I hopp om att varken Gemene Man eller De Bokstavstroende ska ana det minsta, är det sedvanligt att den retroaktivt handlande Agenten uppsöker en högst tillfällig förbindelse, kontaktyta och beröringspunkt via en steganografiskt kodad annons under rubriken: ”Personligt”.

Då både Gemene Man och De Bokstavstroende i allmänhet utger sig vara normalt välutrustade och särbegåvade i jämförelse med en hybrid av Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan, förutsätter de att också Agenten, som i det här sammanhanget är försedd med täcknamnet ”X9” (Där ”X” står för ”Sidan” och ”9” för antalet föregående av detsamma) föredrar ett ”Y” (som i större sammanhang avbildas med tecknen: ”( ! )”, t ex det materiella, genomskinliga objektet i bestämd form ”( ! )tan”) som Naturen har begåvat med många olika attraktiva attribut.

Tydaren är som regel utrustad med en naturlig förmåga att utesluta det oväsentliga.

Steganografen formulerar ett passande ordval som hämtat ur:

”Simulerade Förvrängningar för Intrång i En Tillfälligt Het, eller Permuterad Sval Förbindelse. (Bystad 2020)

X9 brukar använda en mall som Gemene Man inte ska ta för varken på allvar eller för given.

Mallen följer i huvudsak två grundregler:

Ett: ”Klartexten ska rymmas i intervallen mellan högst en förutsättning samt minst två tillkortakommanden.”

Två: ”En av Robbie Shakespeare’s favoritfigurer, som också är en semipermeabel fiktiv förfader till Elisabeth Holmes, har som devis på sin vapensköld:

”När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar!”

Tre: ”Att utesluta Det Tredje Objektet är inte bara moraliskt förkastligt, juridiskt oansvarigt eller en hädisk tanke. Därför; Uteslut aldrig det eller den som kan finnas mellan talen eller antalen Två till Fyra.”

En hypotetisk mall som i stora hela sammanfaller med X9:s annonstextförfarande:

Citat: ”En Gemene Man, singelmunk, ekonomiskt oberoende och välrenommerad egenföretagare inom branschen ”Sol-och-Vår”, söker våghalsiga och halsbrytande äventyr tillsammans med en parant Gemena Maka Jane.

Densamme, exklusive lommeplundreri samt sängvalseri (då dessa, dittills tillförlitliga kranar och kassakor upphört på grund av Tvåmetersregeln) är varken överdrivet överkänslig eller aromatiskt sparsmakad, när det gäller åderlåtningar och åderbråkningar.

Då Tiden som alltid går och står och stampar, vet samtliga av båda könen (inklusive Det Uteslutna Tredje) Gemene Man (Obestämd Objektform) att den oundvikliga gränsen mellan just passerat 40+ och den absoluta mållinjen, på ett ödesdigert sätt, inom sinom tid, kommer att sammanfalla.

Den veritabla önskan från just denne av alla nu levande Gemene Man (eller som åtminstone har det som Minsta Gemensamma Nämnare) är att tätt intill, på minst två meters avstånd tillryggalägga distansen medelst den gängse metoden: ”…gå tre varv runt stenen…” (Där Tydaren bör vara ligga i beredskapsläge på att antalet också kan omfatta ett Uteslutet Tredje) på slaget mellan hägg och syrén i kvadraten på avståndet från Paris till Berlin,

Dividerat med sträckan Manhattan till Berlin,

Och ett inte alltför överraskande återvändande till Berlin:

(I steganografiska sammanhang är det alltid populärt med en hänvisning till lämplig ordlista, kvällskurs, språkresa eller parleur. Så även här:

(Gemene Man (som i det här fallet råkar sammanfalla med X9) har nu angivit Berlin, med värdet ”Tre”. Detta kan, även objektivt av en oberoende och opartisk utomstående, betraktas som ett gynnsamt utfall.

X9, vis av erfarenheten, som varken tyckte om att ta något för givet, eller på en höft, inser här att i varje möjligt utslag, finns också en, i överensstämmelse med Gödels princip, faktor x-risk. Då varje slutet system (Berlin före Murens fall?) också, med utgångspunkt från att Entropi-modellen överensstämmer med den gällande verkligheten i Rumtiden, anger två alternativa resmål: Manhattan eller Paris.

(Bara för att, en förhållandevis kort, men ytterst angenäm stund för de medverkande inblandade, överlämna X9 åt sitt öde (som kan innebära att uppsöka ett annat ställe, eller hälla i sig en välbehövlig kopp svart kaffe med bönor direktimporterade med ett smuggelplan, Cessna Nighthawk, från Veracruz, Mexico)

” …tre varv runt stenen”, om man, i hypotetiskt önskvärt sällskap med Elisabeth Holmes tolkar detta legendomspunna uttryck; ”När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar!”.

Ett: Så kan ”stenen” antingen syfta på Berlin Pariserplatz i Mitte, med Brandenburger Tor som ställföreträdande ”sten”.

Två: Triumfbågen i Paris.

Tre: Peg-Leg Pete i New Amsterdam, (inte så helt överraskande) Stone Street Historic District.

Här kan Tydaren åter dra sig till minnes E.Holmes tänkespråk:

”När man har eliminerat det omöjliga, så måste det som återstår vara sanningen, hur osannolikt det än verkar!”. Högst improviserat översatt till:

”När man har eliminerat (uteslutit) det omöjliga (Det Tredje), så måste det som återstår (Det Fjärde) vara sanningen, hur osannolikt det än verkar!”

Alltså; för att inte falla i samma grop minst två gånger, är att föredra ännu ett, nämligen: ”Fyra”:

Fyra: Steganografens favoritlektyr, ”Euklides Elementa” innehåller ett axiom om linjen som är den, i förhållandet till faktum att inget utrymme ges till en möjligt tänkbar Tredje Dimensionen, om den är rak, absolut kortaste vägen mellan två punkter.

Här och nu, i befintligt skick, kan döljas två möjligheter.:

Antingen linjen mellan Paris och Berlin, eller mellan Berlin och New York.

I Berlin finns Mitte, med Brandenburger Tor.

I Paris motsvaras detta monument av L’Arc de Triumph.

I New York, som alltid, Stone Street Historic District.

”Mitte” ger en högst plausibel antydan om att denna brännpunkt, Fokus, i koordinatsystemet motsvarar Origo, i den urbana miljön, ”Centrum”, eller i Jules Vernes berömda verk: ”Jordens Medelpunkt”.

(Här kan Tydaren upptäcka ett elementärt, grundläggande, faktum, överensstämmande med verkligheten såsom den kan definieras med nutida vetenskapliga metoder och väl beprövade erfarenheter; att översvämmandet av verbum, för De Bokstavstroende mycket väl kan tolkas som den avgörande händelsen i kapitlet om ”Syndafloden”.

(Kan detta tyckas vara alltför långsökt, diffust eller dunkelt tänkt? En Gemene Man, Increase Mather, (”öka materien”, dvs: ”öka nettovinsten” eller, med mer demokratiska ordalag: ”utöka den rättvisa fördelningen av välfärden) med puritansk bakgrund och uppfostran kan mycket väl omtala Berlin, Paris och Stone Street Historic District som efterkrigstidens motsvarigheter till Sodom och Gomorra.)

Då både Gemene Man och De Bokstavstroende i allmänhet utger sig vara normalt välutrustade och särbegåvade i jämförelse med en hybrid av Wechsler, Stanford-Binet och Cattell-skalan, förutsätter de att också Agenten, som i det här sammanhanget är försedd med täcknamnet ”X9” söker kontakt med en lämplig mullvad som sedan en längre tid tillbaka, likt en fången på Zenda, hållit till i de underjordiska kloaksystemen, eller nyss frigiven somnabulist från Ebenezer Uppfostringsanstalts så av samtiden fruktade stormavdelning ”Schlaraffenland”.

Väletablerade steganografer vet med sig att verkligheten är mer komplex än så.

X9 är inte mer verklighetstrogen än en cybernetisk backlash-version av Lagen om Karma.

Hur kan man så säkert veta det? Jo, därför att själva begreppet ”Karma” i etymologisk mening, är ursprunget till det nutida vardagsadjektivet: ”Karismatisk”.

Man antar att det var Alexander den Store som, i brist på utrymme i ett dåtida steganografiskt utformat replikskifte på pergament, inte hade tillräckligt med utrymme kvar och därför uteslöt bokstäverna ”i” och ”s”.

Till och med den mest betydelselösa av samtliga Gemene Man, inser nu hur denna ”fjärilseffekt”, med historiens vingslag i bakhuvudet, likt en infiltrerande Trojansk häst, som när det går troll i något, tvingat X9 tillbaka in i en mer tillbakadragen bakgrundsfigur, vars huvudsakliga funktion är att ha IS i magen.