Modesta artefakter, distanserade i tre dimensioner kan med försåtsmineringar utplacerade i mellanliggande ingenmansland indelas i de oberoende kategorierna ”Bakom rubrikerna”, ”Mellan raderna” och ”Fastlåsta i traumatiska upplevelser från förr”.

Tydaren, med en omtalad och beryktad, hängselförsedd revolvermans, t ex Kid Curry eller Billy the Kid, skjutgärnsjournalistiska slutstycken, lättillgängligt lättåtkomligt, när ett scoop smäller till, i långrocksärmen eller bakfickan.

Rationalister befinner sig i samma intermezzo som dogmatiska logiker besatta av burleska algoritmer. Så länge som någon av dem säger ”A”, kommer densamma, bara för att ingen annan ska hinna före, göra anspråk på att också uttala det följande ”B:et”.

Intoleransen bland Bokstavstroende följer mer eller mindre ett förutsägbart mönster. Endast tillräcklig fördomsfria Tydare tar sig tiden i anspråk och sätter in det besvärande omaket i sitt rätta sammanhang.

Erfarenheten säger att Intoleransen inte alls befinner sig på ett lutande plan. I Descartes numera så lättillgängliga koordinatsystem inskriver Tydaren ”In-” i X-axeln och ”-Tolerans”, i Y-axeln. Medelvärdet av In- och -Tolerans finns, helt i överensstämmelse med den aristoteliska logikens stränga lagar, i Origo.

Även en mer avancerad lagt Tydare kan infångas i lyxfällan att någon av katetrarna endast består av entydig ”Tolerans”. Men lägg på minnet att hela nätverket är slutresultatet av kartläggande studier angående ”Intolerans”.

Då stockkonservativa Bokstavstroende ogärna, om än ofrivilligt på grund av omedveten antipati, överger uppfattningen att livets utsträckning beror på en förytligad flathet, kan dessa tas ner på jorden i förhållande till vertikala longituder, horisontella latituder och, väl utplacerad runt klotets midja, Ekvatorn, som helt motsägelsefritt, påverkas av både/och eller antingen/eller Copricorns respektive Cancerns vändkretsar.

Generellt innehar stridens segrare rätten till att formulera skolbarnens framtida historieböcker. Genom tiderna har ödets lott fallit ner på murens ömse sidor.

Murens beskaffenhet kan jämföras med ett högst ordinärt runt stycke med två sidor. På den ena avbildas en numera bortglömd gubbe och på den andra, en nyss avskjuten pil.

Principfasta Bokstavstroende och de mer toleranta Oregelbundna Bokstavstroende har det gemensamt att uppleva själva skarven eller kanten såsom indelad i kategorin ”Den Uteslutna Tredje”. Även om utslaget anses vara obefintligt, kan det ändå inverka på Historiens gång.

För vadhållare från förr, förblir den gällande verkligheten antingen svart eller vit, rätt eller fel, Gubbe eller Pil, å den ena av murens två sidor, eller å den andra. Föredömligt förutseende spelare håller som regel tand för tunga, då de chansar på en tredje reserv- eller köksutgång.

Även Intoleransen har sina givna begränsningar. I det descartianska nätverkets hårkors, mitt i Origos oxöga, befinner sig Intoleransen som en objektiv iris.

De fyra benliknade katetrarna kan påminna om kompassens till antalet överensstämmande väderstreck.

Extremen av Axel X, horisontellt liggande, pekade åt vänster, i västlig riktning, ut en resolut, oresonlig Intolerans.

Extremen av Axel Y, åt vertikalt stående, mer känsloladdat oförsonlig Intolerans, än Axel Y:s oresonligt förnuftsstyrda.

Kanske på grund av sin mer sentimentala läggning var Axel Y mer villig att kompromissa, än Axel X.

Axel X kan vara oresonlig när det gäller att integrera.

Teorin överensstämmer med de riktlinjer som Austen, Auden, och Auster drog upp i slutet av förra seklet. Den gick ut på att Förnuftet i Intoleransens tjänst endast erkände Empatin som motpol, medan Känslan i Intoleransens tecken, lät Nåd gå före Rätt.

Austen, Auden och Auster var i tiden helt osynkroniserade. Austen satte ner foten 1811. Auden öppnade världens ögon år 1930. Auster slog densamma med häpnad 1987.

På Austens tid relaterade fortfarande Tiden och Rummet. På lite längre sikt syntes Tiden och Rummet vara som sammanlänkade vid varandra. Symbiosen sträckte sig ända fram till Audens tidevarv (à jour eller annuellt). Då ryckte sig Tiden bort från Rummet och Tiden fortsatte i sin egen takt. Med Auster hade Tidens vingslag redan flugit iväg. Rummet fortsatte envist och permanent.

Lönnrummet var självklart utrustat med mörkerseende blindfönster. Detta, menade de tre A:na skapade både kontraster och meningsfulla motsättningar.

Dag som natt och året runt led ingen av de tre minsta antydan av jetlag. Låset utgjorde själva kronan på verket. Cylindrar, haspar och lösa skruvar fungerade utan jämförelse bäst som delar i en större, cybernetisk, helhet.

Till skillnad från Wells tidsmaskin övergav Tiden, Rummet och inte vice versa. Rummets existens utanför tidsflödet är värt att begrunda i en resa, volta och runda.

Med varsin numrerad stol kring ett runt bord, hade var en sin egen benämning på den till städes varande burspråket.

Van vid mer outtalade, men diskret insinuerande ordval, uteslöt Austen sådana närstående som förblivit alltför närgångna. Hänvisandet föranledde ett spontant besök på ett annat ställe. Inför mer invigda i storslagna konspirationsteorier, maskopier, ränksmiderier, intrig- samt hemlighetsmakerier förklarade Austen uteblivandet med en ”tupplur i absiden”. De mest intima i sällskapslivet förstod att uttrycket uppstått i en alkov med tillhörande, så gott som ny, divan.

Auden, till naturen mer tillbakadragen, beskrev den andra, hänsides, sidan om planket, som ett ”krypin”; en krypta i nygotisk anda. Artefakten skulle in i minsta detalj utgöra en replik till en motsvarande inte långt från entrén till Highgate.

Någon mer burdus ville med egna ögon se prånget från insidan. Auden förklarade att visst vore denna högst orimliga begäran möjlig att tillmötesgå, men endast om den enträgne var beredd att betala en ansenlig förmögenhet till mediet ”Rachel Sphinx den Third”. Därmed lät man frågan tills vidare bordläggas.

Låsets mysterium var minst lika otillgängligt som rummet. Försiktighetsmåttet kan tyckas vara mer än rågat tilltaget, men inseglets utsida är anpassat och reglerat till minst tre åtskilda tidsintervaller. Då Austen fortfarande beträdde markens yta, innehöll mästerverket diverse tillgängliga gängor, muttrar samt motsols åtdragna skruvar, Kugghjul, nabbar och spiralfjädrar hade inte förvånat någon om det befann sig varandes inuti ett Stjärnsundsur. Men även detta var ett resultat i samma skapares anda.

Tillsammans, inneslutna och omgivna av Rummets sju väggar konstaterade enhälligt i konsensus objektet A, i kompassens riktning Nordnordväst, omedelbart kunde avskrivas såsom intolerant, men innanför etikettens råmärken.

A befann sig i ett så pinsamt läge att, etisk och moraliskt, men ännu inte innanför juridikens låga tröskelvärden, att denna i utgångspunkten framför sina fötter, redan hade nått kanten till bråddjupet utan återvändo.

Kritiskt tänkande Gemene Man inser strax att skalan är mer grå, än indelad i newtonskt färgglada, graderade talpar. Även där och då borde A mer än väl tillhöra mängden av intoleranta, intoleranta, än toleranta, intoleranta.

Vidare enades A:na om att onämnbara, men väldefinierade axiom inkluderar dylika utfyllnader som transportsträckor ut mot periferins vilseledande dimbankar.