Kvintessensen, eller Fem-Ettan i Fem-Femman:

Hur skiljer sig den nya formen av steganografi, från den något äldre, retro, vintage, nostalgisk-sentimentala?

Det hittills sekretessbelagda sekretet har i Nuläget påvisats innehålla metamorfosen från det tvådimensionella Logos, till tredimensionell Substans och slutfasen Essens.

I överenstämmelse med beskrivningen av Fjärilseffekten, innehåller Larven, redan före stadiet som Puppa, essensen till färdig Fjäril.

Den något äldre avser information, det vill säga ”Upplysning”.

Den nya formen avser ”Upplevelse”.

Visst kan nog ”Upplysning” vara en form av ”Upplevelse”, men då ofta i metafysisk-abstrakt betydelse.

”Ordet-i-Sig” förmedlar mer en upplevelse av klarhet, än en informativ operation.

Definitionen av ”Ordet-i-Sig” säger betydligt mindre, än upplevelsen av detsamma.

Hur kan Steganografen förklara, förtydliga och konkretisera detta för Tydaren in Spe?

Aposteln, Evangelisten och eventuellt också Döparen, Johannes, menade att ”Ordet”, ”Logos” och ”Verbum” uppstod först.

Det var först med Baruch Spinoza som en annan, Tredje Dimension, öppnade sig: ”Substansen”.

”Substansen-i-Sig” är, liksom Kant på fullt allvar menade, omöjlig att ens skåda intuitivt. Senare interpretörer tolkar uttrycket som ett substitut för det ”Sublima-i-Sig”.

Senare tiders spekulativa hypoteser behandlar frågan om Gemene Mans tillgänglighet till Allrahögstainstans informationsbehandling i trestegsprocessens ”Ordet-i-Sig”, med innehållet av ”Substansen-i-Sig, naturerat till ”Essensen-i-Sig”.

Därför är det, om inte fullt, så åtminstone tillräcklig, möjligt, eller till och med troligt att; ”Substansen-i-Sig”, som i en trefaldig Indikator, Katalysator samt Konfirmator, igångsatte ”Ordet-i-Sig”.

Simone de Beauvoir menade uppenbarligen att ”Existensen” föregår ”Essensen”, istället för tvärtom.

Tanken går tillbaka till Aristoteles, som klart och tydligt föredrog att ”Essensen” kommer före ”Existensen” och därav följer att ”Essensen” därmed ligger fast, oavsett vad ”Existensen” har för förhållande till det.

Aristoteles åsikt innebär för Gemene Man, ”kreti och pleti”, men också för Bokstavstroende; att Allrahögstainstans redan i DNA:et skrivit in var och ens förutbestämda status, uppgift, befattning, passion, mission och motivation.

Spinoza (Esther Semiotikern föreslår att subjektet sannolikt är innefattad i Kether) har, kanske för att bedra Bokstavstroende på konfekten, ersatt ”Essensen” med ”Substansen”.

Häri ligger den avgörande differensen mellan det som måste föregå och det som måste innefattas i formen.

Essensen (med Aristoteles definition) kan jämföras med Steganografins tidigare koncept för ”innebörd”.

Nutidens form av Steganografi förhåller sig intill X-axeln efter Origo, som något överstigande, leviterande, från den räta, enligt Euklides definition, horisontella linjen.

Om det fortfarande, efter digitaliseringens erövrande av cyberrymden, skulle förhålla sig på det viset, vore Informationen (Innehållet, Innebörden) i någon betraktelse, vara ”styrd”.

I Nulägets Steganografiska formgivningar övergår ”Upplysningen” till en direkt, oavkortad, ”Upplevelse”.

”Upplysningen” är till naturen etisk-social.

”Upplevelsen” är till i samma motsvarande grad; explorativ-experientiell-estetisk-empirisk-extatisk.

Informationsbehandlingen motsvaras bättre i Apollons pragmatiserade föreställning.

Upplevelsehanteringen är, inom samma skala, mer att luta åt Dionysos kontrafaktiska.

Det vore helt missvisande att hänvisa Tydaren till utsagor som är alltför avlägsna i relation till det deskriptiva tolkningsföreträdet. Levitationen höjer sig först över den endimensionella verklighetsuppfattningen, vidare genom den tvådimensionella tillvaron och, om lämpligt i sammanhanget, pausar i den tredje. I Bokstavstroendes realitetsanpassning ges inget utrymme åt den Uteslutna Tredje.

Som om ett klot i den andra dimensionen endast visar sig som ett till 100% heltäckande cirkeldiagram, kommer den platonska kroppen, i det semipermeabla skiktet mellan den tredje och den fjärde dimensionen upplevas vara ett klot i färdriktning rakt mot Tydarens tidigare erfarenhet.

Häri består den avgörande skillnaden från Bokstavstroendes sfär till Nulägets steganografiska mer idealistiskt utformade estetiska upplevelse av rörlighet.

Om Bokstavstroende å sin sida är sentimentala, är Steganograferna mer lagda åt den emotionella sidan.

Bokstavstroende håller sentimentaliteten för sann, medan Nulägets Steganografer förhåller sig mer emotionellt, än substantiellt övertygande.