”Mitt arbete består av två delar: Den ena är det ni läser i boken och den andra är allt jag inte har skrivit; och just andra delen är den som betyder något.”

Citat ur ett brev som Ludwig Wittgenstein skrev i ett brev till Ludwig von Ficker (1919).

”Allting som vi ser gömmer ett annat ting, vi vill alltid se vad som är dold bakom det vi ser.”

René Magritte

”Hemligt meddelande i språkförbistringens tid” är ursprungligen inte medvetet designat för att, i varken inre eller yttre skepnad, föreställa en falsk tredjehandsversion av Voynichmanuskriptet.

Även ifall Tydaren läser den här textmassan utan djupare erfarenheter om krumelurer, figuriner, figuranter och andra finurligheter, bör, för säkerhets skull, antydas att ett lättillgängligt och därför inte alltför obekvämt cardan grille möjligtvis kan fungera som ett spontant improviserat, men ändå, på lite längre sikt, sporadiskt delmål. Bara för att sädesfälten väja sig för vinden och slumpens skördar så gott som alltid slår fel, kan ändå en blind höna hitta ett korn.”

”De vanligast förekommande memerna, innehåller i runda tal cirka 97 procent av eufemismer, tautologier, truismer, inte alltid så genomtänkta ironier eller andra mer eller mindre lämpliga förväxlingar, som paradoxala omskrivningar och västgötaklimax.”

(Tydaren upptäcker med omedelbar verkan att Torsdagen-i-Sig är bättre att ha, än att mista. Ett utrymme som många i förbifarten låter förbli okontrollerad och som därför, av de inblandade, kan ses som ett hett och eftertraktat objekt. Se vidare G.K. Chesterton.)

”Ställningstagandet och partsinlagan kan tyckas vara enkelt och obetydligt trivialt, men de som ännu inte uppnått graden av förhärdning, kan ängsligt påminna varandra om Wittgensteins och Poppers ”eldgaffel-diskussion”?”

”Att jämföra är att komparera. Det bästa är naturligtvis betydligt bättre än det redan bra. Utan jämförelse är, rent positivt, komparationen mellan bättre och bäst, betydligt bättre genom ett ständigt pågående bruk respektive missbruk av superlativ.”

”Den här högst naturliga övergången leder oundvikligen fram till konstaterandet att Språket, Ordvalet, Meningsuppbyggnaden och Satsdelarna är Steganografens Modus Operandi.

Lika säkert som en erfaren telegrafist kan känna igen en annan telegrafists ”handstil”, finns också i den verbalt lagde steganografens yrkesstolthet en illa dold fara.”

”Agenten, som, kanske med nostalgiska minnen tillbaka till en oskyldig ungdomstid, använder sig av pseudonymen ”X9”, i retroaktiv beundran och påverkan av Zig Zag, anser sig ju inte vara bättre utrustad än den sämste av dem som igår i frekvenstabellens kategori:  ”Gemene Man”.”

”Inom Steganografin har, för den Mer Intresserade knappast överraskande, Memetiken (Från antingen Memesis, imitation, eller Memory, eller en kombination av de båda med vars blotta existens Tydaren inte helt kan utesluta en, än så länge okänd, tredje part.) en inte helt avgörande, men ändå stark betydelse för den steganografiska utvecklingen. Inte minst därför att Memetiken också kan förklaras utifrån Genetikens associativa anknytning till Charles Darwins Utvecklingslära och sentensen att: ”Den kanske bäst lämpade, överlever.””

”Som varje annat vetenskapligt utformat verktyg, måste också den steganografiska läran och metoden till sitt yttre präglas av opartiska ställningstaganden, jämlika rörelser samt lösa förbindelser (med hänvisning till den industriellt tillverkade versionen av Enigman).”

”I den här kontextuella ordmassan finns också antydningar av associationer till Navaho-kodens betydelse för USA:s krig mot Japan, under WW2.”

”Om någon uppmärksam (med hänvisning till den hierarkiska ordningen, från och med grupp 4) nu önskar ställa frågan om inte det är fullt tillräckligt med två tomma händer, så minns att de övriga närvarande kan fylla sina funktioner som coacher, trainers, massörer, och i värsta fall, beroende på vilken hand utövaren är mest van vid att bruka, spegelvänt eller symmetriskt, en look-alike cameo impersonator.”

”Det skulle, inte helt överraskande, kunna se ut så här:

”Då den otåliga resenären vistas i Centralstationens vänthall, som till det yttre ser ut att vara vilken Gemene Man (som också i vissa fall visat vara en kvinna med ett skrynkligt medlemskort från Sekreterarklubben) som helst, bör Tydaren (som efter examensdagen, med betyget MVG, kan titulera sig som ”Generell Steganograf”) utan tillgängliga källor, typ ”Om kriget befinner sig mitt i ankomsthallen och inte ens en enda paparazzi är tillgänglig att passa på”, påminna sig själv om och, då tillfälle ges, också den närmaste omgivningen att det är i just sådana här ”Rites des Passages” som en inte alltför uppseendeväckande svensk Tiger, mentalt i tanken, lägger pusselbit på tårtbit.”

”Alla känner inte samma respekt inför ett perfekt skapat och inordnat världsallt.

Visserligen sjunger kyrkokören med trosviss glöd som vanligt på sista versen och instämmer därmed i tonerna om radarparet Fimpen och Tändstickan, som en liten påminnelse om hur Agent X9, alldeles i närheten av Victoriaterrassen, då en anonym och diskret gentleman med en distinkt doft av lager, surkål och cigarr, frågade houseresidenten om ifall denne hade eld, och med i förväg överenskomna bestämmelser i bakhuvudet, tog försäljaren fram just den tändsticka som högst upp på svavlet hade en påklistrad vintage mikrofilm.”

”Där borta, på ljusårs avstånd, anar han att i slutet av Minkowskirummets ”Laerdalstunnel”, står en kopp, utan vare sig socker eller grädde, men med chockladkyssar som avec, svart kaffe, likt bidrottningen omgiven av sina duchampska drönare, håller värmen uppe till plus tjugo grader Celsius.”

”Vad skulle tillförordnade funktionärer ha att utföra för tjänsteärenden utan Fibonacci-serien?

”Som alla läsare av populärlitteratur vet, består seriens första siffror av: Noll – Ett – Ett – Tre – Fem – Åtta – Tretton – Tjugoett och så vidare bort till det avslutande talet.”

”För att ge en försmak av vad som komma skall, använder vi just den här meningen för att förtydliga innebördens Essensen-i-Sig:

”(Mellanslag) – För – För – Ge – Försmak – Som – Just – Essensen-i-Sig …”

Eller lite mer inspirerat från den gällande och nuvarande verkligheten:

”Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar. Fick då höra barnen, då fick han så bråttom…”

”(Mellanslag) – Ekorrn – Ekorrn – I – Skulle (Här får Tydaren tillfälle till att bruka sin egen fantasi, men ”Skulle” kan i det här sammanhanget kunna placeras in i ett så vitt skilda områden som ”Stadsbons nostalgifyllda minnen från flydda tider.” ”, ”Barnens utforskande lekar under höet.”, eller, mer abstrakt: ”Borde implicerar inte Måste”.) – Fick – (Mellanslag åtminstone ända fram till Tjugoett).”

”Fibonacci utstår en obekväm beroendeställning i förhållande till både Pi och Gyllene Snittet.”

”Nutidens digitala urmakare (Deus Ex Machina) tror sig veta att Tiden-i-Sig är linjär:

”Alldeles intill där vårbäckarna kluckande, kråkorna kraxande och råbockars skall, stod Klockaren med silverrovan i hand och, varv efter varv, mätte den Cirkulära Tidens makliga förskjutningar.””

”Med allt detta i bakhuvudet, via frontallobens exekutiva funktioner inritade i ett 3D-nätverk, (rent hypotetiskt imaginärt kan man föreställa sig en tetragon där samtliga linjer utan parallellförskjutningar, sammanstrålar i Origo.

Den ena linjen är, logiskt, endimensionell.

Den andra linjen, tvådimensionell och den tredje linjen rundar av den platonsk-idealistiska kroppen till inneslutande i en tredje dimension.

Tydaren kan blotta tillfället i akt och mening, där Kroppen-i-Sig (Kants definition) lutar in emot ett fjärde plan och därmed också en fjärde dimension. Det är, förstås, där som själva Objektet Oubliette, håller sig undan från världens banala ondska.)”

”Med logikens lagar i bagaget, kommer man långt. Men utan att dra ut på tiden i rummet, motsvarande Ljusets hastighet, är varje möjligt hinder, åtminstone tills vidare, lagt bakom sig.”

”Lägg här speciellt märke till utfyllnadsorden, transportsträckan: ”… åtminstone tills vidare,…”