Om man jämför Sveriges hantering av Corona/Covid-19:s explosionsartade intrång mot Sveriges sociala levnadsmönster, kan man förundras över hur godtyckligt och godtroget det yttre försvaret och den inre försvarsberedskapen/immuniteten ska, strategiskt och taktiskt hantera ett anfall från främmande makt.

En parodi:

Låt oss säga att Sverige är en människokropp, med ett inre försvar: Immunitetsbarriärer och antikroppar.

Flera forskare, både inrikes och utrikes, har varnat för att ”fienden”, det ”främsta hotet mot Homo Sapiens” är mikroorganismer, antibiotika-resistenta bakterier och virus.

Med den kunskapen från säkra källor borde det ha varit möjligt att Sverige, liksom med ett Civilförsvaret och Hemvärnet, inför varje individ och medborgare, meddelat att Militärmakten bara står för ett fysiskt försvar av Sverige och, till en vill del, samhällets psykologiska försvar.

Under Andra världskriget förklarade sig Sverige, gentemot både Axelmakterna/Tremaktspakten och De Allierade, vara ”neutralt”.

Neutralitetspolitiken övergick med tiden till en ”Eftergiftspolitik”. Sverige, i hopp om att klara sig undan kriget, gav efter inför olika påtryckningar från de två krigande parterna.

Det finns i denna ”Eftergiftspolitik” en likhet med hur, långt ifrån bara Sverige, hanterat det plötsligt uppstående hotet mot både Sverige som land och dess medborgare.

Var borde Beredskapen och Försvaret ha funnits?

”Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk”.

I Sverige har man sedan Feodalsamhället tagit bort alla ”svagaste länkarna”, istället för att förstärka dem.

Sverige, för att befria medborgarna från ansvaret att sköta om var och ens inre immunförsvar, har delegerat över uppgiften till Sjukvården och Läkemedelsindustrin.

Medborgarna, som på något märkligt sätt, förlitat sig på att om de bara betalade skatten till Stat, Kommun och Landsting, samt i demokratisk anda, röstade på det politiska parti som verkade ha den, i förhållande till resultatet, mest effektiva försvaret mot Ohälsa, Sjukdomar och Skador, överlät ansvaret till förmyndaren Samhället.

Varför heter det annars: ”Folkhälsomyndigheten”?

Borde inte ”Folket”: individerna/medborgarna/invånarna, själva bry sig om och ta hand om sin hälsa så mycket att deras egna immunförsvar haft beredskap inför t ex Corona/Covid-19?

En parodi som, förhoppningsvis, också kan fungera som en parabel:

Anta att en yttre, fysisk, främmande makt invaderar Sverige söder ifrån.

Ett välfungerande, yttre, försvar borde förstås upptäcka redan långt i förväg tecken på att någonting var på gång.

Detta kan liknas vid Kroppens ”Hudbarriär”.

Att sköta om Hudbarriären är inte bara att tvätta händerna och övriga kroppen, men också, på en gång, släppa in bakterier, så att kroppens immunförsvar ligger på en tillräckligt hög nivå.

Eftersom Sverige seden länge förlitat sig på en Martin Luthers ”Arbetsmoral”, så gäller för var och en att, sjuk eller inte, gå till arbetet och utföra sina plikter.

I Sverige, liksom andra delar av Västvärlden, har detta, inte helt oväntat, lett till en ständigt ökande, negativ och ohälsosam, långvarig stress.

För att inte den höga effektivitetsnivån ska sjunka, har medborgarna istället, likt dopade idrottsmän, istället för att tillåta sig en ”Återhämtning” från stressen, förlitat sig på Läkemedel och Kosttillskott.

Den ytterst begränsade tiden för återhämtning, har funnits i form av, i förhållande till kroppens behov att motion/rörlighet och kondition/bevarande av rörlighet: God mat, Alkoholhaltiga drycker, samt passiv underhållning, där inga andra aktiviteter är nödvändiga, än att titta och le igenkännande.

Svenska Staten och Militärmakten ska bevara en kortsiktig och långvarig hög beredskap.

Medborgarens ansvar, som förr bestod i att göra Militärtjänsten, delta i Frivilligorganisationers övningar, gå i kurser som Civilförsvaret hållit i, samt hålla det sociala nätverket i skick, överlåtit allt detta till en abstrakt och därmed osynlig, obefintlig och aldrig kontrollerad ”Statsapparat”.

Så, parodiskt, tar sig Fienden in i landet.

Viruset tränger in genom Hudbarriären.

Enligt Eftergiftspolitikens defaitiska anda, upplever varken Samhället eller Medborgarna något potentiellt hot i detta.

Man förklarar att ”Den Oinbjudne Gästen” snart kommer att tröttna på att vistas där och att de, med största sannolikhet, hellre vill åka hem till sig.

Viruset expanderar. Vaga symtom kan, för den som är uppmärksam, vars intresse väcks och en viss vaksamhet tilltar.

Martin Luthers arbetsmoral kommer än en gång till heders:

”Du ska arbeta i ditt anletes svett”.

Eller, i mer modern tid:

”Tjäna mycket pengar, så att du kan konsumera mer varor och tjänster!”

Politiker förklarar:

”Med sänkt skatt, får medborgaren mer pengar kvar i plånboken!”

Det vill ju alla ha. Vad är det för konstigt med det?

Eftersom medborgarna hellre vill njuta av bekvämlighet och komfort, överlämnar man ansvaret till experterna:

Samhällsingenjörerna

Administratörerna

Byråkratin

Sjuk- och Hälsovården

Kommuner och Landsting

Ständigt nya läkemedel, apparatur och behandlingar (gärna alienerade, automatiserade, anonyma och digitala) som t ex att utföra tester, skattningsskalor, samla in statiskt information, utreda och finna en, av medborgarna, godkänd strategi.

Vetenskapen och forskningen ska bygga på välgrundade antaganden.

Problem uppstår då debatterna får större utrymmen i media, än de försök som ger önskat resultat.

Alla vet ju redan att Immuniteten ska finnas hos var och en av medborgarna, inte i en stor, abstrakt och inte särskilt välgrundad, hypotetisk verklighetsuppfattning.

Den är ”kedjans svagaste länk”.

Var julafton lyssnar majoriteten av medborgare på Benjamin Syrsas sång:

”Ser du stjärnan i det blå…?

För den som låter sig förföras av sitt önsketänkande, är allt möjligt.

Alla känner till Hans Christian Andersens saga:

”Sagan om Kejsarens Nya Kläder”.

Den rymmer den avgörande regeln som är nödvändig för varje ”Frälsare”:

”I den stora staden, där han bodde, gick det mycket muntert till; var dag ditkommo många främlingar, och en dag kommo två bedragare. De gåvo sig ut för att vara vävare och sade, att de kunde väva det vackraste tyg, som läte tänka sig. Ej nog med att färgerna och mönstret vore någonting ovanligt vackert; de kläder, som syddes av tyget, hade även den underbara egenskapen, att de voro osynliga för varje människa, som vore oduglig i sitt ämbete eller också vore otillåtligt dum.

— Det vore ju ena präktiga kläder, tänkte kejsaren. Då jag hade dem på mig, skulle jag kunna upptäcka, vilka män i mitt rike inte duga för det ämbete de innehava, och så skulle jag kunna skilja de kloka från de dumma; ja, det tyget måste genast vävas åt mig. Och så gav han de två bedragarne mycket penningar på hand, för att de skulle börja sitt arbete.”

Något som varje bedragare och svindlare känner till att utnyttja:

Människors:

Girighet

Status i de rätta, innersta och översta, kretsarna.

Fruktan att inte kunna försörja sig, bli arbetslös och fattig.

Rädsla för att deras sociala umgängeskrets ska håna dem och beskylla dem för dumhet.

Elisabeth Holmes var väl medveten om detta.

Så rör sig de invaderande styrkorna in i landet och allt närmare huvudstaden.

Det första de stänger av är möjligheten till två-vägs kommunikation av utbyte av säker, faktabaserad, information.

De makthavare och beslutsfattare som just i det ögonblicket blir tagna på sängkanten, står med skägget i brevlådan, eller med gaspedalen i botten, njuter av fartens blindhet men inte uppmärksammar klippväggen framför dem, uppfattar, om än långsamt, att verkligheten inte överensstämmer med deras önsketänkande.

Resurserna räcker inte till, till att både förverkliga önskedrömmen, sitta kvar som Makthavare och Beslutsfattare och agera kraftfullt mot invasionen och det alltmer hotfulla läget.

Viruset har nu på allvar börjat påverka kroppens inre organ och yttre funktioner.

Patienten visar en hel del mycket konkreta och väl synliga symtom, men förklarar också att denne upplever diffusa, men ändå obehagliga, förnimmelser.

Den negativa stressen, som har funnit länge i Samhället och till och med, av makthavare, med stöd från experter, håller nu på att bryta ner immunförsvaret.

Ju längre viruset tränger in i kroppens ”Inre Immunitetsbarriär”, desto fortare går nedbrytningsprocessen.

Samhällets medborgare sätts i karantän, isolering, alienation och ofrivillig ensamhet.

Samhällets och medborgarnas ekonomiska och sociala resurser sjunker.

Då inte medborgarna har tillräckligt välfungerande immunförsvar, måste Samhället ersätta detta med spontant, improviserad akutsjukvård.

Allt tal om ”invasion från främmande makt, invandrare, flyktingar och tiggare” har hamnat i medieskugga.

Högsta dramaturgiska spänningseffekten påminner starkt om en fotbollsmatch.

Antalet döda.

Antalet insjuknade.

Antalet friska, men möjliga insjuknande.

Antalet friska smittbärare.

Kontakt-, dropp-, och airosolsmitta måste till varje pris, stoppas.

Sjukvårdspersonalen och sådana som aktivt deltar i vårdandet av nyss insjuknade, sjuka och de som ligger på intensiven eller i respiratorer, drabbas allt eftersom av negativ stress, immunförsvaret försvagas och också de drabbas och blir, utifrån virusets strategi, oskadliggjorda och motståndslösa.

Virusangreppet presenteras som varandes aktivt och offensivt.

Försvaret, som tycks ledas av bara en enda man, Kulten av Personligheten, förklaras i passiva ordalag.

Detta ger en upplevelse av förföriskt objektivitet, en abstrakt ”Myndighet” som ”förklaras vara (Av vem? Tredje Statsmakten: Media) fullt tillförlitlig.

Sannolikt därför att inget annat alternativ återstår.

Medborgarna ansvar för att själva upprätthålla ett välfungerande immunförsvar, har ju redan Administrationen delegerat till Hälso- och Sjukvården, inom kommuner och landsting.

Att, i nuläget, anklaga medborgarna för att inte ha vårdat sina egna immunförsvar, skulle vara detsamma som att dels skylla ifrån sig, men också förklara sin egen inkompetens (”— Det vore ju ena präktiga kläder, tänkte kejsaren. Då jag hade dem på mig, skulle jag kunna upptäcka, vilka män i mitt rike inte duga för det ämbete de innehava, och så skulle jag kunna skilja de kloka från de dumma; ja, det tyget måste genast vävas åt mig.)

Sedan långt tillbaka har politikerna, genom att ha en alltför högt förtroende för ekonomiska experter på rationaliseringar och besparande av skattemedel, trasat sönder den stabilitet och, framför allt, kontinuitet som funnits inom sjukvården och som bevarats av personal samt överförts till nya personalgrupper.

I gällande läge måste nu politiker och administration börja om helt från början.

De på ”reservbänken” är redan insatta.

Någon B-lag, C-lag, eller D-lag, finns inte.

För att inte samma situation ska uppstå igen, bör alltså Folkhälsomyndigheten snarast sända ut en likten skrift (Typ: ”Om Kriget kommer) hur att var och en av medborgarna ska bygga upp och hålla igång sitt immunförsvar.

Eldsjälarna har en förmåga att bränna ut sig…