längre sikt antalet sjukskrivna i ”Stressyndrom”, ”Utmattningsdepression”, ”Utbrändhet”, eller bara ”diffusa symtom”.

Det västerländska samhället har i åratal, kanske århundraden tillbaka, betraktat ”Psykisk Ohälsa” som, dels ett individuellt/personligt/privat problem. Dels ett ”överdrivet problem då all stress är inte negativ”.


Samtidigt går ”förband” efter ”förband” av vårdpersonal fram till ”skyttegravarna” och där utsätts för ett sådant psykiskt och fysiskt tryck att de, efter ett allt högre negativt och långvarigt stresspåslag, själva hamnar i ”Riskgrupperna”.

Även om de mest ambitiösa, självuppoffrande, idealistiska pliktmänniskorna och ”arbetsnarkomanerna” rycker in, så kommer även de, trots att de idag vill hävda motsatsen, drabbas av Oro, Negativ Stress, som så småningom kommer att leda till ett allt sämre Immunförsvar, som, om det får fortgå, leder till att, antingen de också sjukskrivs, eller drabbas av Corona/Covid19-viruset.

Rekreation och Återhämtning är alltså, från alla tänkbara sidor sett, nödvändigt.

Om ifall detta kan upplevas som illa ur ett svenskt perspektiv, så vilken eller vilka effekter kommer det att få, internationellt och globalt?

Alla de som redan idag befinner sig ute på ”The Edge” av sin totala kapacitet och anstränger sig till det yttersta, kan bli nästa samhällsgrupp som drabbas av Corona.

Vem ska avlösa och ta över, efter dem?

Hur kommer det i så fall påverka nationell, internationell och global ekonomi och, framför allt, Social Hälsa?

Om inte dagens personal, anställda och andra friska medborgare orkar, men både kan och vill, med sina personliga insatser, vad kommer då att hända med kontinuitet, kompetens och, på längre sikt, allas vår gemensamma framtid?

Hur ser Hotbilden ut:

Om man får tro Charles Darwins Utvecklingsläran och Idén om De Bäst Anpassade, så är det alltså dem vi kan se stå på barriärerna och ligga i skyttegravarna, i striden mot Corona, just nu:

”Division 1:s främsta spelare och, näst efter dem, de som just nu sitter och väntar på reservbänk.”

Därpå, efter dem, återstår nästa grupp av ”Lämpade” i Division 2. När de har tagit slut, återstår Division 3, och så vidare…

Om inte Corona/Covid19-viruset tynar bort av sig själv, eller att myndigheter och medborgare själva inser vikten av att dra ner på negativ stress och högsta ambitionsnivå, så återstår det sista hoppet till ”Räddningen”, ”Visionen om det förlista Cargofartyget”: Vaccinet som, på kortast möjligast tid ska administreras först ut till alla dem i ”Riskgrupperna” och därpå, i en hierarkisk ordning” till dem som ska hålla Samhällets alla funktioner i gång.

Fortsättning följer…