OM PSEUDOORD OCH AUDIOVISUELL BEARBETNINGSSKICKLIGHET

Steganografens kreativitet består i huvudsak av att betrakta omvärlden i förhållande till vad som är ”Sant”, ”Äkta” och ”Ärligt” (I överensstämmelse med den yttersta verkligheten). Utförs denna betraktelse utan slarv med detaljer, kommer som ett brev på posten, om vad som är ”Falskt” (Inte helt och hållet, men betydligt vanligare och därmed ekonomiskt lönsammare, identisk med den föregående kategorin). Där emellan råder ett utrymme som Tydaren snart kommer inse överensstämmer med ”Det Uteslutna Tredje”.

Varför, kan man kanske tyst och stillsamt, förvånat undra, har Det Uteslutna Tredje så oerhört stor betydelse inom Steganografins råmärken?

Klartextens, ordmassans, Avsändare och Mottagare måste inte nödvändigtvis ha någon förståelse för Det Uteslutna Tredje.

De kan, i vissa svårhanterliga situationer, beundra, förstummas eller önska rådbråka Budbäraren, på vars axlar det tunga ansvaret vilar att Meddelandet kommer fram i tid, men allra helst att kontexten uppfyller förväntningarna.

För att inte trampa i knappklaveret, vore det en regelrätt blooper, jämförbar med att förväxla Dan-före med Dopparedan’ redan den 23 december.

För ekonomiskt beroende Tydare kan denna oförväntade utgift orsaka ett stort hål i plånboken.

Barnen är kanske för snälla, men inte dumma som kreatur. Här öppnar sig ett utmärkt tillfälle att formulera antitesen till Walter Mischas Marschmellowtest.

När de väl har förstått fadäsen och med effekter och konsekvenser, kommer de omedelbart ta chansen att också inhösta julklappar, inte bara för den 23:dje, men också inför Julruschens glada dagar.

Liknelsen kan vid prima vista tyckas vara aningen långsökt, men, verkligen inklusive allt, ingår:

Meddelandet i klartext. Villkoret:

”Om barnen har varit riktigt snälla och ätit sin spenat…”

Steganografens korrigeringar, redigeringar och retuscheringar. Det kodade villkoret:

”Di sma undar jordi passerar gå om och endast om de först intagit sin gluten- och laktosfria, ekologiska basmatiris, utan större protester…”

Ganymeden, iklädd traditionell genomdräkt, kan obehindrat smuggla in paketet med en steganografiskt tillverkad ångmaskin, där, efter att leksaken exploderat, klartexten framträder, framställd i Adams kläder.

I massmediala produktioner invänder någon kritiskt sinnad person att De Bokstavstroende, med avsikten att bidra till kaffekassan, varken kan eller bör sälja skinnet, förrän transportören är död.

Det är i så fall ett säkert tecken på att inte alla inblandade hänger med sin tid. Förr, då budbäraren antingen hade den strategiska kartan tatuerad i huvudskalpen under peruken, eller, med ett minne bättre än Mister Memory i ”De Trettionio Stegen”, fortfarande utförde sitt uppdrag mer cerebralt och verbalt, än virtuellt.

Sedan upptäckten eller uppfinnandet av handskriften, ungefär från och med Rosettastenens mönsterskyddande, har de redan undermåliga arbetsförhållandena drastiskt förändrats till det sämre.

Före budkavlens tidsperiod vore det ett strategiskt misstag att oskadliggöra först och, strax därpå ställa en allvarligt menad fråga. Med andra ord; en blodspillan som skulle kunna ha som effekt, den egna självspillan, till exempel med dåtidens favorit: Arsenik.

(Arsenik är en förhållandevis långsam drog som främst användes av begagnade-häst-handlare.

Så under WW2 steg Cyanid, ofta framställd av Bittermandel (Prunus dulcis) i popularitet. Just därför var det inne bland de som önskade hänga med i svängarna, att alltid bära en kapsel med sådan effektfull substans i.

Som ett lite pittoreskt inslag kan nämnas att tjänstemän högre upp i näringskedjan och goda förbindelser med en verksam odontolog.

För övrigt kan bittermandeln i smaken påminna om kinin. Av det enkla skälet kan man dra vissa, men hårt begränsade, slutsatser om ifall De Bokstavstroende är Visuella, Auditiva eller Kinestetiska.)