Steganografens kall och uppdrag består av att med ekonomisk nollbudget, på kortast möjliga tid, mot Främmande, Närvarande och Omslutande makt och för Meningsmotståndare som genomgående ingått allians med gängse Gemene Man, med så små medel som möjligt, osynliggöra oklar och otydlig information.

Klartextens prekära dimension är att jämföra med det vårdslöst inlindade, illegitimt faderlösa barnet som en utled jungfru, på grund av, sedan lång tid tillbaka, aldrig oavslutade förhandlingar om extra förmåner, kastat ut med, fortfarande kroppstempererat, tvättvatten.

Som den snabbtänkte Tydaren redan förstått är det steganografiskt utformade studieobjektet en replik intill förväxling lik ”nonsens”. Replikskiftena pågår, utan uppehållsort för kost och logi, dag som natt, för jämnan.

Lustigkurren som fått sista ordet har skrattarna på sin sida.

Ett sådant oansenligt objekt kan föreställa en i den arla ottan, morgonpigg trollslända, eller en på den sena eftermiddagen, avdankad dagfjäril. En lite mer populär och nostalgiskt välfylld karamell bär till namnet Marianne.

Lämpliga personegenskaper kan av överkänsliga individer upplevas som ännu varken fastställda eller önskvärda diagnoser. De oreserverat överblivna kan Tydaren in Spe, utan beställarens formella medgivande, tillämpa dem på allt och alla som ligger, sitter, går och står.

Specialister, experter och andra som i dylika sammanhang högst motvilligt brukar uttala sig, förringar indirekt Gemene Mans intresseväckande, men ändå i senaste laget, utlagda spekulationer i gebitet.

Att stora delar av deras tyckanden och låtanden är förlegade och föråldrade, ger dem inte desto mindre ursäkter för heltäckande förklaringsmodeller.

Den oemotsagda eliten inom expertisen kommer förr eller senare fram till samma banala slutsats; att däggdjuret Sapiens uppträdande utåt sett till fyrtionio komma nio procent består av arv medan de övriga femtio komma en procenten beror för tidigt utsatta, prospekterade miljöbetingelser.

Tydaren utgör på intet sätt något otillförlitligt underlag.

Uppgiften, uppdraget samt ett besatt hängivande av hänryckande passioner, kräver av den förra en, trots att denna synes tillbringa vardagslivet i orubbat bo, ständig beredskap på, oavsett tidigare anställningsåtaganden, ingångna avtal angående socialt accepterade attityder.

I rättvisans namn delar långt ifrån alla amatörer av Steganografin, samma ekonomiskt oberoende läge. Frivilligt utövande speleologer riskerar hus och hem då de hals över huvud utforskar översvämmade källarvalv och därtill ännu inte kartlagda och namngivna orter och prång.

Överdrivet hårt skuldbelastade spelmissbrukare förpassas till övergivna ruiner där ansvarslös handläggare, som bara följer outtalade order, utan större men, kastar den rostiga nyckeln över vänstra axeln. Den oöverlagda handlingen beror inte enbart på att hantlangaren är sinister. Efter en svår uppväxt med utbildning genom livets hårda skola har dessvärre inte vetenskap och beprövad erfarenhet hindrat våldsverkaren från övertro på skrock och obevisad vidskepelse. En ren spekulation, men ändå inte desto mindre sannolik, härleder okunskapen till överlagda rörelser typ tre varv runt stenen.

En obekräftad ryktesspridare omtalar att storstilade men oslipade stigmän, i sällskap med riktiga gynnare, hästflående rackare samt andra kriminella kringvandrande element, av Allrahögstainstans identifierade som, efter diverse personlighetstester och svåra prövningar, tillhörande kategorin: ”Vägstrykande vaganter, vitlöksdoftande bettlarstudenter, solochvårande agenter samt självömkande bondfångare.”

En, befriad från vilseledande, alternativa, av kalla fakta nedkylda, varseblivningar ger Tydaren det priviligierade företrädet till ett mer föredömligt hanterande av socialt acceptabla, men ändå nyanserade, attityder.

Den alltid pågående nyrekryteringen av återanpassade a-lagare, leder antingen oavbrutet eller oavkortat fram till ett välfyllt förråd av förföriskt inspirerande enklaver.

De mer skrymmande, konkret föreställande, objekten fungerar som ett brokigt antal legitima ursäkter (Även de ombesiktigade textmassorna med fördel kan användas till desinformation utanför all tillgänglig kontroll, bortkollrande memer, illegalt förtal, illvilliga ryktespridningar, tjuv och rackarspel, osvikliga löften från snart havererade trollfabriker, gångbara låtar (med rötterna fast förankrade i det oförglömliga Occitaniens traditionella fårbetesmarker) direkt uppdragen från underjordiska avrinningskanaler, samt strikt reglerade drag av nyutexaminerade ingenjörer inom Väg och Vatten från utstuderat temperamentsfyllda erosioner via västromerska akvedukter.

Det är den korta, mer lätthanterliga, förklaringen till varför Steganografin som sinnrikt utformad metod och excellent hantverk obehindrat kan verka under operant reflekterade, betingade dagsverken.

Den avgörande resistansen uppstår då de säkerställda källorna sinar. När tillflödet av välstrukturerade, lättuggade, utvalda bitar av mjukgörande basinformation hamnat i icke önskvärt underläge i förhållande till lättangripligt nonsens, lättvindiga skrönor, lättantändliga explosiva dagligvaror samt extravaganta, snabbt förbipasserande hajper.

Flexibla, icke stationära tulltjänstemän av båda könen sköter slussanslutningarna.

En uppsättning övertidsarbetande idealistiska transportörer, i tro att de helt i överensstämmelse med överspelade paragrafryttare, överför hårt stiliserade trojanska hästar från forna Ruthenia, till utplacerade mullvadar. De knappt tilltagna resurserna räcker nätt och jämnt till påminnelser om barndomens sötebrödsfyllda klämdagrar.

Slussportarnas distanserade volymkontroller av högfrekventa faktoider samkörs med de dunkande rytmerna från introt till ”If I Only was In It for The Night”.