Underövningsuppgift # 2.

”Här pågår en ovanligt välformulerad, men för ämnet tillräckligt anpassad avvikelse.

Lite förhistoria kan förtydliga, klargöra och konkretisera, i offentliga uppträdanden, passande:

”Det är lättare att finna en nål i en höstack, än att återkalla en kamel, efter yttersta ansträngningar, som just trasslat sig igenom nålens öga”.

Här kan Tydaren, med lite rim och reson, föreställa sig den redan svårartade uppgiften att finna nålen i höstacken.

Nuläget ser ut så här: Tydaren som härstammar från en familj i en annan division (i senare upplagor, med fördel förväxlad med substantivet i tredje person singularis: ”dimension”) kan, då Gemene Man, hastigt och lustigt, i ett akut ärende, avlägsnat bort mot ett annat ställe, tvingas fortsätta på egen hand. Om inte annat, så är detta plötsligt uppstådda förhållande en bra träning i autonomi, självförtroende, inklusive kritiskt tänkande.

(Det är snarare regel, än undantag att Tydare i gemen härstammar från en numera bortglömd släkt, men, då den sakta dras ur minnet och blir provisoriskt ihågkommen, äger devisen (Som Nietzsche i ett lämpligt ögonblick har, utan muntlig överenskommelse, lånat på obestämd tid släktet: ”Amor Fati”).

Tydaren, efter att ha funnit synålen (om det inte råkar vara en av de många, i steganografiska handlingar, eftersökta knappnålarna) i högen av korta halmstrån, återkalla kamelen tillbaka till rätt sida om nålsögat.

För att inte Tydaren ska fastna i samma fälla som Gemene Man, uppstår här ett lämpligt grässtrå:

I tvärvetenskapliga konferenser där både arkeologer, antropologer, antropocentriker och sanningsälskande grupperingar av frisinnade fritänkare ingår, föregås öppningsceremonins förklaring av en gemensam på förhand given förutbestämd deklaration:

”Adam och Eva var inga andra än de första av homonidgruppen Homo sapiens.”

Uttalandet medför helt i överensstämmelse med logikens lagar att Allrahögstainstans är själva förlagan, prototypen, till, i högre grad, Adam, än Eva.

Man måste därmed förklara likheten mellan Allrahögstainstans och Maria, var för sig, i passionerade stunder av bebådelse.

Den nu följande händelseutvecklingen utspelar sig innanför murarna som omger Edens Lustgård. Sensmoralen, som egentligen ska avsluta intrigens upplösning, låter på ett ungefär så här:

”Intrigen bygger på tanken om att fri vilja osvikligt leder till uteslutning från den högsta och innersta kretsen.”

Allrahögstainstans högra hand, Den Allvetande Storytellern, tar, utan kringgående rörelser, tjuren vid hornen.

I första aktens första scen står Allrahögstainstans bakom ett buskage för att därifrån övervaka hur de tidigare, i form av ett ägg, symbiotiskt sammansatta, nu, alldeles efter mitosen, som åtskilda, upplever ett tillstånd av alienation.

Detta villkor finns även omskrivet i Platons ”Symposion”. Zeus (som man kan anta, sett ur ett mer evolutionärt perspektiv, mera primitivt lagt, ett förstadium till Allrahögstainstans) kände sig hotad av de symbiotisk-androgyna varelserna. Därför klöv dessa övernaturliga skapelser med en blixt. Det Ett blev De Tu, som innerst inne bar en omedveten längtan efter en meios.

Därmed är det steganografiska fenomenets upphov klargjort. En evigt pågående rörelse vars innersta syfte förblir okänt, men de medverkande består av: ”Adam”, ”Eva” samt ”Det Uteslutna Tredje” (I det här sammanhanget, ”Allrahögstainstans”).  

Adam och Eva inser snart att Allrahögstainstans (Alias ”Den Uteslutna Tredje”) inte, inte ens då de vill uppsöka ett annat ställe, kan lämna dem ifred och utan uppsikt.

Utan säkra, konkreta bevis, eller att ha upptäckt Den Uteslutna Tredje in flagrante delicti, uppfann de en allra första version av den steganografiska metoden.

Förmågan till att utnyttja Det Uteslutna Tredjes ytterst påträngande intresse för de bådas mellanhavanden.

”Ormen” var lösenordet. Det omslutande objektet var, inte helt överraskande, ”Äpplet”. Tecknen, också givna, var varsitt tillgängligt fikonlöv.

Den Uteslutna Tredje var långt ifrån enfaldigt. Såsom enda översublim självförvållade skapelse ansåg sig denne som opartisk, rättvis samt objektiv.

På senare tid har professionella eskatologer med stöd av amatörhagiografer sökt infoga (hämtat från biskopen i Alexandria, Athanasios den Stores (född 298. Död (mer exakt) den 2 maj 373) kanoner med lämpliga kalibrer.

Enligt Steganografins nyckelkod: ”Lectio Difficilior Potior” kan Tydaren antingen utgå från regeln ”Ord för Ord”, eller ”Tanke för Tanke”.

Biskop Ireneaus (som dog martyrdöden i Lyon år 202) skriver om en ”frälsningsekonomi”.

Detta är något som steganograferna tagit fasta på. I konflikten, där ord står mot ord, om Den Heliga Ande, utnyttjar steganografen, genom att ifrågasätta den omtvistade Spiritus, kan denne ersättas med Den Uteslutna Tredje.

”Den Helige Anden”, eller som i det här fallet, ”Det Uteslutna Tredje” motsvarande ”Mängd Verksam Substans” kan utgöra den ursprungliga källan till hur ”Den Fjärde Dimensionens” enda visuella bevis, ”Tesserakten” framträtt likt en spontan uppenbarelse.