Det konstiga är att Sverige fortfarande lever kvar i Industrialismen och med den ett tänkande från Efterkrigstiden.

Ju närmare effekterna av, inte bara Covid-19, men också Klimatförändringen, blir tydliga och övertygande, desto svårare blir det att hålla kvar vid Industrialismens framtidsideal.

Förbifart Stockholms budget skulle kunna fungera som stöd till inte bara industrin, militären, polisen, primärvården, läkemedelsindustrin och återuppbyggnaden av förtroendet för äldrevården och äldreboendena.

Snart uppe i 40 miljarder, borde denna summa kunna placeras mycket bättre, än i en vägtunnel som kanske aldrig kommer fylla någon väsentlig funktion.

Medborgarlön är ingen slutgiltig lösning, men helt säkert ett delmål.

Distansarbetena har, mot alla spådomar, ökat.

Med e-handeln, inklusive hemtransporter stiger försäljningssiffrorna.

Medborgarna behöver inte längre köa eller leta efter parkeringsplatser.

Egna bilar (ofta mer än en bil per hushåll) kan hyras eller leasas på kort tid.

Framtida transporter kan utföras med mindre lastbilar som servar flera hushåll, eller andra (för många privatbilister hotfullt ord) kollektiva lösningar. Längre transporter kan utföras med båt och tåg.

Var dag ökar enmanstrafiken med fler, hittills, oförutsägbara lösningar: cyklar, elcyklar, elmopeder, elsparkcyklar m fl.

Coronan har för oss alla medfört regeln ”Minst två meters avstånd”, vilket för de flesta innebär att antingen välja bort att färdas någonstans alls, eller resa med närstående som man redan vet om de är testade, har eller har haft symtom.

Kollektiva transportmedel skulle kunna bestå av bussar eller andra fordon där företaget garanterar att avståndet, passagerare emellan, aldrig är mindre än två meter.

Volvo och många andra av dagens etablerade företag, bör ha mycket att hämta idéer och inspiration från IKEA!

Sedan 1970-talet med Lena Larsson och uppmaningen ”Slit å Släng” är vi upplärda med ett rätt så, på längre sikt, oekonomiskt förbrukningssamhälle.

Varför skulle inte också en bil, eller annat snarlikt fordon, kunna vara förpackat, hopsättbart, enkelt att reparera för köparen och särskilt enkelt att finna reservdelar till?

På så vis skulle ingen vara tvungen att köpa en ny bil (transportmedel), utan var och en kunde själv avgöra och vara med att utforma fordonets funktioner och utseenden.

Var och en skulle kunna ”uppgradera” sin egen modell, när den så behövde eller kände för det.

Alla som någon gång varit liten och haft egna leksaker, vet att det finns både Lego och Meccano.

Till dem kan man lägga tillräckliga, lätthanterliga mjukvaror, som t ex Scratch, Python eller, som Minecraft.

För dem som har råd med en 3D-skrivare, kan de, när de så behöver, konstruera, kopiera och printa ut en reservdel.

Företagen har de immateriella rättigheterna, som naturligtvis också, (likt Linux m fl) erbjuder freewares och inspirerande sociala grupper ute på nätet.

Grupper kan också uppstå i egna verkstäder, som i ”Alternativ.se”, eller medlemsägda skaparverkstäder som också aktivt medverkar i företagens förverkligande av prototyper och idéutveckling. Kunskaps- och materialbanker till ”skunkverkstäder” och ”garagebyggare”.

En drömmares önsketänkande?

Själv granne till ”naturreservatet” Grimstaskogen, upplever jag inte på något sätt varken respekt och hänsyn mot naturen och frilevande djur.

Allemansrätten innebär också ansvar och skyldighet till att inte bara konsumera, utan också vårda och värna naturen, djuren och växterna.

Hur många vilda djur omkommer vart år i trafiken?

Älgar? Rådjur? Bävrar? Mårdar? Uttrar? Igelkottar? Harar? Smådjur? Fåglar? Insekter?

Hur många villaägare bryr sig inte mer om sina tulpaner, än rådjuren som (i brist på fria skogsområden) kommer för att ha något att äta?

Viltvårdandet var förr inte bara en ideell insats, utan också en existentiell självbevarelsedrift.

Hade skogens vilda djur ingenting att äta på vintern och därmed inte kunde para och föröka sig till nästkommande vinter, försvann också möjligheterna för traktens bybor att jaga, fiska och följa sina naturliga drifter och behov. Framtiden var då, jämfört med nu, cirkulär och inte linjär.

Människors aktiviteter ute i frilevande natur är självklart av godo, men fler borde, samtidigt som de njuter av naturens rikedomar, genom personliga upplevelser, erfarenheter och experters råd, lära mer om naturens ekologiska system.

I vår antropocentriska (jfm ”ekocentriska”) världsbild följer Människan fortfarande de uppmaningar som Gud förmedlar i Skapelseberättelsen.

Som en mycket märklig händelseutveckling tar Noa och hans familj med på Noas Ark, många vilda djur.

Ska man över huvud taget tala om naturvänlig religion, så återstår bara några få, idag sedda som ”orealistiska” eller naturromantiska nostalgier.

I den frilevande naturen finns ingen godhjärtad idyll.

Ändå krävs en varsam hand som avstår från alltför drastiska, effektiva eller ekonomiskt rationella ingrepp.