Hur kan man så säkert veta det? Jo, därför att själva begreppet ”Karma” i etymologisk mening, är ursprunget till det nutida vardagsadjektivet: ”Karismatisk”.

Man antar att det var Alexander den Store som, i brist på utrymme i ett dåtida steganografiskt utformat replikskifte på pergament, inte hade tillräckligt med utrymme kvar och därför uteslöt bokstäverna ”i” och ”s”.

Till och med den mest betydelselösa av samtliga Gemene Man, inser nu hur denna ”fjärilseffekt”, med historiens vingslag i bakhuvudet, likt en infiltrerande Trojansk häst, som när det går troll i något, tvingat X9 tillbaka in i en mer tillbakadragen bakgrundsfigur, vars huvudsakliga funktion är att ha IS i magen.

En av grundreglerna lyder sålunda:

”Bespara oss varken från Superlativ eller Invektiv.”

Här ett exempel på det först nämnda:

”Prototypen-i-Sig är så gott som alltid det allra dyraste objektet att tillverka.”

Alla konsumenter efterfrågar inte full insyn i till sitt innersta subliminala omedvetna.

Om så sker, beror det så gott som alltid på den andra, övervägande kundkretsen.

Av det simpla skälet är det alltså dags, för den som det angår, att stänga fönstret, släppa ner persiennerna, dra ner rullgardinen, dra för draperiet och låta ridån dimpa ner till själva tiljans golvfernissa.

Inför de redan frälsta; bokstavstroende eller på-orden-tagande kvittar detsamma, avslöjas här vad som pågår innanför de lyckta dörrarna:

”På löpande bandets lutande plan kommer den första originalkopian av prototypen (Objektet-i-Sig) och, i en glidande rörelse utför, med den (superlativ) ytterst angenäma (direkt objekt) doften av utbrända (indirekt objekt) däck, i brist på bättre ord som kan passa in i sammanhanget, banan med doserade kurvor.

(Tydaren kan här, naturligtvis av helt egen fri vilja, upptäcka att ett ord, mer än väl, kan innehålla mer än ettusen oförtäckta, framkallade och blottlagda bilder.)

Inte helt oväntat, i samband med att industrin tar över, sänker tillverkaren priset och som alltid, vinner kvantiteten över kvaliteten.

(Söndagsstatistiker har ett antal gånger, i negativ bemärkelse, tvingats erfara hur kvaliteten, långsamt men säkert dalar och rasar.)

Steganografer i allmänhet (som i regel är beskaffade så att när denne, lite blygsamt, antytt att ” – Nu har jag gjort mitt.” så kan denna återvända hem till bostaden med andemeningen i sentensen: ” – Nöjd, men långt ifrån stolt.” Konsten är att förödmjuka sig, utan att känna sig förödmjukad.) delar den uppfattningen att, när kvaliteten i fallet dalar samt sjunker under vattenlinjens deplacement, ställs Arkimedes princip mot sin spets.

Den otålige läsaren, typ En Ännu Mer Intresserad Nyfiken, som ännu inte stigit i graderna och uppnått divisionen av Överlägsna Tydare, kan, möjligtvis kvarblivna i effekten från Tidvattnets vågrörelser, inte tillåta sig ingå i en dylik försmädlighet.

Även den mest obetydliga, oansenliga och arbetsamma av Tydare, som var morgon ser sig två gånger i spegeln har reflekterat över koan om att:

”En Fjärils Vinge Utesluter inte Slumpen.”

Skillnaden, i sällsammaste laget och knappt hörbar även för ett vältränat öra, äger ändå en funktion.

Varje begrepps inre består av en obegränsad mängd av oändliga och eviga världsallt.

Inne i ordet, återstår en sådan jättelik rymd att inte den mest skarpsynte, kan förställa sig slutet där allting börjar.

(Slutsatsen påbjuder att, i just den här textmassan, bekräftas av hur det ena begreppsliga konceptet, i egentlig betydelse saknar skarpa gränser mot inflytande från de närmast omkringliggande grannarna.)

Helt i överensstämmelse med Harwardprofessorn i Psykologi Walter Mishels eget konstruerade Marschmellowtest, kan den nuvarande Skriftställaren till Läsaren bara avge ett vagt löfte;

Om ifall tid ges och bristen på utrymme inte upptar alltför många av materialets sidor, ska i lämpligaste mån övertydliga svar presenteras välsynkroniserat och kongruent.

Som ett första smakprov på det följande som komma skall, kan redan här avslöjas en i dunklet dold kopplingen mellan Allrahögstainstans, Den Allvetande Storytellern och Tydaren-i-Sig/Agenten.

Det sista är än så länge inte ifrågasatt. Därför, kanske om än motvilligt, kommer den aktive då och då, lite generad och därmed missnöjd med sig själv återkomma till detta.

Vilka instrument, redskap och apparater finns med i Steganografens verktygslåda?

Först och främst, förstås, Förväxlingen.

I varje tillfällig kris, finns också en orimlig möjlighet.

Sent om sider kommer Tydaren , som i en satori, plötsligt upptäcka avvikelserna mellan kvadraten, kuben, hexagonen och tesserakten.

Omfångets omgivande omkrets är för den handlande helt utanför synfältet.

Förväxlingen kan ske i en könsneutral toalett, i en gammal trästubbe där trädet vuxit samman, på ett mycket finurligt sätt, med en ännu äldre gråsten, mellan blad och sidor i ett välkänt modemagasin, en liten pojkes leksaksbil som i sandlådan på en lekplats fungerat som fingerad brevlåda.

Att vara eller inte vara. Att leva eller inte leva. Förväxlingen kan vara underbyggd av så olika tänkbara sanningar som annars framställs via att, åtminstone, till det yttre, vid ett första påseende, fenomenen, memerna, truismerna, eufemismerna och, i den grå vardagens enformiga leverne, allmänt kallprat, i pragmatisk tillämpbar betydelse angränsar till, och, i bästa fall, täcker varandra.

Förväxlingarnas konstruktioner är förankrade i meningsuppbyggnadernas sambandsord:

Tillägg

Tid/Ordningsföljd

Jämförelse/Motsättning

Förtydligande/Exemplifiering

Orsak

Följd/Slutsats

Medgivande

Upprepning

Emfas

Sammanfattning

Den som känner för det, kan lägga till förhållningssätt som Allmänna och/eller Särskilda Samförstånd.

Bindeord från ordklassen ”Konjunktioner”:

Och

Samt

Eller

Men

Utan

För

Ty

Bindeord som innehåller minst två konjunktioner:

Både-Och

Varken-Eller

Såväl-Som

Antingen-Eller

Vare sig-Eller

Dels-Dels (som Tydaren kan upprepa med hur många ”dels” som helst.)

Än-Än

För att inte Tydare i förbifarten, då det hettar till i skarpt läge, ska tappa fattningen och fastna i bindeordet ”Mellan” kan agenten lägga in ett antal ”Dels” både före och efter mellanformen.

Om inte ”Hur” och ”Var”, så Varför?

”Mellan” ger oupphörligen associationen till på samma våglängd, jämställdhet, balans, harmoni och rättvisa. Bara som ett exempel av flera:

”Förhållandet mellan, å ena sidan det ena och, å andra sidan, det andra, kan, om det vill sig väl, stabiliseras och förbli stadigt.

Varje tänkt utrymme i det fördolda kan ge upphov till ogrundade misstankar. Därför kan utrymmet utsträckas till sin yttersta spets, bara medelst uttänjning.

”Hemligt meddelande i språkförbistringens tid” är på intet sätt långt ifrån en nutida efterapning, eller falsk VR-version, av Voynichmanuskriptet.

Det vore i och för sig en ära i sig, men tiderna förändras. Inte ens de av Gemene Man som söker lösningens kärna, kan motstå frestelsen att förhålla sig till det hypotetiska innehållet, Sören Kirkegaards: ”Antingen – Eller”.

För att förtydliga intill övertydlighet:

Antingen kan ”Hemligt meddelande i språkförbistringens tid” ha en hemlig avledande anslutning, till exempel en förgrenad avloppstunnel till Voynichmanuskriptet, eller också inte. Detta kan inte upprepas nog många gånger.

Som enskilda Tydare ute på golvet eller gatan, är samtliga inblandade, väl medvetna om att även ett tomt ord kan fyllas med någon annan, helt främmande, betydelse.

Även ifall Tydaren läser den här textmassan utan djupare erfarenheter om krumelurer, figuriner, figuranter och andra finurligheter, bör, för säkerhets skull, antydas att ett lättillgängligt och därför inte alltför obekvämt cardan grille möjligtvis kan fungera som ett spontant improviserat, men ändå, på lite längre sikt, sporadiskt delmål.

Bara för att sädesfälten böja sig för vinden och slumpens skördar så gott som alltid slår fel, kan ändå en blind höna hitta ett korn av platinalegerat guld.

Följande ordalag i de ständigt pågående förändringarna i språkförbistringarnas tid, kan tolkas på många olika sätt.

De vanligast förekommande memerna, innehåller i runda tal cirka 97 procent av eufemismer, tautologier, truismer, inte alltid så genomtänkta ironier eller andra mer eller mindre lämpliga klavertramp, som motsägelsefulla omskrivningar, antiklimax samt den trogne och ytterst lojale vapendragaren västgötaklimax.

Truismen-i-Sig kan bara finna sin motsvarande trogna maka i Eufemismen-i-Sig.

Bara som ett exempel av flera:

Truismen: ”Efter natten så kommer ju dagen”. (Laleh)

Eufemismen: ”Efter den stormiga natten så kommer, inte helt oväntat, ännu en underbar, vanlig dag!” (Agnetha Fältskog)

Ett första försök till att klargöra Otidens förhållande till Uterummet.

Betydande Tydare, då de nått toppen av sin karriär, har förlorat förmågan att uppfatta den air som endast en Torsdag kan ha.

En välrutinerad, inrutad, kan föredra att veckans alla dagar ter sig identiskt lika ut.

En orutinerad punktmarkerad, föredrar hellre en torsdag som inte är någon annan dag lik.