Hur människor upptäckt, uppfunnit och förhållit sig till det okända och ”nya” är alltid intresseväckande.

Idag skämtar människor ofta om att människorna ”förr trodde att jorden var platt”.


Där kanske också de vertikala tornbyggnaderna in?

Den Mänskliga Världen var där De Blinda Ledde De Blinda.


För att kunna se utöver och bortom horisontlinjen, ville man upptäcka i god tid innan, vad som, i Rummet och Tiden var i antågande.


För människor som aldrig ägde tillträde till tornets översta utsiktsplats, förblev synfältet några tiotals meter över markytan.


Rummet, sträckan mellan två punkter, resulterade i en tidslinje. Från byn till staden. Från det förflutna, genom nuet och in i framtiden.

I skogen, uppe i bergsmassiv (t ex Alperna) bland toppar och dalar, fanns ingen horisontlinje.

Där hade det ingen betydelse om jorden var rund eller platt.

Det som betydde något var dygnets och årstidernas gång.


Tiden kunde mycket väl uppfattas som ”cirkulär” istället för ”linjär”.
Ämnet Idéhistoria borde användas mer i tider av Corona och Covid-19, än hypoteser och spekulationer om hur och var människor ska tillbringa sina semestrar.


Coronaviruset kan komma att ha den effekten, att människor orkar, kan och vill läsa mer avancerade böcker, än om påhittade seriemördare och hämndlystna offer?