Angående ”Textmassans densitet”:

Huvuddelen av Steganografens anspråk består av väljandet och vrakandet bland tillgänglig information. De ekonomiska förhållandenas bräcklighet utgör inget hinder för utforskandet av senaste nytt.

År 2020 är Logiken en Religion.

Helt logiskt följer att om något hypotetisk form har en utanpåsida, finns också ett motsvarande utrymme innanför och inuti. Det Ena kan varken utesluta det Andra, det Tredje, eller ens det Fjärde.

En shrapnel i form av äggranat som passerat bäst-före-datum, är som gjord för att brisera. Detta tack vare den indifferenta kodan.

Den transparanta, defaitistiska, kvarts-permeabla differensen kan bäst framkallas med rorschachtestets fjärilseffekt.

Inferensen föregås av indifferensen. (Detta oberoende av om variabeln ”f” har en intressant karaktär.)

Med en mer exakt vetenskaplig terminologi, innebär det för Tydaren att en obetingad, reflexiv osannolikhet uppstår.

På dagar med udda datum håller sig variabeln (i e Tydaren) utom både syn- och hörhåll. Att osynliggöra och bortförklara är sådana konststycken som denna har lärt sig med Tiden som uthållig mentor.

Mer oroligt förlagda variabler byter konstanter som laglydiga Bokstavstroende byter skjorta.

Arvet står för det som är Fastspikat.

Miljön, som ofta befinner sig inom den närmaste omgivningens kretslopp, förhåller sig mer rastlöst oroligt.

Det Tydaren mest finner som sannolikt, är så som det landar i diskbänksrealismens nuläge.

Den mest vanligt förekommande okända faktorn är annan variabel av samma snitt. Däribland finns arter, hybrider, kors- eller linjeavel som den tilltänkta variabeln, tveklöst, kommer att omvandlas till.

Den har en hel del att välja på:

”Binär variabel (läs ”kategorisk variabel”).

”Dikotomisk variabel” (se ”binär variabel).

”Förklaringsvariabel” (hänvisning till ”oberoende variabel”).

”Improviserad inverterad infalls- som i rätt temperatur muterar till utåtagerande utfallssvariabel.

”Indikationsvariabel”

”Intrajektionsvariabel”.

”Kontinuerlig variabel).

”Kvantitativ variabel”.

”Relativ variabel”.

 ”Vanligt förekommande, i synnerhet mellan augusti och september, överdrivet diskret variabel” (som fortfarande är tillräknelig).

Förväxlingskonsten är av helt avgörande betydelse för den som önskar översätta steganografiska textmassan i klarspråk.

Den internationella, multinationella, globala ordlistan kan göras längre, men lokalt språkbruk eller sedvänjorättens patenterade diftonger kan duga bra med hänsyftning till känslan/upplevelsen bakom.

I den ryms själva Extremen-i-Sig av Experiensen-i-Sig. Ordförklädnaden, det maskerade Språkbruket, döljer sig inte i, som Bokstavstroende Skriftlärda gärna vill tro i Orden-i-Sig:s encyklopedisk-etymologiska härledning. Som t ex att ”Ex” betyder ”Ut” och ”In” betyder ”In”.

Detta anspråk på nyproducerade extravaganser påverkas av de vanligaste av klassen ”Olämpliga uttryck”:

Andra olämpliga termer kan utgöras av följande:

”Affektiv analys”.

”Alternativ hypotes”.

”Antal som kräver adekvat behandling”.

”Beatet” (En akustisk intervall där slaget varierar inom förutbestämda avvikelser. 60 slag per minut infaller i början, i mitten, eller i slutet av intervallen (jmf ”drive”, eller ”synkopering”).

”Dropinfall” (Ocensurerad observation som också omfattar ”censurerad information”).

”Dubbelblind observation”.

”Extrem ovärdighet”.

”Exponering av ocensurerad observation”.

”Falskt positivt fynd” (t ex ”glimmande kattguld”).

”Förväxlingsfaktorernas tillväxtsenheter”.

”Inflödesschema för nytillkomna bortgångna”.

”Informerat, informellt, samtycke”.

”Klinisk prövning av kontamitenter”.

”Konfidensdialys”.

”Kumulativ indifferens”.

”Lådagram”.

”Medelfel” (av sådana missgrepp som alla Tydare förr eller senare erfar).

”Minsta nämnda gemensamma kvadratmeter” (motsvarar ett legendariskt analogt beat).

”NNT”. (”GSM”, ”DSM”, ”NMT”, ”DMT”, ”CSN”, ”TNT”, ”ETC”…)

”Obundet slumpmässigt urval av tilltänkta variabler”.

”Okontrollerat inkontinentala strömmar”.

”Partiellt bortfall” (i motsvarande grad ”selektivt urval” (kan påverka upplevelsen av en ljusglimt längst bort i tunnelfokuseringen)).

”Per centipedmetoden” (medlemmarna mäts på höjden i antalet normal standard fot).

 ”Poison-fördelningen” (antalet medicinskt behandlade där placeboeffekten kan ange skillnaden på livs levande kropp, eller bekräftad hjärndöd).

”Positiv snedfördelning” (ett lutande plan som anger variabeln X:s färdriktningar i förhållande till avlägsnandet från Origo).

”Predikativt attributvärde” (en metafor som anger övertygelsen hos varje spirituell variabel).

”Prospektiv undersökning” (Som i stora hela har lika betydelsefull anknytning till Prospero, som Prokrastinering till Prokrastes). Aktiviteten går i stort sett ut på att förlägga varje potentiell variabel bortom förväntanshorisonten).

”Randomisering” (ett fast värde som omvandlats till en hypotetiskt möjlig variabel).

”Relativ risk” (i händelse av oavsiktligt närmande av en brant ravin som oavkortat leder ner till en bottenlös avgrund). ”Reliabilitet” (om ifall Variabeln-i-Sig överensstämmer med Objektet-i-Sig, eller inger falska förhoppningar).

”Samband” (som att det Ena har en högst acceptabel relation till den Andra, men utan vidare förbindelse med den Uteslutna Tredje).

”Seismologiskt skede” (En underordna period av ovan nämnda).

”Semiotisk teckensnitt” (Av ett sådant kan följa att A = A).

”Skärningspunkt” (beroende på vilket instrument Tydaren har till hands).

”Slumpmässigt fel” (Som varje Tydare in Spe gärna hänvisar till då något gått densamma något emot).

”Stickprov” (Ett initialt tillstånd som i kronologisk ordning föregår ”Skärningspunkten”).

”Systematiska informationsfel” (En rättelse som Bokstavstroende, i brist på saklig grund, gärna hänvisar till).

”T-test” (utförs under jorden).

”Undre kvartal” (En fjärdedel av en Kvartalsrapport med astronomisk vinstvarning).

”Uteliggare” (Ömsesidigt uteslutande (som så gott som alltid drabbar Den Uteslutna Tredje. Hur och varför denna händelseutveckling trär i kraft i betydelsen, ”laga ordning”, har forskarna än så länge inte kommit fram till. Tydaren kan tills vidare anta att den Ena och den Andra inte önskar ingå i ett ”En Faisant un Accouplissement dans une Ménage-a-Trois”, vilket, eftersom den Uteslutna Tredje aldrig ens tänkt tanken på en sådan komplikation).

”Variabelns frihetsfunktioner” (definierade i Författningssamlingen angående Grundlagen) exkluderande förklarad abstraktionsnivå).

”Veritabla utsvävningar” (t ex i San Borondon eller Las Vegas”).

”Överlevnadsstrategi” (I närheten av avrundningar).

”Övre metamorfos kvartsit”. (Restprodukt i sista stadiet före återvinning).

Föreställningsvärlden före den Andra Språkförbristningen. Det rådande nuläget, inför den Tredje Språkförbistringen, inför QAQA-nonsens.

Alla som besitter allmänbildning, vet att Euklides Elementa kom till i bruket av jorden, inte som materia, men som yta.

På de gamla grekernas tid var ytan mer avgörande än djupet. Egendomen sträckte sig betydligt längre ner i marken, än vad den tycks göra idag.

Inledningen är bedrägligt enklare än man (Tydaren) först kan komma att tro. Med ett ord, förslagsvis ”ingenting” ska den helst förmedla allt, men ändå, mellan raderna, bara gammal skåpmat. Ungefär som att böjda verb ska böjas före sista bäst-föredatum har utgått.

Innanför de steganografiska kretsarna har Verbet en, om ej tagen för, given ställning.

Steganografi en pragmatiskt anpassad och tillämpad metod. Det som inte fungerar ute i kretis och pletis verkliga liv, kan rimligen inte anpassas till ett tvådimensionellt 80-grams kopieringspapper.

(I den här textmassan är alla inblandade och berörda överens i konsensus och med acklamation. Detta kan, för en Tydare in spe, upplevas kluvet och delt. Därför är det äntligen dags att införa en hypotetisk-symbolisk konflikt:

På den ena sidan om skranket finns ”Steganograferna”, det vill säga: Tydarna och Steganograferna.

I fortsättningen kommer Läsaren tilltalas som Tydaren och Steganograferna som Steganograferna.

De förutbestämda antagonisterna tillhör den i textmassan, i offentlighetens ljus, inte alls opassande kategorin: De Bokstavstroende, eller, lite kortare, bara Bokstavstroende.

Bokstavstroende förses, såsom anklagade för bevisbördan, alltid med rätten till första ordet. Önskar Bokstavstroende avstå från detta privilegium bör denna inlaga finnas till hands i god tid före problemformulerings upplösning.

Utvecklingen pågår med följden att aldrig upphöra med blotta förskräckelsen!

Som en första introduktion till Steganografins rättesnören ”De Tre Di:na”, bör Tydaren finna en avsevärd skillnad mellan dem och förfalskade akrostikon (Di:na utesluter båda alternativen ”Transpiration” och ”Inspiration”):

Dissociation (alt. ”Distraktion”)

Diversation (alt. ”Diagonal”)

Division (alt. ”Dimension”)

Hur dessa hänger ihop och hör samman tillhör gruppen ”Problemen-löser-sig-nog-när det är så dags-i-Sig”.

Under tiden som de inväntar en förklaring, kan Tydaren utan dåligt samvete fortsätta till nästa stycke:

Ingen mindre än John Churton Collins lär ha formulerat en förklaring:

”Avundsjukan är den mest uppriktiga formen av smicker”.

De avundsjuka tog omedelbart tillfället i akt att omformulera visdomen till:

”Plagiatet är den mest uppriktiga formen av smicker”.

Andra missvisningar har också använts. Bara för att nämna ett exempel av flera:

”Pastischen är den mest uppriktiga formen av uppmuntrande ord.”

Kan, men kanske inte bör, vara en rimlig förklaring till att Bokstavstroende snart insett, men ändå grundligt missförstått, Steganografernas felsyftande språkbruk.

Steganografisten ”Stora Skuggan” var först ut på parkettgolvet.

Som Henry James skrev i kortromanen med samma titel: ”The Turn of The Screw”, kan Agenten (det vill säga ”Tydaren” eller ”Steganografen”, mer som en privat, än en juridisk, person, i rörelse) förvrida, förvända och förväxla missbruket av ord och sentenser, till en diffus, rena, rama smörjan.

Varifrån Stora Skuggan fått tag i denna sällsamma ordlista, är det få eller kanske till och med ingen som riktigt kan svara på.

Som svar på förslaget att använda SAOL till språngbräda och bollvägg:

”Ett envist rykte säger att Uggla en sen kväll på stan, utmanade Varg till Enkamp.

Detta skulle ha skett någon gång mellan 1967 och 1977.

Vart sedan därpå 1987,1997, 2007 och 2017 tagit vägen, är det nu för tiden ingen som har engagemang nog till att efterfråga.

Slutsatsen är att begreppen ”Retarderad” och ”Retro” härstammar från något ögonblick strax före Andra Språkförbistringstiden.”

Pseudonymen, signaturen och ikonen Stora Skuggan bearbetade ihärdigt, dag som natt, dygnet runt, kryptolexikonet ”Den Nygamla Rotvälskans Udda Avigsidor”.

På ålderns höst, då livet i stort sett hade gått i stå eller vissa delar till och med upphört, medgav Stora Skuggan:

”Rotvälskan bestod i huvudsak av fristående, men välfungerande falsarier. Om ifall ”Sanningen är ett udda tal”, bör man som Steganograf utgå ifrån att Bokstavstroende, inte bildligt talat, symboliskt, men bokstavligen väl känna till hur motståndarlaget uppfattar tillvaron. Som första regel bör i minnet finnas med föreställningen om det pågående Nuet är regelbundet, logiskt, symmetriskt samt tvådimensionellt.

Men, om rätt ska vara rätt, vilket det väl ändå bör vara, utlöste ”Rotvälskan” samma effekt som, på den tiden det begav sig, nötknäckandet av Enigma II.

Bokstavstroende väl förlästa och utomordentliga uttolkare av ”Det Bästa ur Det Bästa” en kortversion av den för en tid sedan utgångna upplagan av Rotvälskekryptolexikonet.

De eftertänksamma av saktmodiga Bokstavstroende fann en mening i förlegade, diffusa men ändå med en gnutta sanning kvar i: ”Alltid är det nåt.”

Insikten som sentensen förmedlade var att ingenting är obetydligt nog.

”Vi håller väl inte på och betyder nåt?” Samuel Beckett

Inte ens den mest oläsbara bokstaven stod där bara av en ren tillfällighet. Ingenting är bara svart eller vitt, torrt eller vått, ont eller gott. Även de mest iögonfallande av trista och tråkiga element bara stod där de stod, kunde de antingen fylla funktionen som vilseförande, eller dra till sig Bokstavstroendes uppmärksamhet från det egentliga budskapet. 

Ur Steganografernas synvinkel och perspektivförskjutning kunde detta impulsiva missgrepp inte utgöra något annat än en strategisk-taktisk bakåtpassning med resultatet självmål. Självmålet-i-Sig byggde på konstruktionen av föreställningen om allt är gott, ända tills motsatsen är bevisad. Således följde av detta att: ”En godtrogen Bokstavstroende är att föredra, hellre än ingen alls”.

Tydaren kan uppleva detta som oklart eller minst sagt dunkelt, så minns konsekvensen av en obemannad tullstation vid gränsen ut till Ingenmansland. Bokstavstroende resonerar: ”Där ingen vakt står, kan vem som så vill, passera obemärkt.”

Om pusselspelare och korsordsbesatta ställer sig i kön för att knäcka koder, sådana som har rymdmåttet allra längst ut i fingerspetsarna, är de bäst lämpade till att upptäcka det förtäckta budskapet inuti ett oansenligt föremål, typ Wabi-Sabi, det vill säga en hängivet betagen beundran inför det obeständigt, osäkra, ovissa.

En tom toarulle? En nyss införskaffad banankartong, utan annat innehåll, än ett rektangulärt hål i botten? Grankottar elegant omformade till boskap?

Övning något mer avancerad än de tidigare:

”Agathon Sax femenina förnamne färdades till Paddington för att avlämna fyra och en halv stycken nybrädda marmeladsmörgåsar.”

Objektet-i-Sig (mer om det längre fram) kräver mer av uppfinningsrikedom, kreativitet och intresse för Gemene Mans fysiska beteende samt registrerbara (av värmekamera, nätspindlar och vissa, särskilt utvalda algoritmer) intentioner.

Sålunda saknar sannolikhetskalkyler och frekvenstabeller en konkret, grundläggande betydelse.

Varför skulle det steganografiskt utformade objektet vara fördelaktigare än ett raffinerat utstuderat chiffer?

Tydaren kan tydligt föreställa sig Voynichmanuskriptet och, som det är i många andra kreativa sammanhang (typ ”Kejsarens Nya Kläder” eller ”La Fontaine” signerad av M. R. Mutt) kan ett oskyldigt barn begripa ansenligt mycket mer än den mest hängivne specialist.

Bokstavstroende har redan ett flertal gånger avslöjat Steganografens hemlighet. Utgångspunkten är att varje Steganograf av betydelse har ett unikt signum, den så kallade ”Steganografens Verktygslåda”.

Problemet med ett kodat meddelande är att koden, chiffret, kan ses och hanteras med mer matematiska, cybernetiska styrmedel, än sådana som är så gott som helt otillgängliga för den Andra.

Agent X9, som är en välrutinerad mördare av särskilt uppskattade älskarinnor, formulerar det så karaktäristiskt i sentensen: ”Leka som man bör är fram tills dess man dör, bättre än att leka som man gör”.

Med det menas att, oberoende av verktygslådan, är den ena leken inte den andra lik.

Frekvenstabeller med de vanligast förekommande tecknen kan stå i relation till vardagsord som: ”God dag!”, ”Hej!”, ”Vad har ni för väder?”, eller ”Är det något bra på tjockteven ikväll?

Den steganografiska metoden har flera fördelar. Den Ena som ägnar största delen av vakentiden åt kognitiv dissonans och Den Andra som föredrar uppgivandet av sista andetaget inför Zeitgeist-begreppets axialtid.

Kvadraturens cirkularitet övergår i ett tillstånd av hypotetisk paradigmskifte från den gamla analoga klockbilden till en digital utsträckning någonstans i rummet.

Se här ännu ett (om Tydaren läser textmassan högt) talande exempel:

”Och det hände sig på den tiden, långt före Adam och Eva ens var påtänkta, att Människan såsom art sedan millennier tillbaka utgått från grottan med avsikten att bringa Kaos till Kosmos och Oordning till Ordning.

Intentionen var nog god i sig, men saknade kausal hållbarhet. På bara barnsben i koltåldern lärde sig framtida Tydare hur att vända och vrida på den kronologiska ordningen. Orden-i-Sig förmedlade konkretiserade, stiliserade tidsupplevelser. Forskare menar att tekniken kan ha sitt ursprung i den japanska Haiku-diktningen.

Så småningom spred långtråkigheten ut sig som maskrosornas fröställningar i vinden. Efter fotografikonsten, uppstod allkonstverket, radion, teveunderhållningen och så småningom rymdresorna. Kosmos var ute och in trädde grannen Kaos.

Till och med de gamla japanerna förstod att språnget från Ordning till Oordning är bra mycket mer lärorikt och spännande, än samma händelseförlopp upplevd i omvänd ordning.

Ute i bygden levde bybefolkningen enligt gamla traditioner:

” Barometer med termometer. Litet hus av trä med gubbe och gumma i. Huset står på en träplatta som ska vila på fyra fötter, varav endast den i mitten finns kvar. Fasaden klädd med grusgrått sadeltak med ärggrön mossa, liten skorsten och fågelholk. På husets framsida finns två fönster med luckor på varsin sida om en kvicksilvertermometer. Termometern har två skalor: Celsius – 25 – + 25 C, samt Réamur – 20 – + 40 C. Under fönstren vilar två, likt svanhalsar, arkadbågar, i vilka figurerna står. Kvinnan kommer fram vid vackert väder och mannen vid dåligt väder. Mannen har stor brunröd huvudbonad och kvinnan blå schalett. Framför dem på träplattan en skala för luftfuktighet/lufttryck? samt texten:

”Förendärlikt, vackert, regn”. På baksidan bruksanvisning för väderleksförutsägare. – Huset hängs upp på torr och luftig plats osv.” (Blekinge Museum 2020-07-01)

Förr kunde Gubben (alias Erk) och Gumman (alias Maja) åtminstone hinna med att utbyta några ord om ändrade väderförhållanden, men numera har mannen i huset redan hunnit ut, då gumman just passerat tröskeln på väg in.

När Homonculus Sapiens rationaliserar och effektiviserar agendan i överensstämmelse med tidsandan, avtar avståndet mellan upplevd (mytisk) och faktisk (real) tid.

Nyordningen infördes överlag.

Myndigheten för Särskild Beredskap hävdar utan åthävor att den sedvanliga föreställningen gynnar gummans jämställdhet mellan könsfördelningen.

Förr, står det i kontexten, var en Man en Man och en Kvinna, en Kvinna. Men: ”Tempora mutantur, nos et mutamur in illis” (Tiderna förändras och Vi med dem”.)

Under Feodaltiden kom härolder och siade och förutspådde:

”En Ann kan vara så God som En Ann. En Annan är en Skälm”. Ordspråksboken. Nr 30 av 3160.

(Ryckt ur sitt sammanhang, kan innebörden varsla om ”Tertium non datur”; Det Uteslutna Tredje. 2.11.)

Ny forskning som förhåller sig passiv till andra värdeskalor har instiftat en något annorlunda vetenskaplig attityd:

Då antalet gummor, ≥75, överstiger antalet gubbar, ≤73, kommer gummorna allt oftare ut och rör på sig, än gubbarna som hellre sitter inne och talar högt för sig själv om hur härliga och strålande tiderna varit medan farfar var ung.

Gummor som arbetat dubbelt eller på annat sätt levt dubbelliv, lever i genomsnitt från de överlevt 75+ och upp till högsta möjliga gemensamma medelvärde.

Trots att Gubbens medellivslängd ökat sedan slutet av 1970-talet fram till år 2019, till 81,3 år, leder fortfarande Gumman med sina tidigare 84,7 år.

Än så länge leder Astrid Zachrison med rekordet: 113 år och 0 dagar (* 1895-05-15. † 2008-05-15).

Av Adams kön: Carl Mattsson (* 1908-03-09. † 2019-07-24). Det vill säga varken mer eller mindre än 111 år och 137 dagar.

Periodiska systemets Rutherfordium (104), upptäckt av Flerow eller Ghiorso, 1964/69, samt Tennessine, Ts (117)  tidigare även Ununseptium, år 2009/2010, av Joint Institute for Nuclear Research.

Att Carl Mattsson levde ända fram till år 2019 och Astrid Zachrison bara till år 2008, kan bero på sådana faktoider (faktaliknande, i populärvetenskapliga, löst sammansatta av sociala nätverk, i all välmening, överenskommelser) som Fjärilseffekten, eller kontinentalsocklarnas temporära och spatiala förskjutningar.

Premiss i: Mäns medellivslängd uppnår till icke mindre än 81,3 år.

Premiss ii: Kvinnors medellivslängd är förutbestämd till 84,7.

Slutsats 1: 84,7 – 81,3 = 3,4.

Premiss iii: Astrid Zachrison; 113 år och 0 dagar (* 1895-05-15. † 2008-05-15).

Premiss iiii: Carl Mattsson; 111 år och 137 dagar (* 1908-03-09. † 2019-07-24).

Slutsats 2: 113,0 – 111,137 (för att undvika antalet ”skottår”, används här ett tropiskt, årtidsår: 365,2421875 dygn (jmf. ”dagar”)) = ~ 2 ⅓ astronomiska år.

Premiss iiii: Rutherfordium, Rf(104), år 1964/69.

Premiss iiiii: samt Tennessine, Ts (117) år 2009/2010.

Premiss iiiiii: Medianen och medelvärdet av 1964 till 1969 = 1967.

Premiss iiiiiii: I valet och kvalet mellan 2009 och 2010, är det, ur objektiv synvinkel, att föredra det första före det andra: 2009.

Ifall Tydaren önskar ifrågasätta urvalsprincipen kan denna kanske känna sig mer bekväm med att ersätta det förra med det senare: 2010.

Slutsats 3: 2009 – 1967 = 42 (Något som redan Dent och Ford avhandlat och behandlat).

Villkor: Om och endast om 2 ⅓ astronomiska år kan jämföras med upptäcktstiden mellan Rf och Ts, det vill säga 42 år (lika med 42 x 365,2421875 = 15 340,171875, så återstår, än så länge, en hypotetisk diskrepans (möjlig avvikelse)mellan hur länge Astrid Zachrison levde, i relation till hur länge Carl Mattsson levde, i överensstämmelse med (även om Allrahögstainstans aldrig badade i Rubikon) kärnfysikens utveckling från och med Periodiska Systemets utveckling från och med Rf (år 1967) fram till, än så länge, upptäckten av Ts, år 2009.

Slutsats och sammanfattning: Astrid Zachrisons ålder står i ett särskilt och enskilt förhållande till nummer 117.

Tyvärr uppnår Carl Mattsson, så här retroaktivt retrospektivt, inte samma resultat.

Forskarämnen (som på grund av framtida karriärmöjligheter önskar, tills en lämpligare tidpunkt uppenbarat sig, förbli okänd) inom den, i vår tid, icke längre erkända protovetenskapen Astrologi, anser att Golfströmmens virvlar uppstår i stringens till Månens olika faser.

(Det skulle i så fall kunna vara en något avvikande, men rimlig förklaring till om huruvida substantivet ”Lunatic” (sv.övers. ”Galning”) intimt hänger samman med adjektivet ”Sinister” (”sinistär”?) (sv.övers. ”olycksbådande”, ”hotande”, ”mörk”, ”dyster”, ”kuslig”).

En ”Sinister Lunatic” är alltså, om hela resonemangets begreppsapparat håller samman, en naturlig produkt av det cybernetiska samspelet mellan Intention och Effekt.)

Med andra ord: Det kan först tyckas vara en tillfällighet, men det finns fler konstanter, än variabler, mellan periodiska systemets tillväxt och gummornas utökade åldrande, från 100 till 110 år.”

Steganografen har alls ingenting emot, ens om det bara motsvarar bilden av en åtta eller liggande oändlighetstecken, retoriska stilfigurer.

”Exemplets makt” har den fördelen att berättelsen, likt ett gammaldags godståg vid en järnvägskorsning utan signalljus, kan tuffa på, vagn efter vagn, till synes, ur den irriterade bilistens perspektiv, utan ände.

Här några andra väl sammansatta, samt färdiga för tillämpning, stavelser som utövar exemplets makt. Först ett exotiskt som hör hemma i Bortre eller Fjärran Östern:

”Med vår tids mått mätt fastnade kamelen i nålens öga då antalet pucklar överensstämde med antalet tår.”

Det andra ger en mild, vintage, upplevelse av forna tiders välståndsideal:

”Bordet ute i syrénbersån var dukat med sju sorters kakor och salmbärssaft till den nytillkomna klassen och, men bara om de gröna, med höga röster, instämde unisont i talkören: ”Glass i stora lass.”

Tredje exemplet är hämtat ur en helt annan vardagsverklighet:

”Rutger Fox, Sekreteraren i Trånggånga BK, hade i unga år tillhört den utvalda skaran av modesta Agenter, Tyckare och Steganografer.”

(Definitionen av en ”Agent” är att personen i fråga utgör själva förbindelselänken mellan, å ena sidan Tyckaren/Steganografen och, å andra sidan, Informationens Mottagaradress.)

Exempel Fyra är synnerligen väl tillämpbar i händelseförlopp under Brittiska Samväldets strider i Turkiet, Indien samt Kina:

”Trots enträgna förfrågningar från Allrahögstainstans diplomatkår vidhöll vittnet John Does (som representant från det andra ställets motsvarande sida) att, framför allt genom att skylla på reumatisk värk i knäna, Fox tvingats ge avkall på äventyrandet.

Årstiderna kom och gick. Pensionären Rutger Fox klarade sig betydligt bättre, än bara på livhanken.

Ytterst närvarande i nuet satt han som torsken på kroken, löken på laxen, grädden på moset, ute på terrassen, gungade i sin amerikanska gungstol, drog ett bloss från sjöskumspipan fylld med Kalmar nyckel och smuttade på ett glas som upp till den övre halvan innehöll Highland Park 18 yers.”

Eller en annan form av Exemplets makt. Den här gången lite mer rikt på betoningar. Nummer fem i ordningen:

”Den legitima tandsköterskan Teeny Toothsy Fairy, i omedelbar närhet till deontologen Marcus Sparks, gick sida vid sin sida, hand i hand, för att inte ta risken att bli kallade för ”obevandrade”, ut tillsammans med bysamhällets enda sanna hedonist, Erasmus Montanus. Till och med denna libertin skulle, då det redan var för sent, medge att det fallit på dennas lott att bli utnämnd till syndikatets ”Uteslutna Tredje”.”

Nummer sex är betydligt mer extravagant:

”Alldeles intill Hagas, oriktigt benämnda, slottsruinens brant, växte nyklippt gröngräs. Där hade Bellman tillsammans med sin Yvonne, fördrivit tiden med herdestunder. Alldeles intill strövade där de nyss utsläppta kungliga fåren och betade av markerna likt den senaste modellen av, uppifrån luften via en lite morgontrött drönare, fjärrstyrd gräsklipparrobot.”

Något senare uppdaterad till:

”Levnadströtta poeter, till exempel Wennerbom, kunde, i området mellan Bellevueparken, den nedlagda Värtabanan och, på cirka några hundra meters avstånd, Vanadisvägen, åter intaga endast trettionio kronors Long Beach Grenache Syrah Mourvèrdre, kryddat med pimpinella samt en nyss skjuten, minimalistiskt förenklad beckasin.”

Såsom lämpligt utfyllnadsmaterial kan användas:

”Nu låg den oetablerade och icke erkända skalden med någonting i magen, i trygg förvissning om att alldeles strax skulle solens första värmande strålar ånga bort daggen upp ur timotej, maskrosor och solvändor. Långt senare in på dagen skulle fukten uppsamlas i ett slagkraftigt regnmoln.”

Bokstavstroende förhöll sig långt ifrån likgiltiga, utan förlitade sig hellre på Bokstavligheten-i-Sig, än väntade tills de ingick i en helig kartellbildning, såsom en sista stavelse.

Tydaren ska inte uppleva sig vara alltför (sett ur den Andras hårt rätvinklade perspektiv) oberäknelig. De inifrån kommandes drifterna grundar sig för det allra mesta i inflytelserika, djuriskt primitiva, instinkter.

Kvintessensen, eller Fem-Ettan i Fem-Femman:

Hur skiljer sig den nya formen av steganografi, från den något äldre?

Den något äldre avser information, det vill säga ”Upplysning”.

Den nya formen avser ”Upplevelse”.

Visst är kan nog ”Upplysning” vara en form av ”Upplevelse”, men då ofta i metafysisk betydelse.

”Ordet-i-Sig” förmedlar mer en upplevelse av klarhet, än en informativ operation.

Definitionen av ”Ordet-i-Sig” säger betydligt mindre, än upplevelsen av detsamma.

Hur kan Steganografen förklara, förtydliga och konkretisera detta för Tydaren in Spe?

Aposteln, Evangelisten och eventuellt också Döparen, Johannes, menade att ”Ordet”, ”Logos” och ”Verbum” uppstod först.

Det var först med Baruch Spinoza som en annan, Tredje Dimension, öppnade sig: ”Substansen”.

”Substansen-i-Sig” är, liksom Kant på fullt allvar menade, omöjlig att ens skåda intuitivt.

Därför är det möjligt, eller till och med troligt att; ”Substansen-i-Sig”, som i en trefaldig Indikator, Katalysator samt Konfirmator, igångsatte ”Ordet-i-Sig”.

Simone de Beauvoir menade uppenbarligen att ”Existensen” föregår ”Essensen”, istället för tvärtom.

Tanken går tillbaka till Aristoteles, som klart och tydligt föredrog att ”Essensen” kommer före ”Existensen” och därav följer att ”Essensen” därmed ligger fast, oavsett vad ”Existensen” har för förhållande till det.

Aristoteles åsikt innebär för Gemene Man, ”Chreti och Plethi”, men också för Bokstavstroende; att Allrahögstainstans redan i DNA:et skrivit in var och ens förutbestämda status, uppgift, befattning, passion, mission och motivation.

Spinoza (sannolikt innefattad i Kether) har, kanske för att bedra Bokstavstroende på konfekten, ersatt ”Essensen” med ”Substansen”.

Häri ligger den avgörande differensen mellan det som måste föregå och det som måste innefattas i formen.

Essensen (med Aristoteles definition) kan jämföras med Steganografins tidigare koncept för ”innebörd”.

Nutidens form av Steganografi förhåller sig intill X-axeln efter Origo, som något överstigande, leviterande, från den räta, enligt Euklides definition, horisontella linjen.

Om det fortfarande, efter digitaliseringens erövrande av cyberrymden, skulle förhålla sig på det viset, vore Informationen (Innehållet, Innebörden) i någon betraktelse, vara ”styrd”.

I Nulägets Steganografiska formgivningar övergår ”Upplysningen” till en direkt, oavkortad, ”Upplevelse”.

”Upplysningen” är till naturen etisk-social.

”Upplevelsen” är till i samma motsvarande grad; explorativ-experientiell-estetisk-empirisk-extatisk.

Informationsbehandlingen motsvaras bättre i Apollons föreställning.

Upplevelsehanteringen är, inom samma skala, mer att luta åt Dionysos.

Det vore helt missvisande att hänvisa Tydaren till utsagor som är alltför avlägsna i relation till det deskriptiva tolkningsföreträdet. Levitationen höjer sig först över den endimensionella verklighetsuppfattningen, vidare genom den tvådimensionella tillvaron och, om lämpligt i sammanhanget, pausar i den tredje. I Bokstavstroendes realitetsanpassning ges inget utrymme åt den Uteslutna Tredje.

Som om ett klot i den andra dimensionen endast visar sig som ett till 100% heltäckande cirkeldiagram, kommer den platonska kroppen, i det semipermeabla skiktet mellan den tredje och den fjärde dimensionen upplevas vara ett klot i färdriktning rakt mot Tydarens tidigare erfarenhet.

Häri består den avgörande skillnaden från Bokstavstroendes sfär till Nulägets steganografiska mer idealistiskt utformade estetiska upplevelse av rörlighet.

Om Bokstavstroende å sin sida är sentimentala, är Steganograferna mer lagda åt den emotionella sidan.

Bokstavstroende håller sentimentaliteten för sann, medan Nulägets Steganografer förhåller sig mer emotionellt, än substanstiellt övertygande.

Tydaren kan använda de två engelska koncepten ”Enlightenment” i bjärt kontrast till ”Delightenment”.

”Enlightenment” i betydelsen Upplysningen och Informationsdisken.

”Delightenment” som bättre passar in i ”Lustarnas Trädgård”.

I Enlightenmentrörelsen hänger Upplysningen intimt samman med Intelligensen. Bokstavstroende menar att den som inte är tillräckligt Intelligent, kan heller inte bli Upplyst.

I Delightenmentrörelsen föredrar man, enligt Lustprincipen (som inte alls behöver uttryckas av Utilitarister för att platsa bland Steganografer och Tydare).

Till skillnad från Enlightenmentrörelsens Idealtillstånd, föredrar Delightenmentalisten ”Smartheten”, framför ”Intelligensen”.

”Intelligensen” avser mer förhållandet mellan Bokstavstroende och höjden på trappstegen uppför Abraham Maslows ”Behovstrappa” eller avståndet mellan pinnarna i ”Karriärstegen”. I båda sammanhangen utgör frågan om möjlig eller omöjlig abstraktionsnivå. Bokstavstroende förlitar sig mer till kartan, än en högst svävande, flytande och föränderlig vardag.

”Smartheten” handlar mer om anpassningsförmåga till den gällande diskursen. Ett förträffligt passande talesätt följer: ”Bättre en Uggla i Mossen, än Peters Varg i Skogen”.

De utanförstående Uteslutna Tredje (som, liksom andra sociala flockdjur, gärna håller samman mot oförutväntade händelser) håller Intelligensens fana högt, men Smarthetens flagga svajar uppepå Luftslottets högsta torn.

Steganografer och Tydare som hellre än gärna vistas i de Uteslutna Tredjes glada sällskap, kan uppleva en gemensam nämnare mellan Steganografins pragmatiska hållning och de Uteslutna Tredjes opportunistiska anpassningförmåga.

Även om Luftslottet är en chimär, eftersträvansvärd hägring eller ouppnåelig vision, kan Steganograferna med Smartheten i behåll, lätt och behändigt undvika att fastna i alltför smala skrevor av teknopladder eller nedsjunkande i studentikosa advokatyrer.

Ortodoxa Bokstavstroende har som rättesnöre att hålla minst två distansmeter till Nästan.

De Två Tumreglerna lyder:

”Håller Bokstavstroende en hastighet på 300 km/h, så bör avståndet till Nästan ligga på 300 meter”.

Tretumsregeln:

”I det högeffektiva, högpresterande Informationssamhället bör intill besatthet, hängivna Bokstavstroende, förhålla sig passivt då denna passerar föregående ekipage.”

Helengagerade Tydare anpassar farten till det avtagande ljuset på avståndets kvadrat. (Själva anpassningsförmågan ligger i att, i god tid i förväg, förhålla sig oberoende av om kvadraten ingår i en kub, eller en tesserakt.)

Debatten fortsätter om ifall ljusets hastighet, i någon mån, kan påverka den fyrdimensionella formen, mer än den tredimensionella.

Det beror på hur Tydaren tolkar konceptet ”Fyrdimensionell”.

I det första fallet är tesserakten en utvikelse från, i storleksordningen: ”En dimension”, ”Två dimensioner”, ”Tre dimensioner” och, i motsvarande utsträckning, ”Fyra dimensioner”.

I det andra uppstår en, om inte fullt möjligt, så åtminstone tillfällig förbindelse mellan Tiden och Rummet: materian Rumtiden.

Planet lutar åt det senare synsättet. En rimlig förklaring till detta är huruvida de två tågsättens observatör befinner sig på fast mark, eller på lösan sand, förslagsvis kvicksand. På något sätt förhåller sig synsättet hellre distanserat kritiskt, då upplevelsen starkt påminner om Johannes Keplers säkerställda bevis om Tellus elliptiska bana kan påverkas av Venuspassagens mer extravaganta utsvävningar.

I en situation mer tillhörande Nuläget, än den förra, mer förlegade versionen, föregår Upplevelsen, Upplysningen (Informationsbiten), liksom Substansen-i-Sig (Allrahögstainstans inklusive den Allvetande Storytellern) föregår Existensen-i-Sig.

Upplevelsen av Upplysningen betyder betydligt mer, än Informationsbitens delaktighet i det steganografiska helhetskonceptet.

Att Formen omger Innehållet kan mer verka som en Allmogens (Gemene Man inklusive Chreti och Plethi) vulgärtolkning av Adelns truismer.

Hur kan Tydaren istället för att söka Upplysning efter Information, uppleva skillnaden mellan en, ur steganografisk synpunkt, berikad textmassa, jämfört med en helt, i andlig mening, näringsfattig?

Då och då sammanstöter kontextens begränsande ramar med textmassans. Då kan övertydlig stilistik fungera som utfyllnadsmaterial. Utanpåverkets huvudfunktion är att utsända förförande och inspirerande, men fortfarande tomma, girlander, krumelurer, krusiduller och asymmetrisk ornamentik.

Visor som ”Glad liksom fågeln…” och ”Vi gå över daggstänkta berg…” kan ge näst intill dittills oanade förespeglingar.

Som regel gäller att på så vis blir formen mer intresseväckande för Allmoge Gemene Man, än den underförstådda klartexten innanför skyddstexten. Följdriktiga, logiskt bundna, Bokstavstroende förväntar sig så gott som alltid att:

”Om och endast om A förhåller sig till A, råder också att A möjliggör en övergång till B.”